Vi har ett trivsamt hus i Nyköping, Gullringshus kallades det, när man reste det för cirka trettio år sedan. Det är väl vinterbonat. Värms upp med vattenburen el eller en luftvärme-pump, som bara den kan hålla huset varmt en stor del av året. Dessutom har vi en braskamin.
Huset består av fem rum och kök och en oinredd vind, tvättstuga två badrum. Vi saknar badkar. I stället har vi en jacuzzi i ett av badrummen. Duschkabinen står i tvättstugan.
Köket håller normal standard med kyl, frys, diskmaskin, micro, en köksspis och andra smärre maskiner. Vatten får vi från en egen djupborrad brunn, ca 70 meter. Vattentillgången är alltid god.
Kommunalt vatten och avlopp saknas på den här platsen. I stället får husägarna ansvara för att avloppsanläggningen uppfyller de hårda krav kommunen ställer. Vi har haft inspektion här och vår anläggning godkändes.
En kväll störs idyllen av något som inte får hända, i varje fall inte under julhelgen, pumpen i brunnshuset brinner och vi blir utan vatten. Tre hushåll tar vatten från den här brunnen.
En av våra döttrar bor i närheten. Hon och hennes man rycker ut och redan påföljande morgon kommer de med flera vattendunkar. Vi kunde nu koka morgonkaffet och koka frukostäggen.
Vi hade mycket disk liggande kvar efter julhelgen. Diskmaskinen hade tydligen känt av att vattentrycket hade börjat sjunka, så den hade lagt av.
Vi fick ta fram alla engångstallrikar och muggar som vi kunde hitta. Detta får duga tills vattnet kommer tillbaka.
Redan första dagen märker vi hur oerhört beroende av vatten man numera är. Det handlar om hygien, toalettbesök, tandborstning osv och om matlagning. Att diska var inte längre att tänka på.
Vi är bara två i det här hushållet numera. Man kan lätt tänka sig hur det vore om man också hade barn att ta hand om.
Tänker man tillbaka på sin egen barndom slås man av tanken att det var ju precis så här de flesta hade det på den tiden och i alla tider.
Vatten fick man hämta med hink ur brunnen på gården och bära in i farstun eller köket. Många spisar hade en så kallad lavoire (lavoar) av koppar på ena sidan. Den rymde ca fem liter och hade en tappkran på framsidan. Tack vare den här anordningen hade man sedan som regel tillgång till varmt vatten under dagen, bland annat för morgontoiletten och för disken, som man som regel klarade av efter kvällsmaten.
Ett utedass var alla hänvisade till. Där fanns stora hål uppsågade för vuxna och små för barnen. Som toalettpapper användes gamla dagstidningar, som fick sin andra genomläsning på utedasset, om det inte var för kallt, och inte så sällan användes Åhlén & Holms katalog. Men det papperet var glansigt och måste gnuggas först.
Utedassen lever vidare i vårt land, vid många fritidshus kan man hitta dem. I det militära satte man under fältmässiga förhållanden upp en stock eller stång som soldaterna fick sitta på och använda för sina behov.
Samma eftermiddag som dessa rader skrivs kommer att par rörmokare ner på gården i en bil. De bär på något - förhoppningsvis på en ny pump. Vi avvaktar utvecklingen med spänning......
Efter drygt två timmar hör vi glädjerop från brunnen, vi provar och vattnet forsar ånyo ur våra kranar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar