I juni deltog han i ett seminarium om välfärdsbrott och hur ideella föreningar utnyttjas som brottsverktyg. Seminariet var anordnat av Polisens nationella bedrägericentrum och Skatteverket. Några erfarenheter och tankar från seminariet redovisar han nedan.
Ett illustrativt exempel som föredrogs var hur personer som är djupt kriminella med näringsförbud och kreditskulder utan problem kan bilda en ideell förening, få ett bankkonto och söka olika föreningsbidrag. Skatteverkets Susanne Howard visade skickligt men provokativt hur uppläggen ser ut och hur man både enkelt och relativt riskfritt kan generera en årlig inkomst på 900 000 kronor genom olika bidragsbedrägerier.
Organiserad brottslighet och extremister har länge förstått att det är en guldgruva att mjölka det offentliga bidragssystemet och utnyttja den grundlagsskyddade föreningsfriheten. Årligen fördelas cirka 20 miljarder kronor av offentliga medel till föreningslivet. Enligt Brottsförebyggande rådet betalade enbart kommuner år 2019 ut cirka 5 miljarder till ideella föreningar medan 2,7 miljarder delades ut av regionerna.
Det är fullständigt obegripligt att så få kontroller, uppföljningar och utvärderingar görs av 20 miljarder av offentliga medel som sprids till civilsamhället av politiker och tjänstemän likt konfetti med vinden.
Det sker genom "tillitsbaserad" styrning av föreningsbidrag där man oftast förlitar sig på vad föreningarna själva uppger (tills det är motbevisat). Granskningen sker nästan enbart genom dokumentgranskning. Verkliga möjligheter att upptäcka felaktiga utbetalningar är kraftigt begränsade - om de ens finns.
Inte heller finns någon översikt över vilka ideella föreningar som söker vilka bidrag på kommunal, regional och statliga nivåer.
Ta in detta faktum: inga myndigheter vet i dag hur många ideella föreningar det finns i Sverige. Det finns inget företrädesregister med uppgift om föreningens styrelseledamöter och firmatecknare. Enligt Skatteverket inte heller om och när dessa byts ut. Det innebär att det blir nästan omöjligt att återkräva bidrag. För myndigheter liknas denna Kafka-liknande situation vid ett slukhål för skattemedel. Enligt en myndighetskälla finns i dag över 190 000 föreningar i Sverige, och av dessa känner Skatteverkets företrädare till endast 3% .
Ranstorp hade till uppgift att syna folkbildningen i sömmarna år 2020. Det var extremt impopulärt men resulterade i Riksrevisionens nödvändiga granskning av studieförbunden som kommer att presenteras i höst. Miljardbelopp flödar årligen från Folkbildningsrådet till studieförbunden utan egentlig kontroll.
Riksrevisionens granskning lär vara ytterst besvärande för regeringen och därför har utbildningsministern Anna Ekström, för att förekomma Riksrevisionens rapport, satt igång en utredning om folkbildningen.
Regeringen har också presenterat demokrativillkor för att få offentliga bidrag. Men förslaget är praktiskt ogenomförbart. Går det inte att fastställa föreningsföreträdare går det inte heller att fastställa vad sorts förening det handlar om.
Svenskt föreningsliv är helt enkelt skapat för en svunnen tid, där en del småmyglande med kokkaffe och kaffebröd stod för problematiken, inte de systematiska bedrägerier och rena brottsupplägg som gjort att inom föreningslivet finns de lägst hängande frukterna för de kriminella.
Svensk blåögd naivitet har kommit till vägs ände.
Underlag: Toröredaktionen, Magnus Ranstorp SvD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar