EU-LEDARNA HAR TRÖTTNAT PÅ ORBÁNS UTPRESSNINGSFÖRSÖK
Frankrike och Tyskland har långtgående planer på hur EU skall förändras, och uppgörelsen när Viktor Orbán lämnade rummet var bara ett första steg. Vetorätten i EU håller på att bli historia - och både Ungern och Sverige får se upp. Det skulle innebära att den av Sverige så omhuldade vetorätten inom skattepolitiken försvinner.
Förra veckans EU-toppmöte innebar en mindre revolution för unionens sätt att fungera. När Viktor Orbán lämnade rummet för att övriga EU-ledare skulle kunna fatta ett beslut om att inleda förhandlingar om EU-medlemskap med Ukraina och Moldavien visade han att vetorätten inte längre betraktas som helig av unionens stats- och regeringschefer.
Efter mötet berättade Frankrikes president Emmanuel Macron att det var han som, tillsammans med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och ytterligare några EU-ledare (Italiens Meloni och Nederländernas Rutte), hade utarbetat planen för hur de skulle kunna komma runt Ungerns veto. Sedan lyckades Olaf Scholz övertala Orbán, som är en skamlös utpressare.
"Det här är inget vi skall göra varje gång. Vi bör för det första försöka komma överens", förklarade Scholz när toppmötet var över.
Att EU-ledarna skickade ut Ungerns premiärminister var framför allt ett tecken på att EU-ledarna till slut (och äntligen) har börjat tröttna på Viktor Orbán, men också ett prov på att EU håller på att förändras.
Hittills har vetorätten varit en grundbult när EU:s stats- och regeringschefer träffas för att anta så kallade slutsatser (som inte är bindande lagar). När ministerrådet klubbar nya EU-lagar kan ett medlemsland köras över av majoriteten, men vetorätten finns kvar när rådet fattar beslut om till exempel unionens budget samt skatter, utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Men kan ett växande EU fungera med en sådan ordning? Det finns förstås en uppenbar risk risk för att en större union innebär fler nej-sägande premiärministrar á la Orbán.
Under toppmötet förra veckan slog flera EU-ledare fast att det behövs fler reformer innan EU kan utökas.
För att förhindra att en kommande utvidgning förvandlar EU till ett snackande, kraftlöst europeiskt stormöte föreslår forskare bland annat att vetorätten tas bort, utom när det gäller frågor om försvar, säkerhet och ren utrikespolitik. Det skulle innebära att den av Sverige så omhuldade vetorätten inom skattepolitiken försvinner. De franska och tyska forskarna föreslår också en rad andra reformer som inte blir så lätta att få gehör för i den svenska regeringen.
Forskarna anser till exempel att EU-kommissionen ska krympa, vilket innebär att inte alla länder har rätt till en "egen" kommissionär. De vill också låta EU:s budget öka och tillåta mer gemensam upplåning. Forskarna förespråkar att det ska bli lättare att straffa ett land som bryter mot unionens värderingar. De vill också införa så kallad konditionalitet, krav på att rättsstatens principer följs för alla former av EU-stöd.
Mest omvälvande är idéerna om att EU i framtiden bör byggas i olika "lager" eller "cirklar". Detta har diskuterats tidigare, men förväntade utvidgningar har aktualiserat frågan igen. De franska och tyska forskarna tecknar en union med fyra lager, där euroländerna skulle bilda den innersta kärnan
Både Frankrike och Tyskland står bakom sådana tankar. De fruktar att den kommande utvidgningen ska försvaga EU och vill därför ha ett hårt sammanhållet inre lager i EU. Dessa länder ska EU:s yttre lager inte få bestämma över. EU växer och det innebär också en sanningens minut för Sverige. Om vårt land vill tillhöra den innersta gruppen av länder krävs en omprövning av den tveksamma svenska EU-politiken, att vi deltar i valutasamarbetet och accepterar majoritetsbeslut inom skattepolitiken
I januari 2024 görs nästa försök att komma överens om stödet till Ukraina på 50 miljarder, med eller utan Orbán. Bättre vore med eniga beslut än att få fram pengarna i svajiga beslut och i bilaterala överenskommelser mellan 26 EU-länder och Ukraina.
Orbans utpressningspolitik har drivits så långt att han har bitit sig själv i svansen, Vetorätten håller på att bli historia inom EU.
Underlag: Annika Ström Melin, fristående kolumnist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar