Den svenska monarkin har mycket få pampiga ceremonier kvar. Men ungefär en gång i månaden brukar dock utländska sändebud tas emot på slottet i så kallad högtidlig audiens, en ståtlig ceremoni som är ganska unik för Sverige. Alla nya ambassadörer hämtas nämligen i Karl XV:s skinande kupé, dragen av fyrspann.
Sändebudet ska överlämna sitt kreditivbrev till kungen, först då det skett får han eller hon verka som ambassadör i Sverige. Protokollet som följs är nästan 500 år gammalt, skapat av Johan III.
Ambassadören ska vara klädd i sitt lands högtidsdräkt, det kan vara en färggrann sari eller en skinande vit arabisk dräkt. Kungen bär amiralsuniform med serafimerordens blåa band, utom då han fått en hög dekoration från ambassadörens land. Då har han den på bröstet för att hedra ambassadören och hans land.
På borggården mullrar pukorna och en trumpetare blåser ambassadörsfanfar. Livgardet är uppställt i björnskinnsmössor. Ambassadören eskorteras av en kabinettskammarherre uppför östra trappan och förs till Lovisa Ulrikas audiensrum där kungen möter och de fotograferas framför Lovisa Ulrikas tronstol.
Därefter går de in i det så kallade Östra åttkantiga rummet inrett i rokokostil. Dörrarna stängs. Kung och ambassadör samtalar ensamma i 20 minuter.
Lovisa Ulrikas tronstol
Under tidigare mer dramatiska tider kunde ambasadören och kungen föhandla om fred, krig och politiska spörsmål. Numera blir det mest artigt småprat om väder och annat. Kungen har troligtvis varit i ambassadörens land och kan kanske berätta några minnen från besöket.
Därefter leds ambassadören av allvarliga herrar, högtidsklädda och medaljprydda, genom slottet, varefter han körs med bil till sin ambassad. På vägen ut spelar Livgardets musikkår "Lagom marsch för Svea Lifgarde", komponerad av prins Gustaf 1847. Livgardet står i stram givakt hela vägen. Det är inte fullt lika högtidligt vid avskedsaudiensen. Då är herrarna klädda i jackett.
Dessa möten var betydligt livligare förr i världen, i synnerhet under 1600-talet, då dryckesvanorna var våldsamma även på slottet. Kung och ambassadör utbringade skål på skål, som alla måste tömmas till botten. Det finns många berätteler om ambassadörer som fick bäras ut då audiensen var slut. Kungen kunde vackla i säng några meter därifrån.
Det är synd att allmänheten inte får se den galanta pompan. Numera sker denna historiska ceremoni bakom stängda dörrar. Svenska media intresserar sig inte alls, men sannolikt finns det många tv-tittare och tidningsläsare som skulle vilja se vad som händer bakom dessa stängda dörrar.
Underlag: Herman Lindqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar