DET VAR LÄNGE SEDAN MEDMÄNSKLGHET VAR EN DEL AV KRISTDEMOKRATERNAS VARUMÄRKE. MEN DET SOM UTSPELAR DIG DE HÄR DAGARNA ÄR ÄNDÅ FÖRBLUFFANDE SKONINGSLÖST. HAR INTE SVENSK OFFENTLIGHET LÄRT SIG NÅGOT OM HUR UTSATT DET KAN KÄNNAS FÖR DEN SOM LÄMNAS ENSAM I STORMEN?
Offentligheten är en brutal plats. Och om arbetsgivare dessutom överger sina anställda när det stormar blir den direkt inhuman.
Johan Ingerö har fått avgå som Kristdemokraternas partisekreterare, förundersökningen är nedlagd, och hans berättelse om vad som hände på den här efterfesten är en helt annan än partikollegan Sara Skyttedals.
Men faktum är att det spelar mindre roll. En arbetsgivare kan ändå inte behandla sina anställda som KD-ledaren Ebba Busch har gjort den här veckan.
Först var beskedet att Ingerö hade rekryterats för sin kompetens som kommunikatör, men att partiet nu behövde en organisatör på posten. Att polisanmälan stod i vägen för hans möjligheter att utöva sitt arbete. Men sedan ville Busch revidera sin berättelse: Ingerö skulle ha blivit av med jobbet under kommundagarna i april, polisanmälan skyndade bara på det, sa hon på tisdagen. Han var nämligen så väldigt dålig på sitt jobb. Redan efter två månader förstod hon att det handlade om en felrekrytering.
Ebba Busch kastar inte bara sin partisekreterare under bussen, hon lägger dessutom i backen och kör över honom igen, konstaterar Maggie Strömberg i Svenska Dagbladet-podden "Politiken". Ingerö inte vem som helst. Han var en av Buschs absolut viktigaste personer i bygget av det nya partiet. De kristdemokrater som gärna pratade om hjärtlandet men aldrig hittade dit. Han har också varit hennes politiska livvakt, senast när journalister på DN granskade Buschs kostsamma agerande kring elstödet. Men inte heller det räckte. Det vet nu alla som överväger att arbeta i Kristdemokraterna.
Även Skyttedals tid som Europaparlamentariker ser ut att ta slut till mångas glädje.
Och det är inte nödvändighetsvis konstigt. Varje parti har rätt att formulera sin egna regler, och om man - som Skyttedal - berättar att man rökt canabis, och tydligen ofta, är det förstås upp till partiet hur man ser på det. Bara för att det är lagligt på andra platser betyder inte det att det är rätt att ägna sig åt något som är brottsligt i Sverige.
Men det finns ett problem. För Johan Ingerö har visserligen blivit polisanmäld, men förundersökningen är nedlagd - och han har ändå blivit av med jobbet. Och Sara Skyttedal har bara brutit mot moraliska lagar. Det är bara en person i den här historien som vi säkert vet har gjort, och det är Ebba Busch själv. Även om hon är erkänt duktig på att hitta på argument i efterhand.
När hon gav sig in i en hustvist med en 81-årig man, vars ombud talade om hans sviktande minne, var hennes svar att omgivningen minsann inte ska få "omyndigförklara" honom. "Så behandlar man inte en äldre man, jag har inte tänkt lämna honom i sticket", så sa hon alltså om mannen vars hus hon alltså ville köpa mot hans vilja (DN 13/2 -21). I juli 2021 skrev hon på ett strafföreläggande, fick villkorlig dom, dagsböter och blev skyldig att betala in en avgift till brottsofferfonden. Jag "erkänner ett brott som jag i själ och hjärta anser mig oskyldig till", sa Busch när hon gjort sig skyldig till grovt förtal i samband med hustvisten. Sara Skyttedal valde att komma in med sin polisanmälan 7 år efter händelsen. Om sitt narkotikaberoende berättade hon öppet, till skada både för sig själv och partiet.
I hustvisten vägrar Busch att ta något ansvar:"Inga av de uppgifter som jag lämnat har varit felaktiga, de har varit sanna, och för mig har sanningen alltid varit viktig". När hon i en uppmärksammad partiledardebatt i december återkom till samma varma känslor för sanningen utbröt spontana skratt i panelen. Den där gången kändes det bara olustigt.
För granskning och ansvarsutkrävande krävs en sund offentlighet runt all fakta. Men det förutsätter att den utpekade inte lämnas ensam och att arbetsgivaren tar sitt ansvar. Och att hon aldrig - under några omständigheter - lägger i backen när personen redan ligger på marken.
Underlag: Amanda Sokolnicki, DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar