Ett tiotal myndigheter har använt sig av företag som anlitat svart arbetskraft, enligt en granskning som publicerades av SVT över helgen. Avslöjandet kom i kölvattnet av statsminister Magdalena Anderssons privata städhärva, men sätter fingret på ett genomgående problem i offentlig upphandling: Vi har för lite koll på vad våra skattepengar går till.De senaste åren har varningarna duggat tätt om att välfärdsstaten göder skuggsamhället. Det spelar ingen roll från vilket håll rösterna höjs; myndigheter, branschorganisationer eller fackförbund - ingen tycks vara särskilt nöjd med hur upphandlingssystemet fungerar. Ändå fortsätter regelverket att leverera flagranta exempel på sin egen dysfunktionalitet.
Man kan tycka att det inte vore så svårt att skapa ett system där städfirmor som erbjuder halva timkostnaden jämfört med andra företag snabbt kan avfärdas som oseriösa, vilket Svenskt näringsliv har varnat för. Ändå är det precis till sådana företag som myndigheter, kommuner och regioner inte bara tillåts, utan i många fall tvingas, ge uppdraget. Enligt lagen om offentlig upphandling(LOU) har myndigheter skyldigheter att utvärdera anbud på andra grunder än prissättning, och begära att leverantörer förklarar onormalt låga anbud. Men eftersom pris är det enda objektiva kriteriet bli det allt vanligare att upphandlande tjänstemän i praktiken tvingas välja det billigaste alternativet, för att inte riskera juridiska tvister. Därför var det välkommet att fyra forskare i SNS Konjunkturrådsrapport, SNS är en mötesplats för kunskapsbaserad dialog om centrala samhällsfrågor, föreslog att ett betygssystem för offentlig upphandling införs, DN debatt 19/1. Den revolutionerande taktiken, kallad "Bondförnuft", är att upphandlande myndigheter ska kunna ta hänsyn till om leverantören levererat en bra produkt tidigare vid andra tillfällen och att den tidigare beställaren varit nöjd, något som man inte har kunnat kontrollera i dagsläget.Flera sådana förslag behövs. Värt att notera är att nästan en femtedel av Sveriges ekonomi, 18 % av BNP, styrs av en helt annan "logik" än marknadens där balansen mellan pris och kvalitet brukar vara det som avgör produktens attraktivitet.
Nu är det inte så att all offentlig verksamhet lämpar sig att drivas med "Bondförnuft". Hänsyn måste till exempel tas till risken för korruption.
Men principen som forskarna lägger fram, att tjänstemännen ska få större utrymme att upphandla efter sunt förnuft, är en helt nödvändig förutsättning för att få ett sundare system.
Underlag: Emma Hoen Bustos, ledarskribent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar