Överbefälhavaren Micael Bydén längtar efter ett krig. Han kan naturligtvis inte säga det, men varför skulle en hög officer inte vilja ha krig? Det är ju hans profession att kriga? Denna hisnande tanke kastas fram av Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider. Vem annars? I Dagens Nyheters kulturavdelning. Var annars?
Göran Greider fortsätter: - När den svenske överbefälhavaren Micael Bydén på Folk och Försvar uppe i det iskalla Sälen slår fast att svenska folket "mentalt måste förbereda sig för krig"- då är det nog inte bara jag som hör en hemlig längtan att äntligen få pröva de svenska stridskrafterna. Om man tar sig utanför Dagens Nyheters kulturredaktion är jag tämligen övertygad om att de som hör denna hemliga längtan är få. Är det någon som tänkt igenom konsekvenserna av krig - på ett samhälleligt, mänskligt och personligt plan - är nog den som valt officersyrket.
Inga människor vid sunda vätskor vill ha krig. Vad Greider i praktiken säger är att Micael Bydén inte är tillräknelig. Anklagelsen kunde knappast ha varit mer grotesk.
"Hur länge ska de dröja innan västvärldens ledare och befolkningar inser att stater kommer att stå där med enorma överdimensionerade försvarsmakter som dränerat nödvändiga resurser till annat?" skriver Greider.
Det stämmer helt enkelt inte. Det svenska försvaret är fortfarande smärtsamt underdimensionerat sett mot rådande hotbild. Orsaken är tidigare fattade nedrustningsbeslut och att vi sänt och sänder mycket militär utrustning till Ukraina. Greider fortsätter: "Många är verkligen livrädda för det ryska hotet trots att Rysslands imperialistiska krigsmaskin inte lyckats besegra ett svagare land utan bara skickar ut sina unga till masslakt".
Han verkar ovetande - vi får utgå ifrån att han inte är likgiltig - om vilket pris Ukraina hittills betalat för att inte Ryssland " kunde besegra ett svagare land". 70 000 ukrainska soldater har dödats, 10000 civila. Över en och en halv miljon hem har förstörts, miljoner är på flykt, barn har kidnappats, kvinnor våldtagits.
Göran Geiger menar sig höra att Micael Bydéns krigiska lustar är så starka att de överstiger detta krigets pris. Göran Greider agerar i en lång tradition av misstänksamhet och misstro på försvaret och dess officerare. Hans text kunde likaväl vara skriven för hundra år sedan.
Det är ingen tillfällighet att Greider i sin text hänvisar till den socialistiska tidskriften "Det befästa fattighuset" från 1913. Titeln syftar på hur försvarsutgifterna tränger undan andra viktigare behov. Men skriften driver också tesen att "militarismen" är ett kapitalistiskt verktyg. Försvaret och dess officerare vill helt enkelt inte folkets bästa.Nästa år har 100 år gått sedan 1924 års försvarsbeslut, det mest ödesdigra beslutet i svensk politisk historia. Man trodde på ett säkerhetspolitiskt solskensklimat och en ny långvarig och fredlig utveckling på jorden. Detta beslut och flera i samma anda gjorde att vi stod svaga 1939. Parallellerna till vår tid behöver knappast påvisas. Vår paroll "Alliansfrihet i fred syftande mot neutralitet i krig" kom att urholkas allt mer under mellankrigsåren, under andra världskriget, under det kalla krigets dagar och fram till våra dagar. Vår dragning västerut blev allt tydligare. Rysslands överfall på Ukraina åstadkom en märklig och snabb förändring i den svenska synen på vår säkerhetspolitik. Alliansfriheten och neutraliteten ersattes med en ansökan om medlemskap i Nato.
Syftet med Micael Bydéns budskap i Sälen var att peka på att vi behöver vara förberedda. Och att också vi som medborgare har ett ansvar för att göra det vi kan för att vara just förberedda. Att hans heder, professionella integritet och omdöme ifrågasätts är mot den bakgrunden rent beklämmande.Underlag: Fredrik Johansson, SvD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar