Vintern var inte Alf Henriksons årstid. I hans produktion letar man förgäves efter lyriska utgjutelser om hur vackert snön faller, hur trevligt det är när julen nalkas, hur landskapet ljusnar, hur frisk den soliga vinterdagen möter en. Men vers har det blivit lika fullt. Här följer några exempel.
SNÖN
De vita flingorna faller från skyn
och för somliga är de en vacker syn
men för andra är den syn av en sort
som det gäller att snarast sopa bort.
GUBBEN I HALKAN
Låt oss gå in från vintersnön som yr.
Och vindens yl som biter i vårt skinn.
Min väg är hal, min lårbenshals är dyr.
Låt oss gå in.
VINTERVISA
Den vita yrsnön breder sig
på frusna fält i dag
och alla liv bereder sig
på idel obehag.
Hu, frosten känns förlama mig,
den isar viss mitt blod.
Min kära, kom och krama mig
så blir jag varm och god!
KRÅKFÖTTER I SNÖN
Fåglarnas fötter gör spår
i snön på min förstubro.
Det kom lite snö sent i går.
Fryser de inte månntro?
Nej, de har härdiga tår.
De tar kylan kring benen med ro.
Men skrivet på förstubron står
att himmelens fåglar får gno
för drägliga levnadsvillkor.
MITT I VINTERN
skiljer framför allt
dina tjugo grader plus
från tjugo grader kallt.
Tusen stora upphovsmän
bör till heder tas.
Härmed hyllas särskilt den
som uppfann fönsterglas.
TOMTARNA
Tomtar med glasull i synen
gör affärer vid kyrkklockors dån
och är tacksamma för att försynen
utgav sin enfödde son.
LUCIA
Natten är mörk och vädret kallt,
vintersolståndet är nära.
En elektrifierad ljusgestalt
bringar oss glögg att förtära
till ett urkristet helgons ära.
GOD JUL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar