DEN ENÖGDA KULTURVÄNSTERN

 Över tusen svenska artister vill stoppa Israel från att delta i Eurovision. En av dem är rapparen Yasin, som dömts till stämpling för människorov. Kultur-Sverige koketterar därmed ännu en gång med sin dubbelmoral.

Att historien är komplex spelar mindre roll för kulturvänstern eftersom intresset är riktat mot den ena partens övertramp än de händelsekedjor som möjligtvis kan nyansera bilden av varför det ena eller det andra sker. Man behöver som enskild kulturutövare alltså inte själv sätta sig in i  sexdagarskriget och andra betydelsefulla historiska händelser för att ha sin åsikt klar. Bengt Ohlsson förklarade i DN för en del år sedan logiken i detta: "Israelerna är mera ljushyade än palestinierna , och därmed uppfattar man dem instinktivt som rikare och mer översittaraktiga, och så har vi hela det sköna Wolltergänget som skriver på för palestiniernas sak, och det räcker för mig. Tillhörigheten är allt." Den gången gällde det Sven Wollter. 

Efter Hamas terrordåd den 7 oktober kan man fundera på detta med tillhörighet, identitet och vådan av att inte tänka själv. Men kanske allra mest nu när delar av musikvärlden i skön harmoni med populistvänstern tycker att Israel ska portas från Eurovision Song Contest. I deras färdiga åsiktspaket är det synd om palestinierna - vilket det givetvis också är. Däremot finns det uppenbart ingen medkänsla för de israeler som just upplevt det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen som fortfarande har ett hundratal av sina landsmän tillfångatagna av Hamas sadister och där anhöriga förstås lever under en extrem press. De vet att deras älskade hålls fångna av en grupp män som visat vilken brutalitet de är kapabla till. Som roat sig på en musikfestival stympa kvinnors genitalier, skära ut inre organ eller bröst. Ibland samtidigt som kvinnorna våldtagits (BBC 5/12 -23). Kruxet med fastfrusna åsiktspaket är att de inte rör sig hur mycket kontinentalplattorna än förflyttar sig. Eftersom hållningen är antiintellektuell snarare än prövande behöver den inte heller hålla ihop. För ett par år sedan när kulturvänstern fortfarande gullade med gangsterrappare som var misstänkta eller dömda för grova våldsbrott, var det inte tal om någon bojkott. Då, när barnamördarna, knarkkurirerna och sprängdegsapterarna fortfarande höll till utanför innerstaden var det enligt P3 Guld, viktigt att "separera musiken från personen som gör den". Därför fortsatte man att strö musikpriser över personer inom den organiserade brottsligheten.

Kanske ska kulturvärldens hållning i denna fråga ses i samma färgskala som Mellanösternkonflikten. Som att de som stiftar och upprätthåller lagarna är "mer ljushyade" än många av de gangsterrappare som skakar galler till följd av dem. Att det finns en över- och en underordning. Och att man som kulturvänster alltid solidariserar sig med "den svage" - vilket alltså fram till alldeles nyligen var dom som misstänktes eller dömdes för förnedringsrån och beställningsmord - inte de som föll offer för våldet.

 Över tusen svenska artister publicerade i måndags ett upprop där de kräver att Israel måste  uteslutas från Eurovision. Kulturvänstern efterlyser konsekvens och menar att eftersom Ryssland stängdes ur samarbetet måste också Israel bort. De frontar därvid sin oförmåga att se skillnaden på en diktatur som bedriver ett anfallskrig mot en fredlig granne och en demokrati som försöker försvara sig mot en fientlig granne  och gisslantagare. Man kan absolut ställa många frågor om Israels val av metod och risken för civila förluster. Men det förändrar inte den grundlägg premissen.

Skulle Israel tillåtas delta, skriver de artister som uppenbarligen sovit sig igenom hela grundskolan, är det "en signal att regeringen kan begå krigsbrott utan konsekvenser". Verkligen? 

 

En av undertecknarna är rapparen Yasin (ovan). Han satt häktad när P3 Guld valde att prisa honom som "Årets artist" 2021. Han fälldes sedan för stämpling till människorov av den 19-årige rapparen Einár som senare mördades. Människorov, är inte det samma sak som Hamas håller på med? Och som alltså inte, enligt kulturvänstern, utgör något skäl för bojkott eller avståndstagande eftersom det är viktigt att "separera musiken från personen". Såvida det inte handlar om Israel. Det är knappast någon slump att inte en rad i uppropet ägnas åt det mest uppenbara sättet att få slut på kriget. Israel har sagt sig villigt att omedelbart sluta bomba och släppa på vattnet igen om Hamas släpper gisslan. Men ingen skuld, inget ansvar läggs på människorövarna som i realiteten också håller hela Gaza´s befolkning som gisslan. Det är tragiskt att se hur de enögda kulturutövarna tar fram anklagelseakten om dubbelmoral. Cirkeln är sluten och idiotin manifesterad.

Underlag: Hanne Kjöller, sjuksköterska, journalist och fristående kolumnist DN.