SJUKHUSMATEN

 INGEN BORDE BEHÖVA ÄTA SJUKHUSMAT - SÄRSKILT INTE DE SJUKA

Det allra sorgligaste med att ligga  på sjukhus, bortsett från att man är där för att man är skadad eller sjuk, är att man måste äta sjukhusmaten. Den är ofta verkligen chockerande dålig. Som den mest oinspirerade sortens kantinmat som körts i maskin tills den tappat all smak, och sedan tippats upp på något gudsförgätet varmhållningsbleck där den fått ligga till den antagit ny konsistens. Det är potatis som fått skinn. Ris som hårdnat. Pasta som börjat att lösas upp. Sladdriga färsbiffar. Seg fisk. Smaklösa grytor med oklart innehåll. Fredagsefterrätter som får en att längta efter de smaklösa grytorna, eftersom efterrätterna visserligen har en smak men den smaken är halvhärsken spraygrädde som krönts med den billigaste sortens inlagda päron.

Den här mathållningen är lika ineffektiv som kontraintuitiv.

För  bland det första som händer när man är svag är att man tappar aptiten. Detta vet inte minst den svenska äldreomsorgen, som länge tampats med problemet att de gamla får i  sig så lite mat att det blivit en risk mot deras liv och hälsa. Risken för fallolyckor och svårläkta sår ökar, och de gamla tacklar av så pass att en vanlig infektion kan bli dödlig.

Nu skärper Socialstyrelsen kraven kring att förebygga, upptäcka och behandla undernäring bland de gamla. Men fortfarande saknas konkreta råd kring hur boendena ska få dem att äta.

De, och övrig vård och omsorg, behöver dock inte se längre än till Södersjukhuset i Stockholm. Där har kantinmaten kastats ut, för gott.

2018 infördes en meny med 12 rätter som varieras, plus ett antal soppor, sallader och smårätter, alla med lång hållbarhet. De lagas från grunden och kyls ned i portionsförpackningar och plockas fram, inte på bestämda tider utan när en patient faktiskt är hungrig. Då pytsas maträtten ut genom förpackningens botten, så att uppläggningen inte blir förstörd - utseendet är också viktigt - och värms vid behov upp.

Och i stället för pärongrädde som efterrätt på fredagar står glass på menyn varje dag, hela tiden, det är bara för personalen att ta fram ur frysen. Inte blir det dyrare heller: Matsvinnet har tvärtom minskat med 70 procent, vilket innebär en besparing på tio miljoner för regionen varje år.

Det behöver verkligen inte vara mer komplicerat än så här. Allt som krävs för förändring är den grundläggande insikten om att sjuka och gamla fungerar precis som alla andra människor: Det spelar ingen roll om en rätt är näringsrik och lättuggad, och vad nu regionerna framhåller till kantinsörjans försvar. Ifall maten inte också är aptitlig så kommer ändå ingen att vilja äta den.

Underlag: Toröredaktionen och Lisa Magnusson. ledarskribent SvD