Olof eller Olov är den nysvenska formen av det gamla nordiska namnet som tidigare stavades Olav eller Olev. Namnet är sammansatt av två urnordiska ord som betyder ´förfader´, ´efterkommande ´och ´arvinge´. Den norska formen är Olav, den danska Oluf och den finska Olavi.
Namnet fick sin plats på dagens datum genom den norske kungen Olav Haraldsson, som stupade vid Stiklastad år 1030. Han bidrog till kristnandet av Norge och blev efter sin död helgonförklarad. Hans grav i domkyrkan i Nidaros (Trondheim) har besökts av otaliga pilgrimer under årens lopp, även från Sverige.
De talrika skulpturerna av honom visar en man med kungakrona och ett stort rött skägg (se ovan). Redan före Olav den helige fanns det nordiska kungar med samma namn, t ex den norske Olav Tryggvason (död år 1000) och den svenske Olof Skötkonung (död år 1022). De kämpade på var sin sida i sjöslaget vid Svolder, där Olav Tryggvason stupade.
Olav Tryggvasons död vid Svolder.
Vi har tidigare i dessa rader berättat om några av dessa gamla kungar, bland andra Olof Skötkonung. Han hade en dotter vid namn Ingegerd. Hon gifte sig 1019 med fursten Jaroslav av Kiev, kallad "den Kloke".
Olofsmässan eller Olsmäss den 29 juli var en av sommarens viktigaste märkes- och festdagar i det gamla bondesamhället. Det var i skarven mellan två skördeår och den nya skörden skulle vara tillgänglig. Det sades att om höstsådden hade gått i ax vid Eriksmäss 18 maj skulle man ha mjöl till bakning vid Olofsmäss, därav talesättet "Om Erik ger ax så ger Olof kaka". Sedan dessa talesätt myntades har ändringar skett i almanackan så perioden har blivit 11 dagar kortare. Det är därför mindre sannolikt att man numera kan få en ny skörd så snabbt.
"Olsmässokroken" var ett annat uttryck vid den här tiden då det var tomt i de flesta lador och uthus. Och när man började höra ett dunkande i husen var det Olsmässokroken, dvs slagorna som började dunka, den nya skörden skulle tröskas, man sade att "hungerklockorna klämtade".
Enligt Bondepraktikan var det Olof som kastade den första så kallade kallstenen i sjön så att temperaturen i vattnet började sjunka. Här står också att "regnar det på Olsmäss skall det fortsätta regna i sju dagar".
Olofsmäss firas knappast längre, men hängde kvar länge i Härjedalen.
Alltifrån 1300-talet har Olof varit ett av de vanligaste bondenamnen i Sverige och det har aldrig varit omodernt. Vid millennieskiftet fanns det 132 500 svenskar som hette Olof och omkring 42 000 som hette Olov. Tillsammans kommer namnen på sjätte plats bland de svenska mansnamnen.
Underlag: "Namnen i almanackan" av Bengt af Klintberg och Bondepraktikan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar