Denna blogg bygger på ett kåseri som författaren och journalisten Herman Lindqvist skrivit för Svensk Damtidning. Lindqvist är uppvuxen i Helsingfors där hans far var pressattaché vid svenska ambassaden, där familjen också bodde.
Juho Kusti Paasikivi
Nästan varje dag syns han i svenska media, överstelöjtnanten Joakim Paasikivi, den välskräddade och rikt dekorerade officeren som lugnt och sakligt förklarar kriget i Ukraina för oss. Men varje gång jag hör namnet Paasikivi tänker jag på Joakims farfarsfar, president Juho Kusti Paasikivi, som brukade komma gående på seneftermiddagen från presidentens slott i Helsingfors längs Norra Esplanadgatan, förbi svenska ambassadens hus. Det hände att vi småungar som bodde på ambassaden, lekte utanför byggnaden då presidenten passerade. Tio meter bakom honom
promenerade en civilklädd polis. Han gick där mest för att hjälpa till om presidenten skulle ramla omkull. Paasikivi var över 80 år och gick iförd lång rock, tjocka glasögon och en stor svart hatt på huvudet. Han verkade alltid försjunken i djupa tankar, men kunde stanna till hos oss där vi ställde upp oss på rad med mössorna i handen. Det hände att han muttrande hälsade på oss en efter en och vi sa: Hyvää Herra Presidentti! Fast vi kunde ha sagt det på svenska. Han talade utmärkt svenska och hade varit gift med finlandssvenska kvinnor. Ibland lekte vi hos våra klasskamrater vars fäder arbetade på slottet. Då kunde vi se hur presidentens fru Alli stod på balkongen och borstade sin makes cigarrinpyrda frackar. Det var en idyll utan krusiduller.
Presidenten var en av dem som 1918 verkade för att det fria Finland skulle bli en monarki. Paasikivi var då senatens ordförande, dvs regeringschef. Han drev igenom att prins Friedrich Karl av Hessen valdes till kung i oktober 1918 och det ryktades i pressen att Paasikivi skulle bli greve. Hela den finlandssvenska adeln med alla dessa Aminoff, Adlercreutz och Crostedt skulle ersättas med helt finska män. Prinsen tackade ja till ämbetet och började plugga in allt han kunde få tag på om Finland. Då, bara en månad senare, störtades det tyska kejsardömet och alla de tyska furstarna abdikerade, Finland nyvalde kung hann aldrig komma till Helsingfors. Han skrev ett artigt brev och tackade för förtroendet men tyvärr....
Paasikivi blev aldrig greve - men något mycket finare. Paasikivi som hette Johan Gustav Hellsten då han började läroverket, kom från mycket enkla förhållanden. Han var en lysande elev i skolan och sedan på universitetet. Han var fria Finlands statsminister två gånger, ambassadör i Stockholm och Moskva fram till freden med Ryssland och skapade Paasikivilinjen, den finska hållningen mot Moskva Vänskapliga förhållanden men aldrig eftergiven eller underdånig, korrekt, balanserad. Paasikivi gav trygghet. Precis som hans sonsonson. Utan krusiduller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar