SVENSKA KYRKANS MINERALPOLITIK

 Av alla världsliga frågor Svenska Kyrkan varken har anledning eller kompetens att engagera sig i, väljer man nu att ge sig in i mineralpolitiken.

I ett öppet brev till fyra olika ministrar bönar Antje Jackelén och Åsa Nyström, ärkebiskop respektive biskop i Luleå stift, att regeringen ska säga nej till företaget Beowulf Minings ansökan om att anlägga en järnmalmsgruva utanför Jokkmokk. Regeringen väntas ta ställningen till den under februari.

Biskoparna har enligt brevet kommit fram till att den tänkta gruvan inte bara är samhällsekonomisk olönsam. Den hotar också den "Existentiella och andliga folkhälsan" hos Jokkmokksborna i allmänhet och samerna i synnerhet, inte minst "samiska barns livsmod".

Brevskrivarna hävdar också att en gruva skulle skada världsarvet Laponia och göra det omöjligt med "traditionellt samiskt liv" i kommunen.

Dock oklart hur, eftersom den planerade gruvan ska anläggas nästan fyra mil från Laponias gräns, beräknas uppta ungefär en halv promille av kommunens landyta och en tiondels promille av Norrbottens län. Och ska kyrkan löpa linan ut med den uppfattning som uttrycks i brevet - att rennäringen ska trumfa andra samhällsintressen - blir det svårt att ta ett spadtag norr Östersund, eftersom Sveriges nordligaste tredjedel är renbetesmark.

Om något utgör ett hot mot folkhälsan, får det nog sägas vara den intellektuella nivån i de kyrkliga ledarnas skrivelse, som stilenligt avslutas med ett pompöst bibelord: "Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström".

Likafullt måste man fråga sig varför kyrka aktivt söker och fördjupar en politisk konflikt den inte behöver ta, stöter bort medlemmar den torde vilja behålla och, enligt Beowulfs ordförande Sven-Otto Littorin, inte har sökt någon som helst dialog med gruvbolaget. Inte minst eftersom Svenska Kyrkan har egna riktlinjer för sitt samhällsengagemang som säger att man ska:"erbjuda en plats där människor i öppenhet kan ta upp de frågor som orsakar splittring och ge sitt stöd till förlåtelse och helande och tillsammans bana väg till försoning".

Kanske hittas svaret i en annan av Bibelns verser:"Fader , förlåt dem , ty de veta icke vad de göra".

Underlag: Toröredaktionen och Peter Wennblad, SvD

APRIL

 I april gläder vi oss åt barmarken, fröjdas åt blåsipporna, tvättar fönster, firar påsken, äter ägg, barnen klär ut sig till påskkärringar och far iväg till Blåkulla, vi gör en valborgseld av alla pinnar och kvistar och tränar på Vintern ra...

Dagen är över fjorton timmar lång i Skåne, nära femton i Svealand och gott och väl sexton timmar i det snöiga Lappland.

Ingen vet varifrån månaden fått  sitt namn. Någon romersk gud som hetat något som liknar april tycks aldrig ha existerat.

POESI OM APRIL

SNOKEN

Snoken vaknar snorig och kall.

Då är den långa vintern all.

Ledbruten är han och stel och moloken

och ingen kommer med kaffe till snoken.

SPELANDE VIND

Spelande vind över isfritt hav

vårväder, vårsol, april!

Men somliga undrar var lyckan blir av

och varför den aldrig syns till.

TÄNKVÄRT

¤ Deng Xiaoping

Mer arbete betyder större framsteg. Men framsteg innebär emellertid också mer arbete.

¤ Max Pallenberg

Argument gör lika lite nytta mot fördomar som chokladkakor mot förstoppning.

¤ Leonardo da Vinci

Den som för fram ett argument och med det hävdar sin auktoritet använder inte sin intelligens: bara sitt minne.

¤ Alec Guiness

Den som kommer med ett dåligt argument bekämpar man bäst genom att låta honom prata på.

¤ Benjamin Disraeli

Det är min plikt att erbjuda mina motståndare argument men inte förstånd.

APRILIS

April månad säger:

April månad kallar man mig,

Att plöja och så lärer jag dig.

Jag åder slår min median,

så jag min sundhet hava kan.

I april månad skall man bruka en god drick som gifver människan ett sunt lif. Rättika och Kabutz skall man icke överflödigt bruka, för de giva flott. Uti Oxen är det godt att göra bröllop, att afvänja barn, att bygga, köpa och sälja, gott är även att så och plantera.

OM APRIL OCH VÄDRET

Om det påskedag regna vill

Litet foder blifver det året till,

Men blifver det samma dag skönt väder,

Mycket smör det året kommandes är.

Det är godt att den dagen barn afvänja

Sedan de i fullan tid har diat sin mors spena.

I Guds namn skall allt begynna

Så man till gudsfruktan och lärdom må skynda.

Ett glädjande besked i närtid för svenska folkets del fick vi för några dagar sedan. Den svenska planen för återstart efter Coronapandemin har fått grönt ljus från EU. Det innebär att Sverige får 34 miljarder kronor för stimulansåtgärder. I EU-potten fanns ursprungligen 700 miljarder, hälften som lån och hälften som bidrag. För svensk del handlar det om bidrag, vi har inte ansökt om något lån. En första utbetalning väntas under hösten.

Kriget i Ukraina har varit den dominerande frågan hela april och kommer väl så att vara länge till. Eftersom Rysslands framgångar i kriget har varit måttliga och stundtals uteblivit har Putin övergått till skoningslös bekämpning av Ukraina med flyg, artilleri och missiler. Målen har företrädesvis varit civila: bostadsområden, sjukhus, skolor och kommunikationer. De civila offren har varit många, och kan räknas i tiotusentals. Enligt FN-uppgifter är över 10 miljoner ukrainare, främst kvinnor och barn, på flykt inom landet eller till grannländerna.

Sannolikt är båda sidor uttröttade efter en månads strider. Den ukrainska sidan har fått och får stora tillskott av lättare vapen. Det finns tecken som tyder på stora ryska problem när det gäller såväl ammunition som mat och annat underhåll. Enligt amerikanska uppgifter har man skjutit slut på sina medeldistansrobotar för markmålsbekämpning, ca 14 000. Ny tillverkning och tillförsel är svår att  åstadkomma, bl a mot bakgrund av alla sanktioner som nu slår hårt mot Ryssland. Kinas villighet att bistå Ryssland med vapen och annat underhåll är för närvarande osäker.

Båda parter tycks i det här läget vara villiga att förhandla i någon form. Ryssland har redan deklarerat att man avser lätta på anfallstrycket i riktning mot Kiev. Vad det ryska löftet innebär återstår att se. 

Hela världen, i synnerhet Europa, väntar nu i spänning på om det blir någon fortsättning  på den förhandlingsvilja som tydligen föreligger på båda sidor.

Bloggredaktionen tackar alla läsare för det intresse ni visat för vår blogg. Vi har snart haft 200 000 besökare, så gräset  i Sherwoodskogen börjar bli ordentligt nertrampat.

Ett särskilt tack riktar vi till redaktionsfilialen på Torö, som medverkat i framtagandet av  mycket av det bakgrundsmaterial som utnyttjats.

VÅRA ALLRA BÄSTA HÄLSNNGAR

Robin och Marion

Underlag: Alt Henrikson (poesin)

                  De äldste i Sherwoodskogen

                  Cirka Nitti i Nikkaluokta (Bondepraktikan)

OTROGNA BERNADOTTER

Krisande äktenskap är säkert lika vanliga i kungahusen som i alla andra hus.

Den enda skillnaden är att den kungliga krisen nästan alltid tystas ner, drottningarna har sammanbitet fått kämpa vidare. Kriserna har funnits i varje generation.

Karl XIV Johans äktenskap med Désirée var så olyckligt att hustrun höll sig borta i tolv år. Då Napoleoneran var slut i Paris fann hon sig i sitt öde och förenades med maken i "vargarnas land", som hon sa. Men de levde i parallella världar. Deras son Oscar I  installerade sin älskarinna Emelie Högqvist inom gångavstånd från slottet. Där födde hon honom två barn "prinsarna av Lappland" och där var han oftare än hemma.

                            Emelie Högqvist med en av prinsarna av Lappland

Oscar I ´s drottning, Josefine, bet ihop, grät ut hos sin biktfar, och kämpade på. Deras son Karl XV hade fler älskarinnor än någon kan räkna upp, den olycklige gemålen Lovisa vände sig till Gud, led av svåra kramper och avled i förtid.

Oscar II och Sofia hade en lång kris då Sofia levde utomlands, besluten att aldrig återvända. Oscar var konstant otrogen. Men Sofia kom tillbaka. Bitter, ilsken, allt mera religiös och med svåra medicinska problem.

Hon brukade säga "Jag är inte nervös, bara dåliga nerver". För att inte explodera av ilska brukade hon hålla en näsduk i handen. Hon knöt knutar på den, den ena intill den andra så att det blev rosetter, radband, blommor och ornament ett fullständigt konstverk som ingen kunde se hade varit en näsduk - och sen genom att dra i ett par knutar upplöstes konstverket och där var åter en näsduk som hon genast började knyta igen.

Deras son, Gustav V, och hans Victoria gick olika vägar redan 1892, då Victoria erkände att hon varit otrogen  med makens adjutant Gustaf von Blixen Fineke. Sen fick dr Axel Munthe all hennes kärlek, så Gustaf koncentrerade sig på unga män i stället. Men de skiljde sig aldrig, det hade varit en alltför stor skandal. Deras son, prins Wilhelm, var gift med storfurstinnan Maria Pavlovna i sex år tills furstinnan fick nog och flydde utomlands.

Så där har det rullat på. Ordning och reda blev det med Gustav VI Adolf och Sofia. Han var intresserad av arkeologi och hon av trädgårdsskötsel.. Vi får hoppas att barnbarnet Carl XVI Gustaf sköter sig så att vi får behålla, enligt mångas uppfattning, den bästa drottning Sverige haft.

Underlag: Herman Lindqvist

 

KUNGEN FICK PUTIN ATT SKRATTA

BILDER SOM TALAR!

Bloggredaktören påminner sig en historia som hovkrönikören Herman Lindqvist berättade för en del år sedan. Den kanske kan passa nu? 

Det var då kung Carl Gustaf skulle fylla 60 år. Herman höll då på med att skriva en bok om kungen och hade av det skälet avtalat om ett tiotal möten med kungen som berättade fritt ur hjärtat om statschefer han mött.

Först den gamle och trötte Brezjnev, som ville att kungen skulle röka en cigarett i limousinen, så att Brezjnev kunde andas in röken. Hans läkare hade förbjudit honom att röka. Den unge Carl Gustaf rökte  Gaulloise på den tiden. Han tände en cigarett och blåste röken på Brezjnev som tacksamt andades in den.

Så var det Putin. Kungen mötte den nye ryske statschefen i november 2001. De skulle samtala i Kreml, i ett rum som påminde om en gravkammare, berättade kungen. Allt var stelt. Stenansiktet Putin kom in, satte sig och stirrade på Sveriges statschef. Då, berättar kungen, "fick jag impulsen att jag måste få honom att skratta". "Så jag sa: Jag blev nyligen medlem i det exklusiva sällskapet International Cake Society,, sammansatt av alla dem som fått en tårta i ansiktet. Har president Putin fått det?"

Kungen berättar att Putin stirrade först några sekunder i häpen tystnad, "sen exploderade han i skratt, han skrattade så han höll på att ramla av stolen. Livvakten öppnade dörren och tittade in. De kanske aldrig hört honom skratta."

Kung Carl Gustaf hade då några månader innan fått en tårta i ansiktet under ett officiellt besök nära Varberg. Det var en 16-årig yngling som hade genomfört tårtattentatet. Han hade smugit sig på kungen bakifrån innan livvakten hann ingripa.

Ynglingen fick dagsböter. Vad en rysk attentatsman hade fått för straff i samma situation kan man bara spekulera om.

                                           Kan det kanske ha varit den här tårtan?

SVERIGE TAR STÄLLNING

 NU TAR SVERIGE STÄLLNING PÅ RÄTT SIDA

• DE BOMBAR VÅRA SJUKHUS OCH SKOLOR. UKRAINAS PRESIDENT  VOLODYMYR ZELENSKYJ TALAR INFÖR SVERIGES RIKSDAG.

Man behöver inte vara på plats för att känna stämningen i plenisalen på torsdagsförmiddagen. Den andäktigs tystnaden, talmannens allvarsamma presentation - "en sann ledare i denna mest avgörande tid"- och så ledamöterna som reste sig för att applådera gästen på länk ifrån kriget, Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj .

Presidentens tal gick i tacksamhetens tecken. Han tackade Sverige för att vi står tillsammans med Ukraina i dess kamp för frihet. Han tackade för att vi är ett av de länder som gett starkast stöd i kampen mot Vladimir Putins invasion. Han tackade för att Sverige var ett bland de första som kom till Ukrainas försvar.

Dessa tongångar är inte alldeles bekanta för svenska öron. Vi ställde oss neutrala när Hitlers Tyskland och Stalins Sovjetunionen på samma sätt som Putins Ryssland angrep sina grannländer för att hamra dem till underkastelse. Vi åberopade "alliansfrihet i fred syftande mot neutralitet i krig" genom kalla kriget, då västs demokratier stod emot det kommunistiska förtryckets Sovjet med dess satellitstater. Nu vågar vi ta ställning, inte bara med ord utan också med materiel och vapen.

Så sent som på onsdagen beslöt regeringen sända ytterligare 5000 pansarskott till Ukraina och på torsdagen aviserade såväl statsminister Magdalena Andersson som utrikesminister Ann Linde om svenskt stöd till återuppbyggnad av det sargade landet. Vi står nu på rätt sida, vi gömmer oss inte bakom andra. För detta blir vi visserligen måltavla för missnöjda och hotfulla ord från angriparen, men vi får också den angripnes tacksamhet. Vi får vara stolta.

President Zelenskyj talade om hur de ryska trupperna inte gör åtskillnad mellan militära och civila mål, hur de bombar och beskjuter skolor, universitet, kärnkraftverk, lager för mat och medicin. Men hans tal kretsade inte bara kring det nattsvarta nuet utan också - vilket är remarkabelt - kring en ljus framtid. Putins krigsbrott måste bestraffas, och Ukraina måste byggas upp igen. där inbjöd han svenska företag, arkitekter, den svenska staten. Det blir, sa presidenten, ett historiskt projekt. Ukraina var ett vackert land. Efter Putins terrorbombningar kommer det att krävas stora insatser för att det ska resa  sig igen.

Men för att vi ska komma till de stora insatserna, till framtiden, krävs först stor uthållighet i nuet. Ukrainas förmåga att klara kriget vilar på tre pelare: ukrainsk uthållighet, tillgång på vapen och sanktionerna. Vårt budskap är att vapen måste levereras och sanktionerna skärpas. "Sanktionspaket måste komma varje vecka, ingen rysk olja, inga ryska fartyg till svenska hamnar, den ryska krigsmaskinen måste skäras av", poängterade Zelenskyj till riksdagsledamöterna. Sanktionerna kan innebära obehag för företag och människor i väst, men Putin måste stoppas till varje pris. Ingen vet vilka ambitioner den mannen kan ha.

Underlag: Ledare DN 25 mars.

UKRAINA HYLLAS MED NYA GATUNNAMN

 Allt fler städer byter nu namn på just de gator där Rysslands ambassad råkar ligga. I Vilnius, Litauen, finns numera Ukrainska hjältars gata. Albaniens huvudstad Tirana får Fria Ukrainas gata, i lettiska Riga är Självständiga Ukrainas gata på gång och i Oslo får ryska diplomater snart speja ut över Ukrainas plass.

Borde Stockholm göra samma sak? Ryska ambassaden ligger i dag på Görwellsgatan - mitt emot DN för övrigt. Gatan har sitt namn efter biblioteksmannen Carl Christoffer Görwell och dennes identiskt benämnda son, arkitekt. Deras storhetstid ligger mer än 200 år tillbaka i tiden. Det är tveksamt om de har supportrar eller släktingar som skulle sörja ett namnbyte. Besked i frågan skall komma i början av april efter ett extra sammanträde med namnberedningen i Stockholm stad, skriver tidningen Mitti. Den grönblå majoriteten i stadshuset är positiv till att gatan, eller någon annan i närheten, byter namn.

Man kan tycka att detta är futtiga och fåniga symbolhandlingar för att hedra Ukraina i dess obeskrivliga modiga frihetskamp. Att det är en stads version av att sätta ett blågult band på jackan och tycka att man gör en insats, när man inte har råd att skänka pengar eller mod att själv resa till Ukraina och ställa sig i vägen. Men då bör man minnas att symboler kan vara allt annat än futtiga. Ofta har de stor kraft.

När nazisterna bestämde att judar i det ockuperade Danmark måste bära Davidsstjärnan

på armen var kung Christian den första om tog på den., varpå de tyska bestämmelserna omedelbart ändrades. Se där en symbol så stark att den kommit att definiera danskt motstånd mot judehat - trots att den säkerligen inte ens är sann.

