Aftonbladets krönikör Susanna Kirkegaard har varit på besök i Bryssel och passade då på att besöka Afrikamuséet. Vi har bläddrat lite i hennes reseberättelse.
Spårvagnen mot Bryssels Centralafrikanska muséum snirklar genom stadens utkanter. Den skitiga gamla vagnen stannar framför en gigantisk byggnad - Afrikamuséet.
Muséet öppnades 1897 på initiativ av Belgiens kung Leopold II. Syftet var att visa upp "fristaten Kongo" för omvärlden. På den tiden var Kongo dåvarande kungens personliga koloni. Senare togs den över av nationen Belgien.
Kung Leopold II styrde Kongo som en tyrann. Invånarna tvingades till slavarbete för att utvinna naturresurser som gummi och elfenben, som sedan exporterades till Belgien. På det sättet blev kungen världens rikaste man. Han var oerhört grym mot befolkningen. De som inte fyllde sina kvoter fick händer eller fötter avhuggna. Det här straffet användes också mot barn. Ett ökänt foto från den här tiden visar en man som sitter på ett trädäck och tittar på en barnhand och en liten fot som ligger avhuggna bredvid honom. Kroppsdelarna är hans dotters. Några sådana foton finns inte i Afrikamuséets utställningar. Huset gjordes förvisso om för ett par år sedan och återöppnades 2010, kanske för att göra upp med dess historia.
Gamla rasistiska statyer plockades ihop och ställdes i ett tidigare förråd med förklarande skyltar.
En del av dem är byster gjorda efter gipsavgjutningar. Statyerna var beställda av den belgiska regeringen med syfte att kartlägga "de olika kongolesiska raserna". Gipset placerades över ansiktet på modellerna som ofta var rädda att bli kvävda under processen. Det syns på deras ansiktsuttryck.
Det fattas fortfarande en rättfram utställning med dokument och information om Belgiens och kung Leopold II:s brott mot folket i Kongo.
Sedan 2018 finns antikolonialismen inbakad i alla delar av muséet. Namn på mördade belgare i Kongo finns inetsade i betongväggarna. En del av utställningarna involverar korta filmklipp med människor som berättar om sina länders traditioner och sedvänjor.
Men framför allt är muséet fullt av djur, uppstoppade eller bevarade i alkohol i genomskinliga kärl.
Där finns krokodiler, ormar, lejon, fåglar och till och med en uppstoppad elefant. Flera rum ägnas åt traditionella masker och dräkter. I slutet av utställningen finns ett rum med ett dansgolv där besökarna inbjuds att dansa rumba!
Trots omorganisationen är det en märklig upplevelse att vandra igenom utställningen. Man har flyttat om, satt upp nya skyltar och lagt till positiva inslag om Belgien som före detta kolonialmakt.
Den byst av kung Leopold II som tidigare tronat mitt i muséets finaste rum, återfinns nu i en monter i ett hörn.
Men mitt i staden finns gigantiska statyer av tyrannen på sin höga häst. Vackra parker bär fortfarande hans namn. Ett stort monument har tillägnats "de pionjärer som civiliserade Kongo".
Efter besöket i muséet tar jag den gamla spårvagnen tillbaka till hotellet och centrum och kliver av vid en hållplats som heter "Leopold II".
De flesta länder i Europa har gjort upp med sitt förflutna, men inte Belgien. Här lever arvet från kolonialtiden kvar, fast rotat hos hela befolkningen, hos såväl flamländare som valloner.
Susanna Kirkegaard
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar