OM VÄST BARA STÅR FAST ÄR PUTINS FRAMGÅNGAR EN HÄGRING
Den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj är fortfarande försvunnen. Det är nu mer än en vecka sedan hans advokater var i kontakt med honom. Kanske är han "under förflyttning" mellan två ryska straffkolonier, i så all utsätts han för "en av de grymmaste och mest inhumana behandlingar som ryska myndigheter har reserverat för fångar", som Amnesty formulerar det.
Samtidigt inleds nu en rättegång i Moskva mot Oleg Orlov, ordförande för människorättsorganisationen Memorial som i fjol fick Nobels fredspris. Han anklagas för att ha talat illa om den ryska armén och för "politiskt och ideologiskt hat mot Ryssland".
Båda tva löper stor risk för att dö i fångenskap. Båda är offer för skenprocesser, lika falska som den årliga charad av tal, "presskonferens och folkets frågor", som Putin bjöd på under torsdagen. Nästan årlig, ska tilläggas, i fjol ställdes spektaklet in på grund av pågående klusterfiasko i Ukraina.
Putin hade sin dag i ljuset av vad som ser ut som framgångar på den internationella scenen.
Invasionen har stelnat i vad som mest liknar ett ömsesidigt ställningskrig där den ukrainska motoffensiven stelnar, samtidigt som ryssarna ägnar sig åt terrorbekämpning av civila mål som i veckans raketangrepp mot Kiev.
Samtidigt är den ryska ekonomin långt ifrån knäckt, tvärt om ser den ut att växa, med 1,8 procent enligt banken J P Morgan Chase, Putin påstår med 3,5 %. En viktig anledning är Rysslands övergång till krigsekonomi, nästa år kommer 6% av Rysslands BNP att gå till försvaret.
Vid torsdagens mediejippo var det den till synes självsäkre Putin själv som satt vid mikrofonen. Han stod fast vid de bisarra kraven på att Ukraina måste "avnazifieras" och skröt om militära framgångar - där Ryssland efter två års strider sitter fast i en operation som skulle vara avklarad på ett par veckor.
På ett sätt kan man se spektaklet som ett "fejkat" valtal inför nästa års fejkade presidentval då Putin ska väljas igen, fram till 2030. Om han sitter presidentperioden ut passerar han Stalin, som lett landet sedan revolutionen 1917.
Han har redan tystat oppositionen även om den nu försvunne Alexej Navalnyjs organisation planerar en motkampanj. Dessvärre kan det bli en jubelfest om Donald Trump vinner 2024.
Pessimismen får inte segra. Men då krävs att väst skakar av sig sin krigströtthet, slutar önsketänka att kriget tar slut av sig självt, att man blåser nytt liv i sammanhållningen mot rysk imperialism.
Om USA och Europa står sammanhållet bakom Ukraina kommer Ryssland att förlora kriget.
Ryska pojkar och män dör i en förfärande takt, en stor rysk mobilisering kan bli nödvändig och det kan underminera stödet för Putin.
Men det som mest talar för Putins fall är att han ser situationen inte som ett anfallskrig utan som en existentiell kamp mot väst. En sådan kamp kan han inte vinna, inte om USA och Europa kan erbjuda frihet, öppenhet och demokrati och mänskliga rättigheter som motvikt mot Putins strypande av allt som får människor att växa.
Underlag: Ledare DN 15 december 2023.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar