Owe Wiktorin, ÖB 1994 - 2000, ger i SvD-debatt sin syn på svensk säkerhetspolitik. Sammanfattningsvis anser han att Sverige tillsammans med Finland snarast skall ansöka om medlemskap i Nato.
Owe Wiktorin 2022
Det ryska angreppet på Ukraina förändrar dramatiskt och i ett slag förutsättningarna för europeisk och därmed svensk försvars- och säkerhetspolitik. Ryssland har återigen visat att man är beredd att bryta ingångna avtal och än värre nyttja militärt våld för att nå sina påfunna intressen och återuppväckta stormaktsdrömmar.
Den europeiska säkerhetsordningen ligger nu i ruiner och någon väg tillbaka till det som varit finns inte. Vi måste därför nu diskutera och snarast fatta beslut om den svenska försvars - och säkerhetspolitiken så att vår trygghet säkras på bästa sätt. Gamla politiska låsningar och uppfattningar måste läggas åt sidan inför den radikalt nya situation Sverige och Europa står inför.
SVERIGE NEDRUSTAR
Efter Sovjetunionens fall och kalla krigets slut började en exempellös avveckling av den svenska försvarsförmågan. Politiskt ansåg man tydligen att den eviga freden var här. Kapitalförstöringen -både på det mänskliga och materiella planet - var enorm. Till att börja med drevs processen av den socialdemokratiska regeringen ivrigt påhejad och understödd av Centerpartiet. När den borgerliga regeringen så småningom tillträdde fortsatte processen lika energiskt som tidigare under ledning av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Försvaret ansågs till och med som ett "särintresse" tillsammans med andra. Det vill säga vid budgetförhandlingar skulle svenska folkets trygghet och säkerhet likställas med frågor som till exempel vägunderhåll eller skattesubventioner till städhjälp. Försvaret bröts ner och försvagades kraftigt. Ingen politiker torde ha blivit förvånad eller överraskad när diskussionen om "enveckasförsvaret" uppkom efter kommentarer från dåvarande ÖB Sverker Göransson. Det starka försvar som skulle stötta neutralitet och alliansfrihet hade avvecklats utan diskussion om de säkerhetspolitiska konsekvenserna.
Fokus inriktades på att bidra till att dämpa konflikter ute i världen. Svenska militärer blev fredspoliser runt om i världen, men detta höjde inte den svenska försvarsförmågan. Den säkerhetspolitiska doktrin vi hängav oss till framstod som närmast naiv.
RYSK POLITIK UNDER PUTIN
Samtidigt förstärktes de auktoritära dragen i rysk politik under Putins ledning. Den ryska krigsmakten rustades upp kraftigt och moderniserades. Kriget i Tjetjenien och angreppet på Georgien och senar Krim, kom som en chock för många - militärt våld nyttjades hänsynslöst. Den eviga freden för Europas del blev bara en dröm.
KONSKVENSER FÖR SVENSK DEL
Resultatet för svensk del blev en försiktig återställning av försvarsförmågan. Säkerhetspolitiskt insåg politikerna att de gamla doktrinerna var överspelade. En allmän debatt om detta uteblev dock, i stället inleddes en rad samarbeten med andra länder. De kvarstående problemen blev allt klarare, vi saknade säkerhetsgarantier vid kriser och krig. Inga faktiska säkerhetsgarantier fanns att få. Alliansfriheten, eller om man så vill oviljan att förbinda sig hjälpa vänner vid en kris förhindrade omtänkande. Trots en radikalt ändrad omvärld och bristande egen försvarsförmåga orkade vi inte längre än att drömma oss tillbaka.
Önsketänkandet i all sin nakenhet framstår när man betraktar invasionen av Ukraina. EU-länderna har inte militär förmåga och inte heller erforderlig beslutskraft. Nato och USA avvisar kategoriskt att gå i krig för en icke- medlem. Sverige tvekar till och med att skicka vapenhjälp. Den nationella egoismen har dominerat uppspelet i Ukraina-kriget.
Till bilden skall från svensk utgångspunkt läggas det nära militära samarbetet med Finland. Det är bra. Skandinavien och Östersjön är en operativ enhet där det behövs samarbete. Problemet är bara, än en gång, att inga säkerhetsgarantier finns. Svensk och finsk förmåga kan inte stå emot ett aggresivt Ryssland.
Vägen framåt är för Owe Wictorin självklar. Fortsätt att förstärka försvaret ytterligare. Ansök tillsammans med Finland snarast om medlemskap i Nato. Inom ramen för ett medlemskap kan vi sedan tillsammans med Finland och övriga alliansvänner planera för ett gemensamt försvar av Skandinavien. Detta skulle höja den militära kapaciteten avsevärt jämfört med ett enskilt agerande. Härtill skall fogas den viktigaste konsekvensen av ett medlemskap, vi får del av den militära säkerhetsgaranti som följer av artikel fem i Natofördraget. Vi står inte längre ensamma om vi skulle drabbas av något som Ukraina nu genomlider..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar