Någon säger att vi nu ger upp vår frihet. Någon annan menar att världen i sin helhet förlorar en moralisk supermakt, som till skillnad från andra stod upp för frihet och mänskliga rättigheter, för fred och för nedrustning. En del tycks till och med tro att vi går med Turkiet och säljer ut våra grundlagar.
Fantomsmärtan handlar om att vi blir som våra grannländer och som andra europeiska demokratier. Som Norge, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Belgien och Holland. De är fria och demokratiska nationer, självständiga i världen men gemensamma i försvaret av europeisk fred. Det finns inget uppbrott i att vi blir som dem.
De mest uppjagade kritikerna säger att vi nu blir en del av en aggresiv militärallians som hotar freden. Det är bara det att Estland, Lettland, Litauen, Polen eller Finland inte hotar någon annan , utan försvarar sig mot en regim som säger sig ha rätt till deras territorium och självbestämmande.
Gunnar Hökmark är ordförande i tankesmedjan Frivärld
Och så finns den mest typiska reaktionen från uppbrottet från Idyllien, nämligen att det är genom alliansen vi utsätts för krigets fasor. Nu finns inte längre de "fria ytor" som Stefan Löfven talade om, inte de "buff6erzoner" som andra har nämnt. och som skulle vara till en fördel för Europas fred. Fria ytor visade sig bara vara fria ytor för krigsregimen i Moskva. Det är som att man sov medan Georgien invaderades 2008, Ukraina 2014 och nu på nytt 2022. Den "fria ytan" Ukraina är i stora delar sönderbombad. Männiiskor, städer, köpcentra och teatrar har förötts. I de ockuperade delarna finns bara diktaturens ofrihet.
Var finns moralen i att bara vända bort blicken och säga att det ändå inte kan hända oss?
När vi bevisligen vet att det kan hända "fria ytor" och alla länder som Putin sagt sig vilja ha under sin kontroll, inklusive Sverige?
Kulturvänsterns Brideshead fanns aldrig. Vi klarade oss inte undan kriget genom vår neutralitet, det kan Belgien, Holland, Danmark, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen vittna om. Vi gjorde det genom vår geografi, det försvar vi hade och genom att vi gav efter för Nazitysklands krav. När andra stred mot nazisterna tittade vi bort. Det var i starkt egenintresse men noll i moral.
Neutralitetspolitiken under kalla kriget gav inte oss mer fred än någon annan. Det var Nato som gav Europa fred mot Sovjetunionens arméer som redan intagit Östeuropa. Vi stod inte upp för friheten. Vi stod vid sidan av konflikten mellan demokrati och diktatur. Ett moraliserande utan moral.
Det är en myt att vi var ledande i nedrustning och att allianslösheten gav oss möjligheter att driva igenom nedrustningsavtal. Vi har aldrig varit med om att driva igenom något av de stora nedrustningsavtalen. Det är en självförhärligande historieförfalskning.
Myten om att vi stod upp för frihet och demokrati i världen är direkt osann. Svensk utrikespolitik blundade ända in i slutet av 1980-talet för förtrycket i Sovjetunionen, av balterna och av Östeuropa. Man ville bilda "gemensam säkerhet" med diktaturerna. Kraven på fria val i Östeuropa avfärdade Olof Palme 1983 i riksdagen som uttryck för den "korstågsanda i syfte att befria Östeuropa som härskade på konservativt håll i väst under det kalla kriget".
Året efter, i samband med Socialdemokraternas partikongress 1984 förklarade partiledaren att "vi sysslar inte med antisovjetism". Sverige stödde däremot Mengistu, Castro och andra socialistiska enpartiregimer samtidigt som vänsterns förefrädare flirtade med de röda khmererna i Kambodja och regimen i Nordkorea.
Så var finns friheten och värnet av den öppna friheten i dag? Jo, där Nato står som en garant för fred. Det finns inget moraliskt i att försöka blunda för det.
Men det gör ont när knoppar brister.
Underlag: Toröredaktionen och Gunnar Hökmark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar