Biosalongerna börjar nu fyllas igen efter nära två år utan publik. Glädjande tycker många. Tv-filmerna hemma i soffan i vardagsrummet har varit till hjälp under den här tiden. Men biografsalongen skapar inte bara underhållning med kraftfulla ljus- och ljudeffekter, utan den ger också en stunds samvaro, något som vi människor inte kan få nog av.
Med nyväckt intresse kan vi nu börja kartlägga filmmarknaden. En ny James Bondfilm har kommit ut, "No time to die". Marknaden har nog börjat tröttna lite på Agent 007-genren, inte minst Daniel Craig själv. "Det här är min sista 007-film har han deklarerat.
I Kina är han nummer två på tittarlistorna. I topp ligger ett patriotiskt drama från Korea-kriget, där kinesiska soldater mot alla odds besegrar en överlägsen amerikansk styrka, "Slaget om sjön Changjin" heter den. Filmen säljer miljontals biljetter och stärker samtidigt Kinas pågående nationalistiska politik. Kinesiska armén sponsrade filmen genom att ställa upp med 70 000 soldater som statister.
I Kina fanns i fjol 75 581 biografer.
I DN Kultur 22 oktober recenserar Mårten Blomkvist Colin Nutleys senaste film, "Bröllop, begravning och dop", och det blev ord och inga visor.
Efter två säsonger med den här såpan på TV4 är det alltså dags för regissören Colin Nutleys filmversion. Det enda som skiljer den från TV-serien, skriver Blomkvist, är att den visas på bio. Det är ett grymt öde för en såpopera som inte har där att göra. Den har blivit så exponerad att det inte går att dölja dess genanta andefattighet.
Nutley använder inte manus, vilket gör att den improviserade dialogen mellan skådespelarna inte blir särskilt djuplodande. Det är absurt, säger Blomkvist, med en film fylld med prat att dialogen blir så glanslös. Filmen torde dessvärre avskräcka många från att se fler filmer med improviserad dialog.
Efter 90 år av planerande har man nu i USA öppnat Hollywoods nya megamuseum som enbart är dedikerat till film. Muséet öppnades härom dagen med mycket pompa och ståt.
I Berlin har tyskarna byggt ett pampigt muséum, där man slagit samman film och television, "Museum fur Film und Fehrnsehen".
Man måste naturligtvis fråga sig varför inte Sverige har ett Filmmuséum eller ett kombinerat film-televisionsmuséum som tyskarna?
Svenska Filminstitutet har fått donationer för ändamålet och påstötningar men ingenting har hänt. Det är en skam att gamla kultföremål från den svenska filmhistorien skall ligga och samla damm i olika lagerlokaler runt om i landet. En mängd av Ingmar Bergmans sparade kult- och historieföremål har varit utlånade till Tyskland en längre tid, Greta Garbos klänning från "Gösta Berlings saga" hänger på Nordiska Muséet, Roy Andersson-utställningen visas på Kulturhuset, Hasse&Tage fick bygga sitt eget "Världens minsta Museum" i Tomelilla, Ingmar Bergmans hus på Fårö skall bli ett konstnärscentrum. Kultföremålen från vår fina filmhistoria vet snart ingen var dom finns, från våra fantastiska barnfilmer inspirerade av Astrid Lindgren, Pippi, Emil, Ida, Ronja, Bröderna Lejonhjärta och så vidare, Anderssonskans Kalle, Söderkåkar, Tjorven, Lasse Åbergs produktion, Lars Molins fantastiska filmer, Åsa-Nisse, Jönsson-ligan, Bosse Parnevik, Robert Gustavsson, för att ta några exempel från underhållningssidan.
Ett filmmuséum vore förvisso inte svårt att fylla. Men bli det verklighet får det inte förläggas i anslutning till Svensk Filmindustris betongkasuner på Gärdet i Stockholm.
Det skall stå där många människor rör sig, till exempel ute på Djurgården eller i någon vacker park, nödvändigtvis inte i Stockholm.
Det svenska kulturarvet inom filmen är stort och måste bevaras inom överblickbar tid, förhoppningsvis snabbare än de 90 år amerikanarna behövde för Hollywoodmuséet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar