SVERIGE OCH TURKIET - EN LÅNG OCH KRÅNGLIG HISTORIA
Svenska politiker och diplomater har under långliga tider försökt nå fram till makthavarna i Turkiet, försökt få till en uppgörelse, ett samförstånd och skapa förtroliga relationer.
Det är en flera hundra år gammal tradition - att försöka komma överens med Turkiet. Intensivast var det i början av 1700-talet, men det är ganska besvärligt i dag också. Men på 1700-talet hade Karl XII förlorat vid Poltava och med några tusen svenska soldater och officerare slagit läger i Bender, som i dag ligger i utbrytarprovinsen Transnistrien i östra nuvarande Moldavien, i dåvarande osmanska riket, Turkiet.
Under fyra år i Bender pågick intensiva försök från kungens sida att nå de som bestämmer i Turkiet och att få dem att gå med i krig mot Ryssland.
Då skulle trycket mot de svenska intressena längre norrut lätta och Sverige skulle kunna befria ockuperade områden. Kungen sände den ena diplomaten efter den andra till Konstantinopel, Istanbul i dag. Staden hade över 700 000 invånare och var den största staden i Europa. Där öppnade Sverige en fast beskickning, byggnaderna står kvar och är i dag svenske generalkonsulns praktfulla residens.
Chefsförhandlare med turkarna var den polske officeren Stanislaw Poniatowski. Han försökte gång på gång få kontakt med den politiska ledningen, storvisiren i seraljen. Han residerade i byggnaden Höga porten i Topkapipalatset.
Topkapipalatset i Konstantinopel
Rummen där storvisiren och hans folk sammanträdde hette divanen. Storvisir var verkligen ett högriskyrke. För minsta misstag blev han strypt med ett silkessnöre och sedan halshuggen. Huvudena sattes upp vid entrén till Höga porten. Under karl XII:s tid hände detta sex gånger.
I palatset fanns även sultanen, uppassad av över fem tusen tjänare. Han kallades Guds skugga på jorden och visade sig bara i profil. Ingen fick se sultanan i ansiktet.
Karl XII:s motpart hette Ahmed III. Han var besatt av tulpaner, vackra lusthus, fyrverkerier och kinesiska skuggspel. Den enda människa han litade på var hans egen mor. Poniatowski och de svenska diplomaterna lyckades genom kraftiga mutor till sultanens livläkare som var fransman, till chefseunucken, en avhoppad ungrare, och till en judinna i haremet till slut nå sultanens mor med viktiga brev, som talade om den svenske kungens mod och bragder och som nu förödmjukades av skurken Peter den store.. Bara kungen får hjälp kan han besegra Peter och återvända till sitt land.
I februari 1711 inleddes verkligen ett krig , ryssarna var inringade och nära en katastrof. Då gick turkarna, till Karl XII:s förvivlan, med på en uppgörelse. Kriget var slut.
Karl XII gav inte upp förrän han två år senare vid kalabaliken i Bender togs till fånga.
Sjuttio år senare är det Gustav III som försöker få med Turkiet i ett krig mot Ryssland. Det misslyckades den gången också. Sverige och Turkiet kom aldrig riktigt överens. Och på den vägen är det än i dag.
Underlag: Herman Lindqvist
PS. Kalabaliken (betyder: folksamling) ägde rum 1713 i samband med att turkarna ville avhysa Karl XII och hans soldater. De ansåg alltför dyra att underhålla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar