NOVEMBER MÅNAD 2023

 Månadens gamla namn är Vintermånaden.

MORGON I NOVEMBER

Olust står målad i dragen.

Man håller sig lätt för skratt.

Piggnar man till frampå dagen

så är det redan natt.

Alf Henrikson

DAGSLJUSET

Varar åtta timmar i Skåne, sju timmar i Svealand, mellan fyra och fem timmar i Lappland.

MEDELTEMPERATURER

Är nästan omöjliga att ange nuförtiden. Det blir varmare och varmare. De här siffrorna är några år gamla och gäller för november:

Stockholm + 2,8 grader

Södra  Skåne + 5,0

Piteå - 2,8

Kiruna - 6,8

Karesuando - 7,3 grader

ALLA HELGONS DAG,  1:A NOVEMBER

GRAVSMYCKARDAGEN

Ljuslågor brinner på gravarna

för de bortgångna innehavarna.

Dessa kan svårligen se dem

och livet kan ingenting ge dem.

Så ljusen är till för de levande

som söker ett svar på frågorna.

Osäkra, hjälplösa, trevande

tänder de lågorna.

Alf Henrikson

ANDERS

Ska man läsa om Bondepractican.

"Om Anders (30 nov) braskar ska julen slaska".

Men slaskar Anders blir det grant julväder, men inte bara då enligt Bondepractican:

"Om stubben bär hatt (snö) Andersmässonatt, är vintern satt och står sig till Vaffenatt" (Vårfrudagen , 26 mars).

SNÖ OCH IS

Är omöjligt att sia om numera. Enligt en årspraktika från 1995 ligger snön i Stockholm 95 dagar ! Samma gäller ju för isläggning. Den inträffar allt senare, längre söderut inte alls.

INSEKTER OCH SMÅKRYP

De som genomgår fullständig utveckling från ägg till larv och puppa kan övervintra, för övriga innebär kylan massdöd. De sociala och samhällsbyggande insekterna övervintrar vanligen som befruktade honor. Bin och myror bygger fleråriga bon och lever gott under vintern. Humlor och getingar lever bara från vår till höst. Övervintrar gör bara befruktade honor.

MÅRTEN

11 november är en märkvärdig dag.

"Går Mårten på isen, trampar julabocken i fisen".

Den egentliga vintern ansågs börja med Mårten. Den dagen kom ofta en köldknäpp, i Skåne kallad Mårtensknuda. Efter den dagen skulle vädret bli kallare och ruggigare.

Mårten var också den stora slaktaredagen: "På denna dag slaktar man kor, oxar och svin. Hänger en del till rökning och saltar ner en del till vinterförråd. Härvid förser man sig med allsköns sovel, som höns, gås, anka och korv, allt upplagt för riktiga höstablodsfester".

FLYTTFÅGLARNA

I november har två tredjedelar av alla svenska fågelarter flugit söderut. De som överlever återvänder troget. En tydlig tendens är att allt fler icke insektsberoende fågelarter blir "stannfåglar", i varje fall i södra Sverige.

VILTSTAMMEN

Antalet älgar har minskat med 30 procent på 10 år. 2022 hade vi runt 275 000 djur. Omkring 70 000 får skjutas. Vargar ska finnas mellan 170 och 270, säger riksdagen. Det finns cirka 415. Omkring 75 skjuts varje år. Antalet brunbjörnar beräknas till 2800. Minst 1400 behövs för artens säkra överlevnad. Några andra djurarter som jämförelse:

Dovhjort ca 39 000

Kronhjort ca 8200

Rådjur, flera hundra tusen, 115 000 fälldes 2022.

Lodjur ca 1250

Vildsvin ca 300 000. Jakt är numera tillåten större delen av året.

FISKET

I Östersjön och Bottenhavet har stora trålare "dammsugit". Knappast någon fisk finns kvar. EU har beslutat om nya kvoter, alltför höga, tycker svenska och finska fiskare. Vi saknar vår strömming. Trålarnas jättefångster blir som regel djurfoder, eller mat till norska laxodlingar. I september kunde vi konstatera att kvarvarande strömming inte ens räckte till Ulvöns och andras surströmmingsförsäljning. Där går gränsen tycker många.

Vi tackar alla våra läsare för visat intresse under månaden som gått och vi tackar Torö-redaktionen för  alla era fina bidrag. Vi  syns och hörs i november.

Många hälsningar till er alla.

Robin och Marion

 

VAD BETYDER FAMILJEN

 FAMILJEN  ÄR INTE SVARET PÅ VÅR TIDS ISOLERING  -  DEN ÄR ORSAKEN

Varför pratas det med sådan värme om familjen? Den framhålls som motsatsen till samtidens individualism och kyla - trots att det ju är just är den stenhårda familjenormen som är boven: Den stänger ute alla.

Den ofrivilliga ensamhet som följer är smärtsam. Och hotet om livstids isolering? Bortom olidligt, även för dem som inte är supersociala. Det står tydligt i den nya SVT-dokumentären "Vänner sökes".

Den följer dels en härlig yrväderskvinna som tappat kontakten med sina väninnor under familjeåren, dels en ung kyrkomusiker som vuxit upp på landsbygden och alltid känt sig udda med sin mörka hy. Dels en person som ser sig som introvert och som blivit så svårt mobbad att han med tiden gjort  plågoandarnas röster till sin.

Det är lätt att ömma för dem. Det solitära är trots allt människans grundton. Driften att söka kontakt är instinktiv, även när det gör ont. För alternativet gör alltid ondare.

Man kan inte låta bli att tänka att allt hade  varit annorlunda för, säg, hundra år sedan. Så många längtar tillbaka dit numera, till folkhemmets födelse, och till stor del handlar det förstås om nostalgisk fantasi. Men också om en längtan efter framtidstro och tillit. Och framför allt: om gemensamma byggen.

Yrväderskvinnan och kyrkomusikern tycks hitta var sitt sådant, till sist. För introverten är det svårare, han famlar i stället runt inne på "Allsång på Skansen". Man kan undra om inte han skulle trivas bättre som kaffekokare på hembygdsgårdens dag, som återhållsamt entusiastisk deltagare i en studiecirkel om klassiska litterära verk, eller varför inte som kassör i den lokala schackklubben.

Förenings - Sverige är inte vad det en gång var, men pulsen slår. Och att regelbundet träffa andra, i sammanhang där alla får rum och det inte finns några krav på solig social perfektion - så kan tillhörigheten också uppstå, fortfarande.

Underlag: Lisa Magnusson, ledarskribent DN.

ALBERT ENGSTRÖM

Albert Engström (1869 - 1940). Konstnär, författare, ledamot av Svenska Akademien 1922, professor vid Konstakademien 1922 - 1935. 

Han är av svenska folket mest känd och älskad som skämttecknare och berättare av mästerliga historier om befolkningen i Småland ch Roslagen. Bland annat skapade han Kolingen, en gentleman i trasor, som ofta dök upp i hans berättelser. Kolingen är nära släkt med danskarnas Storm P:s öltörstiga gubbar. De båda nordiska mästarna i tecknad, nordisk  folkhumor uppskattade varandra mycket.

Albert Engström hade en stor bredd som författare och uppskattades högt inom den akademiska världen men kanske framför allt av folk i gemen.

Kolingen (till Bobbans broder):

- Tillåt mig presentera min svärmor, fröken Karlsson. Passar galoscherna?

Albert berättelser från Småland och Grisslehamn, dit han flyttade 1909, är synnerligen underhållande och även underfundiga. Hans far var stins i Småland och han fick därför redan som ung god kännedom om Småland och småländska original.

Om smålänningar sägs i Nordisk Familjebok från 1917:

Smålänningen är till sin natur vaken och intelligent, flitig och strävsam, rask och hurtig, men likväl foglig till lynnet, händig och slug, hvilket allt medför åt honom den förmånen, att han även med små  medel kan taga sig fram i lifvet.

Till smålänningar räknas i  allmänhet inte kustlandets inbyggare.

1897 grundade Engström skämttidningen Strix som har blivit klassisk. Strix sammanslogs 1924 med skämttidningen Söndags - Nisse och blev därefter Söndagsnissestrix.

Det torde till stor del vara Albert Engströms förtjänst att vi fortfarande kan få en snaps till kräftorna i augusti, till sillen i midsommartid och till maten på jul - och påskborden. Den 27 augusti 1922 avhölls nämligen en allmän folkomröstning om ett eventuellt rusdrycksförbud i Sverige. Kampen stod hård mellan de båda lägren. Till slut segrade emellertid linjen "säg  ja till spriten" med 50% över förbudsidans 48%. Många ansåg att Albert Engströms affisch mot ett förbud till slut avgjorde kampen. Så här såg den ut:

Underlag: Sköna Skämt, insamlade av Sten Möllerström. Bra Böckers förlag.

 

ORBAN FJÄSKAR FÖR PUTIN

 ORBÁNS FJÄSK FÖR PUTIN ÄR TRAGISKT

Den 23 oktober är i Ungern en minnesdag för revolten mot Sovjetunionen 1956. I år valde premiärminister Viktor Orbán att ägna dagen åt att jämföra Europeiska Unionen mot Sovjetunionen. Han sade dock att EU - till skillnad från Sovjetunionen - inte är utom hopp.

Att Orbán är fientligare mot väst än mot de makter som i dag i realiteten  speglar Sovjets imperialism och statliga övergrepp är häpnadsväckande, men tyvärr inte överraskande.

Orbán har under mer än ett decennium monterat ner massmedias och rättsväsendets oberoende. Det har gått så långt att Ungern inte längre kan betraktas som en fullvärdig demokrati enligt EU-parlamentet. Och unionen har stoppat utbetalningar på miljarder kronor till landet.

I förra veckan besökte Orbán Kina  och Xi Jinpings konferens om projektet "Den Nya Sidenvägen".

Där frotterade han sig också med Vladimir Putin, under dennes första utlandsresa sedan internationella brottmålsdomstolen ICC utfärdade en arresteringsorder mot honom i våras. Orbán har tidigare motsatt sig militärt stöd till Ukraina, lagt veto mot Eu-sanktioner gällande rysk energiindustri samt vägrat svartlista ryssar som EU fryst tillgångarna för och placerat inreseförbud på.

Samtidigt som Ungern högtidlighåller kampen mot Sovjet undergräver landets premiärminister motståndet mot Rysslands invasion av ett europeiskt land. Orbáns nonchalans över europeisk säkerhet är total. På måndagen skickades Sveriges Nato-ansökan till det turkiska parlamentet. Men den måste också ratificeras av Ungern, som nu förhalar säkrandet av vår gemensamma säkerhet.

Som bankomat är EU lockande för Orbän, men i övrigt fjärmar han sig från den europeiska frihetsidén.

Orbän har dock rätt i att EU inte är utom hopp, förhoppningsvis gäller det också Ungern.

Underlag: Max  Hjelm, ledarskribent  DN.

BEKÄMPA JUDEHATET

 "Om detta må ni berätta", hette en bok om Förintelsen som Göran Perssons regering delade ut till svenska skolelever 1998. Arvid Åhlund, DN, fick boken men han minns inte hur den påverkade honom. Han har kvar boken och har uppfattningen att skolan långt efter kriget tog antisemitismen som levande fenomen på fullt allvar. Vi läste böcker om vanliga ungdomar som gick in och upp i nazismen för att lära oss att ingen  är immun. Vi fick besök av överlevare och besökte själva ett koncentrationsläger. Vi fick böcker av regeringen för att aldrig glömma, och för att aldrig ge hatet fäste igen. "Aldrig igen", det var som ett mantra.

Nästan tre veckor efter massakern i Israel samlar obducenterna in kroppsdelar från omkring 400 offer som ännu inte har identifierats. Skadorna vittnar om ett våld som är så utstuderat gränslöst att det egentligen inte går att klä i ord. Människor har bakbundits med taggtråd innan de bränts levande i sina egna hem. Ett alldeles särskilt vansinne krävs för att begå den sortens sadistiska massmord i grupp och ett alldeles särskilt vansinne behövs för att relativisera det.

I  USA har viktiga röster inom vänstern gjort just detta, mest på de fina universiteten, och i Europa har terrorattacker öppnat avgrunder.

I Storbritannien har hatbrotten mot judar ökat med nästan 1 500 procent de senaste veckorna. I Tyskland märks ytterdörrar till judiska hem med Davidsstjärnor (Deutsche Welle 14/10).

I Sverige skanderade hundratals personer på Sergels torg att Israel i praktiken förtjänar att utplånas.

Det är något annat än att kritisera bosättningar på Västbanken, det är något annat än att visa solidaritet med  offren i Gaza och det är något annat än att stå upp för palestiniernas sak.

Det är judehat, rätt och slätt, och det hämtar sin näring ur samma livsfarliga konspiratoriska mylla som judehatet alltid har gjort. Den som tvivlar bör läsa Hamas Charter som har beskrivits som en komprimerad variant av Hitlers"Mein Kampf" och Forums klargörande rapport "Antisemitismen i Sverige" från 2020. Vi har citerat delar av Hamas Charter 1988 i en tidigare blogg (18 okt 2023).

Trots att utvecklingen går i rätt riktning har 15 procent av befolkningen fortfarande problem med, till exempel, en statsminister som är jude.

Endast en tunn linje skiljer godheten från ondskan och den går rakt igenom oss, sa Förintelseöverlevaren Hédi Fried, Aldrig igen, sa vi. Det var och är en historisk skyldighet grundad i en historisk skuld som inte går att avtala bort.

Partiledarna kan hedra den genom att, gemensamt och under uppmärksammade former, göra klart att det i  Sverige råder nolltolerans mot  judehat. Regeringen bör därefter sjösätta en ny, omfattande kampanj i skolorna.

Underlag: Arvid Åhlund, ledarskribent DN.

VEM LITAR PÅ ERDOGAN?

 Den 1 oktober öppnar parlamentet - då kommer också det svenska Natomedlemskapet att behandlas. Det var budskapet från Recep Tayyip Erdogan i somras.  I takt med att veckorna rullat på utan att några papper skickats till de turkiska lagstiftarna har det hela framstått som alltmer osannolikt.

Fram till att presidenten på måndagen plötsligt berättade att han skrivit under och överlämnat dokumenten.

Är det klart nu?

Det borde det förstås vara. Men det borde det å andra sidan ha varit för länge sedan.

29 medlemsländer - alla utom Turkiet och Ungern - raticiferade vår ansökan i rekordfart.

Att Sverige gör Nato säkrare är uppenbart, framför allt eftersom vi underlättar försvaret av de baltiska staterna. Att dra ut på vårt inträde skadar flera, dock inte Putin, som säkert med förtjusning har följt "vännen" Erdogans krumbukter under lång tid.

                                                           Goda relationer

Fördröjningen har verkligen spelat Putin i händerna. Han vill bestämma i Europa och vill inte att alliansen ska få nya medlemmar.

För vår egen del har vi fått försäkringar under ansökningsprocessen, framför allt från USA, som har gjort att vi kunnat sova lugnt - även när ledningar i Östersjön mystiskt skadats. Men det är Natos artikel 5 som utgör garanten.

Inget av detta har hindrat Erdogan från att spela ett cyniskt spel. Han har angett alla möjliga skäl för att vänta med ratificeringen. Först när trycket blev för stort från de andra - i samband med toppmötena i Madrid och Vilnius - lät han oss ta ett steg närmare medlemskapet. Amerikanska påtryckningar och öppningen för att sälja F-16 till Ankara har hjälpt till.

Nu tar vi ett steg till. Att lita på att det tar oss i mål är dessvärre svårare. Erdogan kontrollerar kanske det egna parlamentet, men med oppositionens röster lär dock  Sverige få ett ja, tror opartiska bedömare. Men vill han fördröja vår ansökan ännu en tid  kan han det, och det kan Ungerns Orbán också.

Och sorgligt nog är det inte Natoländernas gemensamma säkerhet som styr.

Underlag: Martin Liby Troein, ledarskribent DN.

EN FENOMENAL POLITISK IDÉ

 Högern har en fenomenal politisk idé. men de vågar knappast prata om den, än mindre genomföra särskilt mycket.

Detta får sin förklaring i historikern och sociologen Rainer Zitelmanns bok "Myter om kapitalism". Zitelmann visar här att den fenomenala idén, kapitalismen, är en hjälp på vägen vare sig man vill förbättra människors vardag, integrera fler, minska utsläppen eller underlätta fred.

Den kapitalistiska eran har gjort människor ofantligt mycket rikare, inte fattigare. I början av 1800-talet levde omkring 90 procent av jordens befolkning i absolut fattigdom. I dag är andelen under tio procent och befolkningen mångdubblad. Att fler fått så mycket bättre tar effektivt död på föreställningen om ekonomin som ett nollsummespel.

Och det är inte omfördelning som har förbättrat tillvaron för vanliga människor, även om moderna välfärdsstater kunnat finansieras av det växande välståndet. Fred och frihet ökar välståndet, om än inte lika mycket för alla. Stor utjämning följer tvärtom av krig, revolutioner, pandemier och statskollaps.

Ökad frihandel leder förvisso till omvandlingstryck och att låglönejobb konkurreras ut. Men totalt sett ökar chanserna i landet att få ett bättre betalt  jobb. Samtidigt blir alla vinnare sett till vad de har råd att köpa. Länder som handlar mer med andra förorenar mindre och går dessutom mer sällan i krig.

                                                     Reagan och Thatcher

Inte heller krävs några revolutionerande förändringar. Bara man ökar inslagen av marknadsekonomi, äganderätt, fri prisbildning och öppenhet för handel i  ett samhälle, följer vanligen goda effekter för människors förmåga att samarbeta och utveckla nya produkter.

Men kapitalismen är trots sina förtjänster impopulär världen över. Rainer Zitelmann har genomfört en omfattande enkät i 32 länder. Bara i sju länder, däribland Sverige, är befolkningen mer positiv till ekonomisk frihet än till mer statliga ingrepp i ekonomin. Används begreppet "kapitalism" sjunker stödet ännu mera.

Inte ens ett påstående som att kapitalismen förbättrar situationen för vanliga människor får stöd, trots att beläggen är överväldigande. Folk förknippar tvärtom kapitalism med fattigdom, ojämlikhet och egoism, vilket Zitelmann tålmodigt bemöter med motexempel.

Här finns mycket för folkupplysare att göra, särskilt som renodlade antikapitalister dessutom är mer benägna att tro på konspirationsteorier än kapitalismens anhängare. Men i Sverige är det bara bland väljare till höger som det finns tydligt stöd för en friare ekonomi. Både till vänster och i mitten tenderar fler att vilja gå mot ökade statsingrepp.

Bara högern väljare stöder alltså en politik som förbättrar för flertalet människor.

Ändå ligger högerpartier lågt med sina sympatier för kapitalismen, av rädsla för den negativa opinionen. De reformer som skulle kunna göra Sverige bättre - exempelvis få bukt med decennielånga bostadsköer  genom friare hyressättning - anses orealistiska. Ibland torgförs idén att liberaliseringar är en lyx som får vänta i allvarliga tider.

Men större ekonomisk frihet behövs akut just i en orolig värld. Vi ser hur konflikter kring  fördelning skärps i samhällen med stagnerande ekonomier, och populistiska kollektivister vinner stöd på att peka ut syndabockar. Får höger- eller vänsterpopulister makten genomför de dessutom vanligen en ekonomisk politik som ytterligare försämrar tillväxtmöjligheterna och skärper gruppmotsättningarna.

Sverige behöver tydligt gå i motsatt riktning. Det kräver att folkupplysare med vänster- och mittensympatier vågar utmana sina egna fördomar om kapitalismen. och en höger som inte skäms för sina bästa idéer.

Underlag: Toröredaktionen och Mattias Svensson, ledarskribent SvD.

BRITTISK PUBKRIS

 SNART ETT MINNE BLOTT?  DE BRITTISKA PUBARNA BLIR ALLT FÄRRE.

Varje land har sina kriser. Nu har turen kommit till de brittiska pubarna.

Varje dag stänger två engelska och walesiska pubar av sina ölkranar för gott. Det är nästan en fördubbling mot i fjol.

Den brittiska puben är på väg att bli närmast utrotningshotad. Larmet kommer från ett fastighetsbolag som har tagit fram statistik för regeringen i London. 

Under årets första sex månader stängde 383 pubar i England och Wales, nästan exakt samma siffra som för hela fjolåret. Det rapporterar BBC och The Times.

Bakslagen kommer ovanpå varandra. Först kom coronapandemin. Sedan kriget i Ukraina som ledde till högre omkostnader och höjda energipriser. Och i år har inflation och råvarupriser som sticker i höjden tillkommit.

Antalet pubar i England och Wales sjönk i juli till 39 400, det kan jämföras med  nära 64 000 pubar i hela landet i början av 1990-talet. Och värre kan det bli för den inrättning som är en av landets symboler.

Under nästa år hotas pubarna av en kraftig höjning av fastighetsskatten och dessutom riskerar de att bli av med en stor skatterabatt.

   - Jag vill inte låta bitter, trots att jag helt ärligt är det, men regeringen måste göra något för att ge välbehövligt stöd till småföretagare, säger den före detta pubägaren Chris Miles i norra Yorkshire till The Northern Echo.

Hans pub The Fleece i Richmond gick åtminstone runt. Men som så många andra insåg han att det inte skulle hålla i längden och att det är mer ekonomiskt lönsamt att sälja fastigheten eller omvandla den till bostäder.

-  Jag förstod att jag inte kunde lösa problemen, säger han till BBC när The Fleece blivit ytterligare ett streck i den dystra statistiken.

                                                                        Sherlock Holmes pub på Baker Street. 

                                                                        En restaurang med samma namn finns.

Underlag: Toröredaktionen och Martin Yngve/TT

VILKA ÄR SAMER?

 Om man vill att en kultur ska leva borde man vilja att så många som möjligt ska utöva den. Det säger Håkan Jonsson, ordförande för Jakt- och fiskesamerna, det största partiet i Sametinget. Men med den samiska kulturen har man gjort precis tvärtom: man har begränsat den till de renägare som utgör en minoritet av Sveriges samer.

För att få äga en ren måste du för det första vara same och för det andra ha rätt föräldrar.

Renmärket, och därmed rätten att bedriva renskötsel, går i arv. Det är ungefär som för att få läkarlegitimation, måste du ha en far som är läkare.

DET FINNS TVÅ YRKEN SOM MAN MÅSTE FÖDAS TILL I SVERIGE - KUNG OCH RENSKÖTARE.

Successionsordningen i renbetesland är ingen naturlag. I Finland får vem som helst äga en ren, på samma grunder som man får äga gris, kor eller getter.

Förutom renmärket måste du i Sverige också vara medlem i en sameby. Och en sameby är, namnet till trots, varken någon by eller samiskt samhälle. Det är en ekonomisk förening.

                                                             Medlemmar i en sameby

Medlem  blir man genom att födas eller gifta in sig, Rösträtten baseras på antalet renar man äger.

Renägarna har under senare år blivit fler., men var och en äger allt färre djur. Ungefär 3 700 samer har tillsammans cirka 230 000 renar. Det finns ytterligare cirka 20 000 djur i så kallade koncessionssamebyar. Denna rennäring drivs utan privilegier.

Många häller sig med en eller ett fåtal renar. Enligt tidningen Affärsvärlden, som granskat renskötning som näring, krävs mellan 300 och 500 renar för att man ska få större delen av inkomsten från verksamheten. Så många, 300 eller fler, är det 201 personer som har.

Av den minoritet samer som tillåts äga ren är det alltså en ännu mindre del som bedriver den renskötsel som rennäringslagen är skriven för. Lagen kräver att man ska "delta" i renskötseln. Det verkar lite svårt om man bor på en helt annan ort och, som så många av samebyns medlemmar, arbetar heltid i gruvan, vården eller på ett kontor vid Stureplan.

Vem kontrollerar att deltagarkraven uppfylls? Ingen, såvitt man vet. Därmed kan åtskilliga åtnjuta de förmåner som lagstiftaren reserverat exklusivt för renskötare - utan att vara det.

Makten över vilka som släpps in respektive utesluts finns hos den enskilda samebyn. Den påminner alltså snarare om en transparent  förening med tydliga medlemskrav liknande  en släktbaserad klanverksamhet.

Det finns 43 samebyar i Sverige samt 8 kocessionssamebyar. Stadgarna ser olika ut men finns registrerade i sametinget.Antalet medlemmar,  namn - och årsredovisningar säger sig varken länsstyrelserna eller sametinget ha. Uppgifter om antalet renar mm finns dock på sametingets hemsida.

TROTS ATT RENSKÖTARE UTGÖR EN LITEN DEL AV DEN SAMISKA GRUPPEN HAR DEN TILLÅTITS DOMINERA DEBATTEN. DE BEHANDLAS SOM OFFER, MEN I PRAKTIKEN UTGÖR DE ETT SLAGS SAMISK ADEL.

När en organisation eller aktör invänder mot någon reform, ett bygge eller vad som helst, brukar massmedia lägga vikt vid att visa hur många som ligger bakom till exempel en protest. Det är naturligtvis skillnad om synpunkterna kommer från många eller bara från en familj. Men när en sameby invänder mot en planerad vindkraftspark, mineralbrytning eller STF:s fjällanläggningar rapporteras sällan om hur många människor eller renar som påverkas. STF har nu beslutat om neddragningar till vintern när anläggningarna behövs som allra mest.

När LKAB  berättade om det gigantiska fyndet av jordartsmineraler i Kiruna fick vi veta vilken vikt detta var av, inte bara för Sverige och Europa, utan för hela världen för att bryta Kinas dominans. Vad låg då i vågskålarna, i den ena fyndets stora betydelse för världen och i den andra synpunkter från några samebyar.

Matti Blind Berg, (ovan), ordförande i Girjas sameby, nu ordförande för Svenska samernas riksförbund hävdade att "samernas rätt att utöva sin rikskultur omöjliggjordes med den nya Kirunagruvan". Däremot var det oklart för vilka och på vilket sätt och för hur många. Samebyarna utnyttjar och kapitaliserar medvetet sammanblandningen av samer, renägare och renskötare. Kirunagruvans tillblivelse torde bli svår att stoppa.

Rätten för renägare att fiska och jaga har funnits i rennäringslagarna sedan 1800-talet. Men efter den så kallade Girjas-domen från 2000 handlar det om något helt annat än jakt och fiske utan om att kränga naturen. Den kan bana vägen för den största jordreformen i Sveriges historia.

Underlag: Hanne Kjöller, fristående kolumnist.

ETT AV VÄRLDENS FARLIGASTE DOKUMENT

 HAMAS BESTIALISKA HANDLINGAR FÖRRA LÖRDAGEN ÄR SOM HÄMTADE UR ORGANISATIONENS STADGAR FRÅN 1988, THE HAMAS CHARTER.

Israel har ända sedan grundandet 1948 levt med hotet om krig över sig. Dess medborgare är ganska illusionsfria, ständigt beredda på det värsta. Förintelsen lärde det judiska folket att man måste kunna försvara sig. Den handfasta betydelsen av "aldrig mer" skulle kunna sammanfattas i följande uppmaning till omgivningen:" Våga aldrig angripa oss igen".

Men det som inträffade förra lördagen var ändå en chock för många israeler. Det handlar nog mest om en chock på grund av de fatala bristerna från den egna säkerhetstjänsten.

Israel hade invaggats i en falsk trygghet: känslan av att vara en ointaglig fästning, att ha en av världens mest sofistikerade underrättelsetjänster. Lördagen den 7 oktober 2023, för övrigt också Putins födelsedag, brast alla illusioner.

För delar av omvärlden tycks dock chocken ha varit bredare än så. De fasansfulla rapporterna från kibbutzer i Israel, från musikfestivalen i södra delen av landet, från kidnappningarna av vanliga människor  - allt detta för tankarna till ett IS-liknande barbari, inte till en politisk konflikt om land och rättigheter mellan två folk med  legitima anspråk på  ett hem. Till historien fogas nu de värsta massakrerna av judar sedan Förintelsen. Regelrätta pogromer i små samhällen. Banditgäng som skjuter åt alla håll.

Barn och åldringar som kidnappas. Hur är det möjligt?

För Hamas är det uppenbarligen möjligt. Och det är ingenting som plötsligt blev möjligt från tomma intet. Det är handlingar som hämtar sin näring direkt från de idéer som en gång lade grunden för organisationen.

När Hamas ägnar sig åt att slakta judar, och sätter igång en massiv attack som drar med sig vanliga palestinier i  katastrofen, följer man uppmaningen från organisationens grunddokument, antaget 1988.

Så här står det i Hamas  ursprungliga stadgar: "Domedagen kommer inte att inträffa förrän muslimer strider mot judar och dödar dem. Sedan kommer judarna att gömma sig bakom stenar och träd, och stenarna och träden kommer att ropa: O, muslim, det finns en jude bakom mig, kom och döda honom".

Hamas dokument är fullt av klassisk antisemitism, av det mest vidriga och farlga slag. Judarna sägs vara ansvariga för allt från franska revolutionen till första och andra världskriget samt till Rotary och FN, som de uppges styra. Det uppmanar inte bara till att eliminera Israel och beriva en "oerhört vittomfattande kamp mot judarna". Hamas utfärdar också en skarp varning mot de muslimer som inte vill delta i det heliga kriget mot sionisterna. En sådan vägran är "högförräderi och förbannad vare den som inte gör det", står det att läsa i stadgarna, rakt igenom impregnerade av religiös fundamentalism. Kvinnan är till för att fostra sina söner till det heliga kriget mot " judarnas nazism", får vi veta.Hon kan omöjligen separeras från islam. Hon är en bricka i det heliga kriget, utan möjlighet att välja sin väg genom livet.

2017 valde Hamas att revidera sitt grunddokuument. Den våldsbejakande islamistiska retoriken tonades ner, Men efter förra lördagens bestialiska attack framstår nyspråket bara som en fasad. Den teoretiska kärnan från 1988 är intakt, och den omvandlades förra veckan till handling. Ord har betydelse.

                      Israeliska soldater bär bort offer från kibbutzen Kfar Azza

Hamas är inte bara en terrorstämplad organisation. Genom sin faktiska terror visar den sig stå för motsatsen till de värden som bygger våra demokratiska samhällen.

Israel tvingar oss nu hantera ett problem från helvetet, precis som USA efter 11 september. Det måste ske med respekt för krigets lagar och den humanitära rätten. Lärdomarna från attackerna mot New York 2001 är att aldrig underskatta den radikala islamismen, varhelst den visar sitt fula tryne.

Israel åtnjuter med rätta omvärldens solidaritet efter förra helgens grymheter. Måtte inte landet rusa vilse och vidta överdrivna åtgärder när man nu tvingas  lägga all kraft på en sak: att försvara sig.

Underlag: Peter Wolodarski, DN

HAMAS FRAMGÅNG BLIR DESS FALL

 Hamas framgång kan bli dess fall, konstaterade DN:s korrespondent Nathan Shachar efter förra helgens skoningslösa terrorattacker .

Självklart väntade sig Hamas ett militärt svar av Israel. Gazabornas lidande skulle ge näring åt den egna rörelsen, försvåra Israels kontakter med andra stater i regionen och stoppa den normalisering av relationerna med Saudiarabien som förhandlats under sommaren.

Men det är tveksamt om det var just en markinvasion Hamas ville provocera fram. Rörelsen har i Gaza sin egen förtryckarregim. Den har Israel försökt binda in och kontrollera - nu tänker man i stället slita upp den helt.

Med sina avskyvärda dåd har Hamas satt en sten i rullning, som man inte kontrollerar.

Det syns bortom Gaza. Libanons Hizbollah-milis, militärt mycket starkare än Hamas, har deklarerat att en israelisk gränsinvasion kan utlösa ett svar. Iran, som stöder både Hamas och Hizbollah, har satt militären i högsta beredskap och Teheran ska vara berett att ge Hizbollah grönt ljus för att ge sig in.

USA har den gångna veckan flyttat inte ett utan två hangarfartyg till östra Medelhavet. Syftet är att avskräcka Hizbollah och Iran från att agera. Men det har i praktiken också förbundit USA att ingripa om de gör det.

Det är en oerhört riskfylld situation - och nöjda över detta lär egentligen bara Ryssland och Kina vara. Amerikansk ammunition skickas till Israel i stället för Ukraina. USA:s blick riktas mot Mellanöstern och Europa i stället för Stilla havet.

För det är svårt att se att vare sig Hizbollah eller Hamas skulle gynnas av en vidgad konflikt.

Militärt är USA och Israel starkare, Irans regim sitter inte jättestabilt, USA och Israel vill definitivt inte se en eskalering.

Men krisen håller på att få sin egen farliga dynamik.

Underlag: Martin Liby Troein, ledarskribent DN.

SMÅMULLIGT ÄR BÄST

 MÄNNISKANS KROPP VILL VARA TJOCK

Att vara småmullig är bra. Det visar forskningen nu (DN 12/10). Och det är inte bara något enstaka rön det handlar om, utan flera stora studier, resultatet är tydligt. Inte bara lever personer som har lite hull lika länge som alla andra -  de lever längre. Detta är förstås goda nyheter för alla lagom tjocka, som hittills trott att det inte finns något som heter lagom tjock, att det bara finns tjock och att tjock är dåligt.

Men det verkligt sensationella här handlar egentligen inte om våra kroppar, utan om våra sinnen. Hur otroligt envisa vi är. Konfirmationsbias kallas den mänskliga mekanismen att bara vilja ta till sig information som bekräftar ens befintliga uppfattning om saker och ting, och ignorera allt annat. Någon gång började vår art alltså tänka att det var fult och fel att vara fyllig, och sedan har vi hållit fast vid det. Vi har vägrat fatta vinken, trots att vinken är våra egna vilt gestikulerande kroppar.

Tänk alla som kämpar med att bli smala. Som ibland tillbringar hela livet i kamp mot vågen, jojobantar, dricker näringsdrycker, testar en massa konstiga extremdieter som gör anspråk på att vara "det naturliga för oss". Varje oundvikligt misslyckande har människorna, med sin konfirmationsbias, förklarat med dålig karaktär -  när den simpla sanningen är att kroppen bara sett till att återskapa balansen.

Det är så uppenbart när man tänker på det. Övervikt är inte övervikt utan trivselvikt. Det är det normala läget för kroppen, det är dit den strävar. Kroppen vill ha ett litet reservlager, inför vintern, inför sjukdom, inför dåliga tider.

Den vill inte ha bmi 19. Den vill äta en god frukost i sängen. Och efter en stund blir den rastlös och behöver få komma ut på promenad, en lagom lång promenad, blir det för intensivt kräver den en kaka. Det är den fysiska verkligheten, och det är alltså inte den som är problemet - det var den påhittade bmi-formeln, hela tiden.

Underlag: Lisa Magnusson, ledarskribent DN.

PS: bmi står för Body Mass Index.

       bmi = Kroppsvikt  (kg) dividerat med kroppslängden i kvadrat (m)

       (enl Wikipedia)

USA BEVAKAR IRAN OCH HIZBOLLAH

                                Hangarfartygen  USS Gerald R Ford och USS  Dwight Eisenhower

 Som alltid då Israel och Hamas drabbar samman frestar det på Israels relationer med arabstaterna. Men till skillnad från det sedvanliga scenariot har USA denna gång gripit in konkret, dels med en avancerad flottstyrka, dels med en bister varning från presidenten Joe Biden till Israels fiender.

Den minimala Gazaremsans framtida utseende, som Israel och Hamas krigar om, är i sig inte intressant för USA. Men konfliktens utveckling och dess tryckvågor över regionen rör USA:s stormaktsställning i Mellanöstern. Alla de arabstater som har relationer till Israel är också USA:s nära allierade, i synnerhet Jordanien, Egypten, Bahrain, Förenade Arabemiraten - och Saudiarabien, som har nära inofficiella relationer till Israel men som nu tvingas vänta ännu en tid med att knyta diplomatiska förbindelser. 

På de andra planhalvan står USA:s globala rivaler: Iran, Ryssland och Kina, som de  senaste decennierna inkräktat allt mer effektivt på USA:s intressesfär. Iran, Hamas viktigaste sponsor, kontrollerar Libanon och spelar en huvudroll i Iraks, Syriens och Jemens politik. Irans allierade Ryssland backar upp den syriska regimen som ger Ryssland viktiga baser nära inpå viktiga Natobaser. Kina har, till USA:s stora förtret, fått lov att bygga en militärbas i Abu Dhabi, inte långt från USA:s flygbas al-Dafra. Kina ligger också bakom de nyligen återupprättade relationerna Iran- Saudiarabien. Både Saudiarabien och Förenade Arabemiraten använder Kina för att pressa USA på favörer, framför allt säkerhetsgarantier. Arabregimerna med relationer till Israel delar Israels avsky för Hamas, men deras befolkningar gör det inte. Att döma av stämningen på sociala medier har Israel viss sympati i gulfstaterna, medan Hamas har ett solitt folkligt stöd i Jordanien och Egypten.

På fredagen, då arabvärlden identifierade sig med Gazaremsan under "Vredena dag" , tvingades kung Abdulla II av Jordanien att sätta in säkerhetsstyrkor för att hindra protesterande palestinier att närma sig israeliska positioner i Jordandalen, något som han ytterst ogärna gör.

Den stora obekanta faktorn är Irans agerande då Israel stormar Gaza, eller då Israel är på väg att besegra Hamas. Israel och Hizbollahmilisen, Irans förlängda arm i Libanon, har de senaste dagarna utväxlat projektiler i liten skala och båda sidor har evakuerat civilbefolkningen utmed gränsen.

Att de amerikanska hangarfartygen Gerald R Ford och Dwight Eisenhower, ackompanjerade av andra stridsfartyg, satt kurs mot östra Medelhavet tolkar Israel som ett halvt löfte att skicka kryssningsrobotar mot Beirut och F-35 plan mot Hizbollah om shiamilisen skulle attackera Israel med sina 150 000 iranska robotar, USA har inte, som det annars gärna gör, dementerat att man i ett sådant läge skulle ge sig in i leken.

Underlag: Nathan Shachar

MARIE ANTOINETTE OCH AXEL VON FERSEN

 Den här veckan för exakt 230 år sedan avrättades Frankrikes drottning Marie Antoinette med giljotin på Place de la Concorde i Paris anklagad för högförräderi , för att ha förslösat statens medel och för att ha bedrivit otukt med sin egen son. Hennes uppträdande i domstolen var så lugnt och värdigt att åskådarna gick över på hennes sida, vilket fick domaren att påskynda dödsdomen.

Hon var då trettiosju år gammal och tvåbarnsmor. Detta hände 16 oktober 1793.

Hennes gemål, Ludvig XVI , hade avrättats tidigare samma år med giljotin på samma plats . Då utropades den första franska republiken.

Franska revolutionen inleddes med stormningen av Bastiljen 14 juli 1789 och avslutades med Napoleons statskupp 1799. 14 juli har härefter blivit Frankrikes nationaldag.

Den svenske greven Axel von Fersen hade stått det franska kungaparet mycket nära och försökt rädda dem ut ur Paris 1791, men flykten hade avslöjats vid den sista gränskontrollen.

Ända fram till drottningens sista dagar i fängelset i Paris, hade von Fersen kontakt med henne. De hade haft en mångårig mycket nära relation.

Han älskade henne och försökte in i det sista planera räddningsaktioner.

Då nyheten nådde honom i Bryssel om att drottningen var avrättad bröt han ihop.

Han skrev uppslitande brev till sin syster och i sin egen dagbok: " Jag har nu förlorat allt jag hade i världen. Hon som utgjorde min lycka, för vars skull jag levde, jag har aldrig upphört att älska henne... Hon som jag älskade så för vilken jag skulle kunna giva tusen liv finns inte mer... Min smärta är mig outsäglig... Varför fick jag inte dö vid hennes sida, varför fick jag ej utgjuta mitt blod för henne, för dem?"

Axel von Fersen fortsätter dag efter dag att försöka beskriva sin sorg som snart övergår i hat och avsky mot det  Frankrike som avrättade hans älskade. "Eländiga och föraktfulla nation." Hans sorg blir till hat mot "uslingarna" mot alla fransmän. Hans Frankrike, som han älskat  i så många år, finns inte längre.

Under resten av sitt liv tänkte Axel von Fersen på henne varje dag och skrev ofta om henne i sin dagbok.

Marie Antoinettes kvarlevor fördes 1815 till den kungliga begravningskyrkan  i Saint Denis utanför Paris.

Axel von Fersen gick en tragisk död till mötes 1810. Den danske prinsen Kristian August hade under namnet Karl August valts till Sveriges tronföljare efter Karl XIII. Men Karl August hade olyckligtvis fallit av en häst och avlidit innan alla ceremonier hann börja.

Axel von Fersen beskylldes för att ha varit inblandad i olyckan. En rasande pöbel kastade sig över hans droska när han for genom Stockholm, man drog ut honom och han lynchades till döds. Senare historieforskning visar att von Fersen på intet sätt varit inblandad i olyckan med Karl August.

Men för Marie Antoinette håller fransmännen än i dag minnesceremonier, och blommor läggs ned denna sorgliga dag, 16 oktober, på Place de la Concorde i Paris.

Underlag: Herman Lindqvist och Wikipedia.