SNEDSEGLAD LAGSTIFTNING

                                       SNEDSEGLAD SJÖFYLLERILAGSTIFTNING 

Tänk dig en ljum sommarkväll. Ett sällskap seglar ut i skärgården för att njuta av det vackra vädret. Det går i behaglig hastighet. Musik spelas ur den lilla högtalaren. Kanske dags att stanna för ett dopp snart? Någon i sällskapet blandar till en drink och bjuder runt.

En klassisk sommaridyll - men på gränsen till det olagliga.

Sedan reglerna ändrades 2010 gäller 0,2 promille för sjöfylleri av mormalgraden. Gränsen för grovt brott ligger vid 1,0. Lagen gäller för fartyg längre än 10 meter eller har en maximal motorhastighet på över 15 knop.

Även passagerare som på olika sätt är behjälpliga med att säkert framföra båten omfattas av lagen. Kontroll kan ske utan skälig misstanke.

Propositionen utgick från att väg och sjö är helt jämförbara, och eftersträvade därför en fullskalig harmonisering.

Alkohol ska givetvis hanteras med försiktighet vid framförande av fordon. En nedsatt reaktionsförmåga i kritiska ögonblick kan leda till tragiska olyckor.

Men en båt är inte en bil på vatten. På en motorväg möts ideligen talrika fordon i hög hastighet bara några få meter ifrån varandra, med mycket små marginaler till allvarliga olyckor om någon bryter trafikmönstret. Till sjöss är avstånden stora, antalet fartyg är  som regel mycket små och hastigheterna jämförelsevis låga. Tillgängliga reaktionstider före ett beslut  är oftast långa.

Dödsolyckorna till sjöss med koppling till alkohol är dessutom få. Den sedan länge sjunkande trenden kan inte sägas ha påverkats av den nya sjöfyllerilagen. I statistiken figurerar främst ekor och kanoter, som ändå inte påverkas av den här lagstiftningen.

Sjöfyllerilagen som den nu ser ut ställer därutöver samma krav på helt olika slags fartyg. Färjekaptenen med ansvar för tusentals människor måste självklart hålla sig nykter - även när någon annan nykter och kunnig person styr båten. Men paret som tar sin motorbåt från en ö till en annan efter en trivsam middag kan troligtvis hantera det  även efter ett par glas vin till maten. Samma sak med skärgårdsbon som, trots att det blivit några öl vid grillen, behöver skjutsa en person i plötsligt behov av vård till fastlandet.

Den gamla lagen angav en fast promillegräns för grovt sjöfylleri, detsamma som nu. Men brott av normalgraden bedömdes däremot helt efter hur osäkert framförandet faktiskt var, oavsedtt exakt promillenivå. Det gamla regelverket täckte alltså redan det farliga sjöfylleriet.

FLERA KRITISKA SYNPUNKTER (ur Båtfolket. se)

Att utnämna 0,2 till "sjöfyllo"-gräns saknar empirisk grund, anknytning till svenskt språkbruk och kan inte relateras till faktisk skadebild - lagen är helt enkelt en kraftfull lösning på ett problem som inte finns. Vad den gör är att kriminalisera båtägare som inte utgör någon fara vare sig för andra eller för sig själva, den förringar det enskilda ansvaret för ett säkert sjöliv, krånglar till det för skärgårdsbefolkningen och är en glädjedödare som detaljreglerar människors liv utan att det finns sakskäl.  

Kustbevakningen och polis har till massmedia gått ut och sagt att lagen har gett stora effekter på säkerheten till sjöss. Detta är inte sant. Lagen är verkningslös. 

Sverige är unikt i världen med en promillegräns för fritidsbåtar på 0,2 promille. Inget annat land kommer ens i närheten. Som jämförelse kan nämnas att gränsen för piloter i USA som flyger kommersiellt är 0,4 promille.

Den nya lagen omfattar inte den grupp som utmärker sig mest när det gäller alkoholrelaterade olyckor: män i övre medelåldern, utan flytvästar, fiskande i små båtar, ofta i  insjöar och med alkohol i blodet. Sjöfyllerilagen är bådxe omotiverad och inkonsekvent. Det bör i sammanhanget noteras att sedan promillegränsen i vägtrafiken 2010 sänktes från 0,5 till 0,2 promille har inga förändringar kunnat påvisas i olycksstatistiken.

Ansvar till sjöss handlar om så mycket mer än promillenivå. Om flytvästar, vaksamhet och respekt för sina egna begränsningar som sjöman och som konsument av alkohol. Om sunt förnuft.

Lagstiftning som inte utgår ifrån den verklighet som människan känner igen sig i, riskerar att underminera respekten för den. Folk känner igen tom moralism när de ser den.

Underlag: Toröredaktionen, Linnea Dubois, SvD och"Båtfolket.se"