Vi har tidigare i denna blogg presenterat sagor och myter från olika länder, tidsepoker och källor, tusenåriga och yngre. Till de äldre hör Snorres isländska sagor och berättelser som skrevs på 1100-1200-talet. Av yngre datum är bröderna Grimms sagor, som skrevs ner i början av 1800-talet.
Mycket gammal är sagoserien "Tusen och en natt". Dessa sagor är av indiskt eller persiskt ursprung och kan spåras tillbaka till 900-talet e. Kr. Ordet "tusen" skall inte tolkas bokstavligen utan betyder bara "ett stort antal". Sagorna översattes först till arabiska men fick sin nuvarande form i Egypten på 1400-talet. De översattes till franska, engelska och sedan svenska på 1800-talet.
Exempel på dessa är Aladdin, Ali Baba och Sheherazade.
Av sagoförfattarna av yngre datum torde H C Andersen vara den mest framstående. Ett besök i hans nyrestaurerade muséum i Odense på Fyn kan rekommenderas.
Vi ska nu presentera en förkortad version av en mindre känd saga ur Tusen och en natt. Kung Agip (eller Adschid) heter den.
Här berättas om en ö med ett magnetiskt svart berg som obönhörligen drog till sig allt järn och drog ur alla spikar ur skroven på förbiseglande fartyg så att de sjönk.
Agip var en vetgirig kung som ville besöka alla öar som ingick i hans rike. Han hamnade då i magnetfältet och hans fartyg förliste. Själv spolades han upp på en öde sandstrand. Efter en tid fick han höra en röst som befallde honom gräva i sanden. Han skulle då hitta en pilbåge och två pilar. Han grävde och fann detta. Rösten uppmanade honom sedan att skjuta pilarna mot en ryttare av koppar som stod på en kulle. Han gjorde så och ryttaren föll ner i havet och hästen hamnade på stranden intill honom. Han beordrades sedan gräva ner hästen och när detta var gjort skulle ett fartyg komma och hämta honom hem. Hemresan skulle ske med förbehållet att han inte vände sig om och tittade bakåt under seglatsen. Fartyget kom och de seglade i väg. Under resan skulle de passera några av hans öar, Lyckoöarna. Dessa hade han inte besökt tidigare och var därför mycket nyfiken på, så när de passerat dessa tittade han ofrivilligt bakåt varvid rorsman omgående kastade honom i havet. Han spolades efter en tid upp på en obebodd ö. Bäst som han låg där kommer att annat fartyg och lägger till vid ön. Från båten kommer en grupp slavar med en ung man ibland sig. Gruppen begav sig till mitten av den lilla ön. Där öppnade de en lucka och släppte ner den unge mannen. Sedan gick de tillbaka till sitt fartyg och seglade iväg.
Nyfiken gick Agip upp till luckan, öppnade den och tittade ner. Där låg den unge mannen bekvämt på en divan. Och denne berättade. Hans far, som var en rik juvelhandlare, hade blivi spådd att hans sons öde under 50 dagar var nära förknippat med kopparryttaren som störtat ner i havet och med den som sköt honom. Han hade därför skickat sonen till ett gömställe han ställt i ordning. Agip blev förbryllad, han tänkte inte göra ynglingen något ont. Men när ynglingen skulle visa Agip en vacker kniv som hängde på väggen och när Agip skulle ta emot den, gled den ur hans hand och föll ner och trängde in i ynglingens hjärta.
Vad Allah bestämt kunde ingen människa ändra.
Agip gömde sig när fadern kom för att hämta sin nu döde son.
Agips vidare öden, bland annat på en bevingad häst genom himmelens skyar, lärde honom att ett liv utan lidande är möjligt endast för den som försakat allt. Han avsade sig därför kronan för att utfattig, men med frid i själen, leva i Bagdads slumkvarter.
Källor: "Stora Mytologiska Uppslagsboken" av Alf Henrikson, Lars Hansson och Disa Törngren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar