Lars Vilks hyllas efter sin död, så som det brukas. Och diskussionen om hans verk, i synnerhet rondellhunden och hans skånska evighetsstaty "Nimisis", går vidare. En del förenar hyllningarna med reservationer, i tidningen ETC skriver Göran Greider och Bilan Osman varsin text där de från olika vinklar ifrågasätter Vilks rondellhundsprojekt. En företrädare för SSU i Skåne lägger på Twitter ut en bild av Lars Vilks som hund. Andemening: "Hur kul är det när han själv, er idol, förnedras?" Tidningen Dala-Demokraten gillar inte Lars Vilks "ultimata yttrandefrihetslinje". Och i sociala medier ligger ett skeptiskt filter över många kommentarer: Var han verkligen tvungen att provocera en utsatt minoritet? Hunden var fult tecknad! Och varför envisas han med att vara så obekväm?
Allt detta skjuter många mil bredvid målet.
Att Lars Vilks var värd allt stöd beror inte på att hans konst är objektivt fantastisk. Inte heller på att det är ett självändamål att provocera. Det handlar om en enda sak. Han mordhotades och utsattes för mordförsök på grund av den. I dag är Göran Greider, Bilan Osman samt SSU i Skåne och alla andra landskap i sin fulla rätt att kritisera Lars Viks. Det är effekten av den yttrandefrihet som Vilks själv utnyttjade. Man får bli arg, ledsen, rädd, äcklad av hans konst - och uttrycka det. Formligen rasa mot den. Gör problem av den fram till Nationalmuseum. Är det något man kan tro sig veta om Vilks är det att ingen hade uppmuntrat sådana reaktioner mer än han själv. Om det bara hade stannat där. Lars Vilks var inte ensam i den svenska offentligheten att hotas, men omfattningen var unik.
Jihadister tvingade honom till ett liv på flykt. Han överlevde flera mordförsök, varav ett - i Köpenhamn 2015 - slutade med att två människor samt gärningsmannen dog. Han hotades från hela världen. Folkmassor brände bilder på honom och svenska flaggor. En man som sprängde sig själv i Stockholm hänvisade till Vilks. En kvinna reste från USA till Europa för att döda honom.
Också efter hans död är hoten och hatyttringarna massiva på sociala medier. På onsdagen måste en utställning i Stockholm stängas på grund av hot. Orsak: Konstnären, Elisabeth Ohlsson, hade lagt in en bild på Vilks på Facebok.
Mycket av den kritik som nu riktas mot Vilks tycks gå ut på att han behandlas som en ikon och att det skulle vara förbjudet att gilla hans verk. Men absolut ingen kräver uppskattning av rondellhundar, Ladoniaprojekt eller "Nimis" skulpturer. Däremot borde det vara självklart att kräva rätten att skapa konst utan att hotas till livet.
Underlag: Erik Helmerson, DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar