NÄR PANDEMIN ÄR ÖVER

 Pandemin har krävt återhållsamhet av oss människor på många sätt i umgänget med såväl närstående som gentemot andra människor omkring oss ute i vardagslivet:  i affärer, apotek, på vårdcentraler och på skolor och förskolor när barnen skall lämnas och hämtas. All fysisk kontakt med andra måste undvikas. Förr tog man i hand och ofta kramades man. När pandemin är över, alla skall ju vara vaccinerade till sommaren, kommer vi då att återgå till våra gamla vanor och ta i hand och kramas? Några av våra äldre i Sherwoodskogen har funderat på detta och kommit fram till att våra urgamla vanor att ideligen ta i hand och kramas (men det är av yngre datum) kommer inte tillbaka, i vart fall inte de första åren.

Pandemin-seden att hälsa med armbågen som i fågeldansen, den seden försvinner snabbt. I stället kommer vi att göra som tailändarna och en del andra folk och tacka och hälsa med handflatorna tryckta mot varandra, tittande varann i ögonen. De senaste årtiondenas kramande kommer dock att upphöra i den dagliga samvaron men fortlever naturligtvis i andra sammanhang.

När det gäller deltagande i olika  evenemang som idrott, teater och bio tror vi att den verksamheten kommer att återupptas som förr, dock inledningsvis med krav på numrerade sittplatser som ger ett visst avstånd. Andra evenemang som till exempel festivaler och utomhuskonserter med tusentals människor som står tätt sammanpackade kommer att omorganiseras så att bättre utrymme skapas för publiken. Nöjesparker, djur-och hembygdsparker, muséer mm kan återuppta sin verksamhet ungefär som tidigare.

 Dock krävs viss kontroll på antalet besökare för att undvika trängsel.                                                                                                                                      

Stadslivet kommer att återupptas som vanligt. Under det dryga år som gått sedan pandemin startade har myndigheterna tutat i oss att "hålla avstånd". Det beteendet kommer nog inte att försvinna i första taget. Vi får vänja oss eller vänja oss av med detta.

Restauranger och krogar kan hålla öppet som förr, begränsade utskänkningstider blir inte aktuella längre.

Resandet behöver lång tid för att återhämta sig. Osäkerhet om smittläget i andra länder kommer i vart fall att dämpa reslusten inledningsvis. Läkarna är fortfarande osäkra på om en vaccinerad kan smitta en ovaccinerad.

Alla torde vi vara väl medvetna om att det finns många hot som lurar på oss de kommande åren. Att den här pandemin kan kväsas innebär inte att vi kan känna oss säkra inför snarlika eller värre farsoter i framtiden. Stora forskarinsatser krävs så att mänskligheten kan hålla jämna steg med nya uppdykande pandemihot.

Hotet om en klimatkatastrof tar forskarna numer på allvar men det gör långt ifrån alla vanliga människor. Men klimatet är så avgörande för vår framtid så den frågan kräver allas engagemang. Mat- och flyktingkatastrofer följer i klimatfrågans spår. Stora områden runt ekvatorn kan bli obeboeliga på grund av värmen, stora variationer i nederbörden kan göra en del områden till öknar andra kan översvämmas. Den stigande havsvattennivån riskerar att översvämma stora kustområden.

Utöver dessa hot torde människans egen galenskap vara det största hotet. Två världskrig och hundratals småkrig under 1900-talet har skördat mer än 100 miljoner döda. Ett fortsatt krigande på 2000-talet, stora eller små krig, kan komma att skörda enormt många offer, i en tid då allt fler länder har tillgång till kärnvapen.

Albert Einstein lär skall ha sagt vid något tillfälle att "så länge det finns två män kvar på jordens yta kommer det att finnas krig".

Man kan verkligen fråga sig vad det är för arv som vi lämnar efter oss åt kommande generationer.

Underlag: De äldste i Sherwoodskogen