Visst har man en känsla att varje namnbyte är ett litet nålstick i pälsen på den grymtande koloss som är Putins ryska makt. Visst skulle det värma och veta att ryska diplomater varje gång de hoppar in i en taxi eller skriver sin adress, måste de förhålla sig till begreppet "Ukrainska hjältar".

Det är små saker, men vi är små.

Det är så lite vi kan göra, så låt oss göra det.

Underlag: Erik Helmerson, ledarskribent DN

JAKTEN PÅ OLIGARKERNA

 JURIDISKA SPECIALSTYRKOR JAGAR OLIGARKERNAS PENGAR

Västvärlden ökar trycket på de som anses ha stöttat Putins invasion av Ukraina. Flera länder har upprättat särskilda insatsgrupper som ska jaga oligarkernas tillgångar.

I Italien beslagtogs under helgen det spektakulära fartyget "A", en arkitektritad seglarjakt som uppges vara värd 5,5 miljarder kronor. Den tillhör den ryske stålmiljardären Andrej Melnitjenko via ett ryskt företag i önationen Bermuda.(bild)

Ytterligare båtar och villor till ett värde av över 7 miljarder kronor uppges ha beslagtagits i Italien den senaste veckan, enligt landets ekonomi- och finansminister Daniele Franco.

 

Ett uppmärksammat beslag i Italien rör lyxjakten "Lady M" som tillhör oligarken och TUI-storägaren Aleksej Mordasjov. 65-metersbåten beslagtogs av myndigheterna i Imperia i norra Italien enligt nyhetsbyrån Reuters.(bild) 

Ägandeförhållandena kring den här typen av tillgångar kan vara röriga. De flesta av de mer välkända jakterna är registrerade i skatteparadis eller nationer kända för sin "företagsvänlighet" och avsaknad av transparens gentemot andra länders myndigheter.

I flera av fallen är det den italienska finanspolisen som ligger bakom beslagen. I flera andra länder har särskilda insatsgrupper satts upp för att identifiera och frysa oligarkernas tillgångar. I USA till exempel där president Joe Biden upprepat budskapet att de ryska miljardärernas tillgångar ska jagas och beslagtas. I USA arbetar en insatsgrupp från justitiedepartementet med detta under namnet "Task force KleptoCapture". Insatsgruppen leds av Andrew Adams - en federal åklagare med lång erfarenhet av arbete mot korruption. Han beskrivs i amerikansk media som en veteran inom rättsväsendet som har varit framgångsrik i att jaga rysk organiserad brottslighet och beslagta olagliga tillgångar.

Under sig har han fler åklagare, agenter, analytiker och annan  expertis från departementet. Förutom att jaga lyxbåtar ska gruppen också utreda och lagföra brott mot sanktionerna och bekämpa försök att underminera sanktionerna som satts in mot ryska banker och finansiella institutioner

Gruppen - som skall vara ett komplement till liknande grupper runt om i västvärlden- ska särskilt rikta in sig på försök som gjorts att använda kryptovaluta för att runda de amerikanska sanktionerna eller tvätta pengar.

I Tyskland rapporterades tidigt efter sanktionernas införande att oligarken Alisjer Usmanovs superbåt "Dilbar" (bild)  låg beslagtagen i ett varv i Hamburg. Tyska myndigheter rapporterade att båten nu förbjudits lämna sin nuvarande hamnplats.

Nu har tyskarna följt i USA:s fotspår och inrättat en egen "Task force", skriver tyska "Deutsche Welle". Tyskland har tidigare saknat verktyg för den här typen av beslag, skriver tidningen vidare.

Storbritannien har på egen hand infört sanktioner på ett antal personer för att öka pressen på Ryssland. Däribland Roman Abromovich, ägare av fotbollsklubben Chelsea, och Oleg Deripaska, storägare i Rusal-koncernen där svenska Kubikenborg Alluminium ingår.

Det får inte finnas någon fristad för de som har stöttat Putins grymma attack emot Ukraina, sade Boris Johnson häromdagen  när sanktionslistan offentliggjordes.

Den 80 personer stora gruppen inom utrikesdepartementet som jobbar med sanktionerna har enligt sajten Fortune tredubblats i storlek de senaste två veckorna.

Underlag; Andreas Lindberg, DN Ekonomi

 

NAVALNYJ DÖMS IGEN

Den nya domen mot oppositionsledaren Aleksej Navalnyj - nio års fängelse - är ett beställningsverk byggt på fabricerade anklagelser. Den är också en varningssignal till alla ryssar i ett läge då Putins krig förvandlar landet till ett allt mer totalitärt samhälle.

Under Stalins skenrättegångar på 1930-talet tvingades de åtalade att under förödmjukande former "erkänna" sina brott. Sedan dömdes de till döden.

Tisdagens rättegång förde tankarna till denna mörka epok i Rysslands historia. När den åtalade Navalnyj, efter ett års inlåsning, åter igen framträdde offentligt var det som en skugga av sitt gamla jag.

Han var likblek, fårad, mycket magrare än förut. Den 45-årige politikern och bloggaren såg ut att ha åldrats fem år sedan i fjol.

Men till skillnad från dem som Stalin rensades ut under Moskvarättegångarna 1938 höll Navalnyj  fast vid sin kritik mot regimen. När han härom dagen fick tillfälle att uttala sig inför domstolen tog han tillfället i akt att fördöma kriget mot Ukraina - det som i Ryssland inte får kallas för ett krig.

 -Följden av kriget kommer att bli ett sammanbrott, vårt land kollapsar. Det låter alldeles galet, men det gör ju också frasen "rysk-ukrainska kriget", sa han.

Navalnyj döms inte heller till döden, utan till nio år - som av allt att döma läggs till de två år han redan är dömd till - i högsäkerhetsfängelse. En påföljd som hans medarbetare befarar kan bli ett dödsstraff, eftersom de misstänker att han mördas i fängelset.

Anklagelsepunkterna, förskingring och förolämpning av en veteran, är så uppenbart fabricerade att det är meningslöst att ens försöka förklara hur åklagaren har tänkt ut dem.

Ryska domstolar har under Putins styre förlorat det lilla oberoende de möjligen hade förut. Och i detta fall har domaren,  Margarita Kotova agerat på direkt order uppifrån. Navalnyjs antikorruptionsorganisation har med hjälp av telefonregister kunnat visa hur hon under pågående rättegång flera gånger talat med en tjänsteman i presidentadministrationen. Vid flera tillfällen har Kotova avbrutit förhandlingarna, gått in på sitt rum och talat med denne man, för att sedan gå in och uttala sig inför rätten.

Med andra ord det handlade om en "telefonjustis" -att domare fick instruktioner från partiet hur han skulle döma. I särskilt högprofilerade fall kunde instruktionerna komma från högsta ort, från Stalin själv. Ungefär som nu, med samtal från maktens högborg i Kreml.

I ett läge där Ryssland allt mer liknar Stalins Sovjetunion är domen mot Navalnyj  en signal från Putin till alla ryssar: minsta invändning mot landets ledning är nu liktydigt med förräderi, och kommer  att straffas hårt.

Underlag: Ingmar Nevéus, DN Nyheter

 

UTVECKLA KÄRNKRAFTEN

 NÄSTA REGERING MÅSTE SKAPA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR NYA REAKTORER FÖR  ATT KUNNA KLARA KLIMATOMSTÄLLNINGEN, OCH FÖRSE ANVÄNDARE MED EL TILL RIMLIGT PRIS. DET SKRIVER LEDARNA FÖR M, SD, KD OCH L.

De svenska hushållen kämpar just nu med extremt höga elpriser. Människor vittnar om att de inte vågar ha normal rumstemperatur av  rädsla för kostnaden. Andra tvingas ta banklån när elräkningarna har mångdubblats. Den oroande utvecklingen hotar också svenska jobb. Kommuner i hela landet tvingas säga nej till företag som vill starta eller bygga ut sin verksamhet i kommunen. Det är Socialdemokraternas och Miljöpartiets orealistiska energipolitik som lett fram till denna situation. Det är dags för en ny energipolitik som sätter Sveriges intressen först.

För att på kort sikt lindra trycket för hushåll och företag har M, SD, KD och L föreslagit att elskatten ska sänkas. Regeringen har kontrat med ett förslag som inte ens träffar hälften av de drabbade hushållen och inga företag. Stödet kommer dessutom att dröja för många hushåll trots att situationen på många håll är akut. På längre sikt behövs dock ett maktskifte och en ny energipolitik.

En stabil och ren elproduktion och el till rimligt pris är helt grundläggande för att vi ska kunna klara klimatomställningen och  minska våra utsläpp. Till 2045 räknar man med att efterfrågan på ren el kommer att dubbleras gentemot i dag för att klara elektrifieringen av våra transporter  och industri. Detta är en välkommen utveckling som inte bara resulterar i mindre utsläpp, utan även i framtidens jobb. Men då kommer vi att behöva alla fossilfria alternativ, vind-, vatten och kärnkraft.

Regeringens politik har varit bakåtsträvande, socialdemokrater och miljöpartister har gemensamt lagt ner kärnkraftreaktorer utan en plan för hur de ska ersättas. I stället har regeringen krävt att vi alla ska lägga om våra liv för att passa det just nu mycket osäkra elsystemet, där elen inte alltid finns - när den behövs.

Alla ska ha tillgång till ren el och energi när de behöver den. Priset ska vara rimligt och förutsägbart - kraftigt varierande priser är tecken på  misslyckad energipolitik.

Efter ett maktskifte kommer våra fyra partier återupprätta en fungerande elförsörjning och skapa förutsättningar för en fördubblad elanvändning inom 20 år.

Här kommer kärnkraften att spela en nyckelroll. Det går inte att förena en god samhällsutveckling för alla med en energiproduktion som inte går att planera. När energitillgången styrs av vädret drabbar det naturligtvis svenska hushåll och svensk industri negativt. Detta är vattendelaren i klimatpolitiken. Det är därför kärnkraftsmotståndet från de rödgröna är så destruktivt.

Ny planerbar elproduktion skulle lösa många av de bekymmer som finns i Sverige. Det är trots allt nedläggningen av kärnkraft som skapat problemen. Mera planerbar produktion i söder skull avlasta norra Sverige så att industrialiseringen kan fortsätta. Men det behövs på sikt mer produktion även i norra Sverige. Kärnkraft är det enda alternativet för att tillföra planerbar energi i stor skala. Våra fyra partier är ense om att lösningen på Sveriges problem inte ligger i att avveckla kärnkraften utan att utveckla den.

I nästa budget planerar vi att tillsätta resurser till Strålsäkerhetsmyndigheten för att ta fram ett svenskt regelverk för ny kärnkraft. Myndigheten bör även uppdras att ta fram ett snabbspår för att acceptera typgodkännanden av reaktorer, system och komponenter från länder jämförbara med Sverige.

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är överens om en energipolitik som skapar en ren och pålitlig elförsörjning till ett rimligt pris. En hållbar omställning där kärnkraften tillsammans  med vattenkraften utgör basen i svensk elförsörjning och där det förnybara spelar en viktig roll.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet har inte klarat  att leda den svenska energipolitiken, men vi kommer att göra det.

 

ÄR PUTIN GALEN?

Putin har hållit tal till folket igen. Man skulle tro att Vladimir Putin skulle signalera styrka och självsäkerhet till hemmapubliken, att han som ansvarig för anfallskriget mot Ukraina har kontroll över utvecklingen. Putin dikterar trots allt informationen i Ryssland. Den som avviker från propagandan kan dömas till 15 år i fängelse. Kreml har alla möjligheter att till sin fördel forma berättelsen om hur den "speciella militära operationen" fortlöper.

Ändå var det inte detta som vare sig de ryska medborgarna eller omvärlden fick se i onsdags. I stället framträdde en tyrann som var behärskat rasande över utvecklingen. Han sade att stigande arbetslöshet och inflation väntar. Han varnade för djupa strukturella förändringar av landets ekonomi. Han signalerade inte självförtroende utan ett tillstånd av utsatthet: Ryssland befinner sig under ett kännbart ekonomiskt "blixtkrig", sa Putin. Självömkan låg nära till hands när  han klagade på att västvärlden försöker utestänga Ryssland och dess kultur.

Det finns bara ett mål med västs politik, enligt Putin, och det är att fördärva för Ryssland. Som en konsekvens begär Kreml total lydnad och lojalitet från varje medborgare i kampen mot den yttre fienden. Eller som Putin själv sammanfattade saken i en anda som Stalin hade uppskattat: " Det ryska folket kommer alltid att kunna skilja sanna patrioter från förrädare och helt enkelt spotta ut dem som en fluga som av misstag flög in i deras mun".

När den ryske diktatorns tal fångades upp i veckan, dominerades de internationella reaktionerna som så ofta av chock och förstämning. Är han galen? Håller Putin på att spåra ur? Vad ska detta sluta med? Problemet med de där frågorna är att de leder tanken fel. De bygger på att den ryske presidenten är som andra ledare i Europa och USA. I själva verket är det enklare att avkoda Putins litanior om man från början utgår från den person han är: en gangster med enorma anspråk på makt, erkännande och plats i historien. En man som för att kunna försvara och motivera sin egen position ständigt behöver externa eller interna fiender. Putins retorik är extrem men inget som borde överraskat dem som lyssnat länge. Om något kändes nytt i  onsdags, var det känslan av att se hur de tunga motgångarna på slagfältet och i den inhemska ekonomin ätit sig in i Putins huvud.

Putin hade intalat sig själv att Ukraina snabbt skulle kapitulera, att dess soldater skulle desertera i horder, att människorna skulle välkomna de "ryska befriarna" med blommor. Till slut brister illusionerna och då återfaller Putin till den taktik han tillämpade i Tjetjenien och Syrien: urskillningslös krigföring. När han inte får det mottagande han förväntat sig i Ukraina, ägnar hans krigsmakt sig åt att förstöra så mycket som möjligt. I hamnstaden Mariupol har " flyganfall och granater träffat barnsjukhuset, brandkåren, bostäder, en kyrka, ett område utanför en skola. För de uppskattningsvis hundratusentals som är kvar finns det helt enkelt ingenstans att ta vägen", rapporterar två journalister från nyhetsbyrån AP, som befunnit sig i staden under de senaste tre veckornas krig. De har dokumenterat det kaos och den förtvivlan som råder.

I den sönderskjutna staden Mariupol har flera tusen civila omkommit. Skyddsrum saknas.

Putinregimen kan ljuga hur mycket den vill, men den kan inte återuppliva sina döda soldater eller låtsas betala ut löner från en statskassa som inte finns. Verkligen slår in även om det sker till ett ohyggligt pris. Förr eller senare måste Putin behöva anpassa sig, antingen frivilligt eller under tvång. Det största priset för det som nu pågår betalar inte Ryssland utan Ukraina. Landet försvarar inte bara sig självt mot ett skoningslöst anfall som för tanken till andra världskriget. President Zelenskyj och hans landsmän håller gränsen för oss alla. Ukraina offrar sig för Europas demokratier. Vinner Putin i Ukraina kommer han inte att stanna där. Det här är vårt krig utan att vi önskat det.

Underlag: Peter Wolodarski, chefredaktör DN.

 

SKOLMINISTER UTAN KUNSKAPER

 Den nyutnämnda skolministern Lina Axelsson Kihlblom publicerade den 14 februari en artikel på SvD Debatt. Texten skyller alla problem i dagens skola på friskolorna.

Ministern verkar inte känna till Sveriges och det egna partiets historia på utbildningsområdet. Här kommenteras ett par inslag i hennes text. 

Skolministern påstår att socialdemokraterna och liberalerna har byggt upp Sveriges skolsystem till ett av världens bästa och mest jämlika. När det gäller jämlikhet bortser hon från att Sverige är ett av världens tidigast läskunniga länder därför att kyrkolagen 1686 påbjöd att alla skulle kunna läsa. Syftet var att den kristne skulle kunna läsa Bibeln själv. Församlingsprästen kontrollerade läskunnigheten vid husförhör. Sverige blev läskunnigt långt före införandet av den obligatoriska skolan 1842, vilket i sin tur skedde innan det socialdemokratiska partiet ens grundades 1889.

När ministern talar om den mest jämlika och den bästa utbildningen syftar hon rimligtvis på införandet av grundskolan 1962, men hon utelämnar en upplysning.

När grundskolan skulle införas förekom en av de största lärarprotesterna i Sveriges historia. Lärare vid realskolor och gymnasier hade sett kunskaperna sjunka i experimenten med sammanhållet högstadium och varnade riksdagsmännen för att införa grundskolan. Nu talar skolministern om friskolorna som "ideologiskt drivna" och ekonomiskt oacceptabla "experiment". Hon nämner inte att föräldrar söker till friskolor därför att den kommunala grundskolan är ett för skattebetalarna mycket dyrt  ideologiskt drivet experiment, vars kunskapsresultat inte är imponerande.

Det påstås att den elev som anstränger sig ska ha alla möjligheter att lyckas, oavsett var han bor, vilka föräldrar den har eller vilken skola den går på. Ministern verkar inte känna till att antalet "klassresor" har minskat i Sverige, sedan grundskolan med dess svagare kunskapskrav och svagare ordning i klassrummet införts.

Lärarrollen har mycket riktigt som ministern säger "devalverats", men den utvecklingen inleddes med grundskolan där alla elever skulle flyttas till högre klass. Lärarrollen devalverades ytterligare på 1980-talet med lärarutbildningsreformen "LUT" som gav lärarna ett "nytt uppdrag", nämligen att se till elevernas psykologiska välbefinnande snarare än deras kunskaper.

Regeringspartiet brukar presentera utbildning som en del av välfärdssamhället, och det gör också skolministern. Utbildning är avgiftsfri i Sverige, men utbildning är inte något man får. Utbildning kräver systematisk ansträngning. Här kan man tala om en devalvering, nämligen värdet av de betyg som "ges" i stället för att "erövras".

Skolministern säger sig vilja återta den "demokratiska kontrollen". Det är inte första gången sossarna visar  tendensen att tro att när staten styr och de styr staten råder demokrati. Ministern ger intryck av att vara "ideologiskt driven" men inte ha någon djupare kunskap om det område hon är satt att styra.

Den ovan nämnda artikeln väcker lika många frågor som intervjun häromveckan med den likaledes nyutnämnda kulturministern.

Underlag: Toröredaktionen och Inger Enkvist. professor emerita i spanska och författare av många böcker om utbildning och litteratur. Flera av hennes texter återfinns på SvD.se/av/Inger-enkvist

KULTURSKYMNING

 Det finns några verksamheter inom den så kallade underhållningsbranschen som, enligt vår uppfattning i Sherwoodskogen, kan karaktäriseras som ren och skär kulturskymning. Med detta menas verksamheter som egentligen är avsedda att vara underhållande, men genom sin karaktär och brist på känsla och utvecklingspotential blir underhållningens motpol. De verksamheter som avses är de som utövas av rappare och ståuppkomiker. Här ägnar man sig ofta åt monotont rabblande, innehåll och eventuella budskap går sällan att uppfatta. Framförandet saknar all musikalisk finess och är dessvärre oftast helt humorfria. De ståuppkomiker som främst avses är de som ägnar sig åt moraliskt gnäll, politik och kvasivetenskap, något som ofta är föreställningens höjdpunkter.

"Det är vårt jobb att vara vanvördiga och farliga", skrev komikern Whitney Cummings nyligen. Dessutom tycker hon att komikernas roll är att "ifrågasätta auktoriteter och ta dig igenom ett skrämmande galet hemsökt hus så att du kan dra dina egna slutsatser."

Hennes kollega Marc Maron svarade: "Du kanske skulle lägga till -att vara roliga- på listan."

Påpekandet känns som mycket befogat. Inte minst ståuppkomedi tycks nu innebära mera lidande än skratt.

Inte bara måste man från scenen leverera statsvetenskapliga föreläsningar- det måste verka trovärdigt och får inte såra någons känslor. Dessutom tycks branschen i Sverige vara i så dåligt skick att ståupparen Karin Adelsköld med flera har skrivit en så kallad Code of conduct ("förhållningsregler" som det hette förr).

Hälsa på alla kolleger, stanna kvar så länge showen pågår och kom inte full/berusad till giget är bara tre av statuterna. Men detta fick kritik av kollegor.

"Själv mår jag alltid piss före och under ett gig. I nio fall av tio mår jag ännu sämre efter giget", konstaterade i Aftonbladet Jonatan Unge, som inte alls vill stanna och se kollegorna uppträda. Den stora frågan blir ju varför han stannar i branschen överhuvudtaget. Poddarnas framväxt tycks ha befriat våra komiker från deras värsta mardröm, att vara roliga. I stället kan de sitta med en kompis och babbla på om politik och/eller känslor. För somliga, som den just nu så omtalade Joe Rogan, är det oerhört lönsamt. Men risken är att nyhetens behag så småningom klingar av.

Alternativet för branschen är inte, som till exempel i fallet Dave Chappelle, evighetskäbbel om huruvida humor måste vara antingen inkluderande och slå uppåt eller laglös och slå vart den vill. Få saker är tråkigare. Det värsta som kan hända ståuppen, och humorn i allmänhet, är inte att den blir för farlig och utmanande. Inte heller att den blir för politiskt korrekt. Det är att den slutar att vara rolig.

Underlag: Toröredaktionen och Erik Helmerson ledarskribent SvD

KRIGETS KIEV OCH SOFIAKATEDRALEN

 Varje dag ser vi TV-bilder från striderna norr om Kiev.  Flyglarmet går och människorna springer ner i skyddsrummen. Ännu så länge - oskadad - står Sofiakatedralen.

SOFIAKATEDRALEN I KIEV

Katedralen grundades 1039 av storfursten Jaroslav, gift med den svenska prinsessan Ingegerd .

1934 konfiskerades katedralen av den sovjetiska staten och gjordes om till ett arkitekttoniskt muséum, tillsammans med klosterbyggnaderna runt omkring. 1990 blev katedralen, tillsammans med Petjerkska klostrets byggnader, Ukrainas första objekt på Unescos världsarvslista.

I kamerasvepen över den gamla staden brukar man se den gamla katedralen med dess gyllene kupoler. Visste ni att i den kyrkan ligger en svensk prinsessa, som blev ortodoxt helgon?

Hon var dotter till Sveakungen Olof Skötkonung, och hette Ingegerd då hon levde i Sverige. Hennes mor var en västslavisk prinsessa. Ingegerd giftes bort med furst Jaroslav av Novgorod och Kiev och fick då namnet Irina. Hon beskrivs i isländska källor som en klok, stark och modig kvinna.

Hennes kvarlevor har undersökts och där kan man se att hon var en 162 cm smal kvinna med aristokratiskt lätt framskjutande näsa och haka, benen var långa och tunna. Jaroslav blev storfurste av Novgorod och Kiev och var en av Rysslands tidiga, mera betydande härskare, ofta kallad "den vise".

Jaroslav och Irina/Ingegerd drev kampanjer för folkundervisning och grundade den första Akademin. Han lät också sammanställa den första lagboken som skulle gälla för hela riket. Helst bodde storfursteparet i Kiev, dit de lät kalla in bysantiska arkitekter att uppföra vackra byggnader bland dem den berömda Sofiakatedralen (ovan) år 1037.

Ingegerd fick tre döttrar och sju söner. Döttrarna, Olof Skötkonungs barnbarn, blev stammödrar för europeiska kungahus. Dottern Anna gifte sig med Henrik I av Frankrike och blev därmed stammoder för alla bourbonner. Anastasia gifte sig med Andreas I av  Ungern medan dottern Ellisiv blev drottning av Norge och Danmark. Så inleddes kontakterna mellan de europeiska kungahusen.

Strax före sin död ville Ingegerd bli nunna i ett strängt ortodoxt kloster. Hon fick nunne-namnet Anna, men hann aldrig träda in i klosterlivet innan hon avled. Efter sin död blev hon helgonförklarad som "den heliga Anna av Novgorod" och blev därmed historiens första svenska helgon.

Då Jaroslav avled 1054 och begravdes i Sofiakatedralen i Kiev flyttades också Ingegerds kista dit.

Underlag: Herman Lindqvist

PUTIN KOMMER ATT FÖRLORA

Historikern, akademiledamoten och författaren Peter Englund skrev i DN:s kulturbilaga i söndags en artikel om Kriget i Ukraina. Hans sammanfattade synpunkter på Putins krig mot Ukraina är sammanfattade i artikelns inledning och avslutning:

VLADIMIR PUTINS INVASION AV UKRAINA ÄR DET STÖRSTA STRATEGISKA MISSTAGET AV EN STORMAKTSLEDARE SEDAN ADOLF HITLER FÖRKLARADE KRIG MOT USA 1941.

"De skapar en öken och kallar det fred". Orden är den romerske historikern Tacticus, och beskriver tillståndet på 80-talet e Kr i det vi nu kallar Skottland, efter den romerska invasionsarméns härjningar. Är det detta som väntar Ukraina? Underkastelse genom förstörelse?

Det förtvivlade läge som ukrainarna befinner sig i har för övrigt ekon i den här texten av Tacticus. Den mäktiga romerska armén hade invaderat och pressar högländarnas stammar tills de bokstavligen talat har ryggen mot havet år 84. Tacticus berättar att en skotsk ledare Galgalus håller ett tal. Han manar sina krigare till motstånd och varnar för romarna och deras förtryck. De rövar, dödar, stjäl och ljuger. Det imperium de skapar är en öken som de kallar för fred. All den här vältaligheten var förgäves, romarna vann och skottarnas stammar splittras. Hela Britannien var på väg att bli romerskt. Men något händer, oklart vad, romarna försvinner. Tacticus skyller på dåliga beslut av kejsaren Domitianus i Rom.

Vid det här laget står det klart för de flesta av oss att historien om Putins invasion av Ukraina också är historien om en kedja av underskattning, misstag och felbedömningar. Han underskattade också gravt den ukrainska viljan till motstånd samt västländernas förmåga till snabba åtgärder. Kanske trodde han också på sina egna trollarméers tjat om väst som fegt, deras svaghet och bekvämlighet och oförmåga att fatta beslut etcetera? Putinkramande idioter i väst skulle ge honom understöd i proportion till vad han lagt ut för att köpa deras tjänster, men inga pengar kommer. Han misstog sig också när det gällde de sanktioner som väntade. Han förstod att oligarkerna kunde förlora en och annan lyxjakt men anade inte att han skulle berövas två tredjedelar av valutareserven på 600 miljarder dollar och som var tänkt att göra Ryssland okänsligt för sanktioner.

Han felbedömde den egna militära förmågan och missbedömde totalt den ukrainska försvarsförmågan. Nu överväger han att rekrytera soldater från Syrien, en totalkollaps för den ryska stridsmakten, och moralen. En militär konfrontation med väst skulle bli förödande för Putin,

På 90-talet och kanske på 00-talet fanns det kanske de som i Ryssland kunde se ett stort och vänligt land, vackert här och var. Men ingen vill komma dit längre. Landet har hamnat i klorna på tjuvar, gangstrar och gamla KGB-agenter.  Oligarkerna bygger upp sina förmögenheter med stulna ryska resurser, ivrigt påhejade av Putin. I dag har Ryssland blivit ett av de mest korrupta och ojämlika länderna i världen. Politikerna styr hela rättsväsendet. 500 familjer äger mera än hela resten av befolkningen tillsammans.

Landet styrs av ett gäng kleptokrater med Putin i spetsen. Av alla pengar som på senare år östs över krigsmakten har stora dela på något sätt ändå hamnat i skatteparadis runt om i världen. Bristerna i material och utrustning märks nu. Man måste på något sätt kunna inta Kiev, annars förlorar man kriget.

Jag är säker på, säger Peter Englund, att det inte finns någon väg tillbaka för Ryssland. Alla broar till en ekonomisk, politisk och kulturell modernisering av Ryssland är nu brända. Med det här orimliga broderkriget mot Ukraina som ursäkt har de sista gliporna av öppenheten murats igen. På två veckor har Putin lyckats rasera 30 år av ekonomisk framgång. I stället skådar vi nu en alltmer nervös och skuggrädd diktator.

Vad Putin måste besinna är att all galenskap han hittat på så småningom kommer att slå tillbaka mot honom själv och det ryska folket.

VLADIMIR PUTINS INVASION AV UKRAINA ÄR DET STÖRSTA STRATEGISKA MISSTAGET AV EN STORMAKTSLEDARE SEDAN ADOLF HITLER FÖRKLARADE KRIG MOT USA 1941.