VISSA PERSONER HATAR HELT ENKELT KVINNOR MED MAKT
Det är lätt att tänka att Sverige är ett hyfsat jämställt land. Vi har många kvinnliga politiker och en lång historia av kvinnors relativa frihet. Att döma av en ny rapport från SNS (Studieförbundet Näringsliv & Samhälle) om våld mot svenska politiker kan vi dock inte nöja oss med det.
Den visar nämligen att kvinnor betalar ett långt högre pris än män för att ge sig in i politiken, och att det priset blir högre ju mer makt och medieutrymme kvinnan får.
Om vi börjar med ordet: våld. Det som här benämns som psykiskt våld brukar vanligen kallas "näthat". Det gör inte sällan att allvaret förminskas, inte minst kring sådant som inte når upp till lagar om hot eller ofredande. SNS-rapporten utgår från en definition av våld från WHO "om handlingar som utförs med avsikt att åsamka skada". Klarspråket är befriande i sig.
Resultaten är inte lika glädjande. För de visar att den allmänna utsattheten för psykiskt våld är betydande bland svenska politiker, på både kommunal och nationell nivå, och att kvinnor drabbas långt värre än män.
Könsskillnader i utsatthet för vanliga ledamöter i svenska kommunfullmäktigeförsamlingar är dock liten. Ju mer makt man har, som nämndordförande och ordförande i kommunstyrelsen, desto mer hat och hot får man.
Skillnaden mellan könen ökar också dramatiskt, så att kvinnor med mer makt utsätts för ännu mer psykiskt våld än män på samma nivå. Detsamma gäller om man är synlig i medierna.
Hatet som riktas mot kvinnor är dessutom grövre. Män får kränkande kommentarer som relaterar till deras roll som politiker - de målas ut som inkompetenta eller mutade. Kvinnorna får kränkande kommentarer som relaterar till deras kön och sexualitet - de påstås ha legat sig till sin position, kallas horor och får våldtäktshot.
Det är svårt att inte tolka detta som kvinnohat. Även i Sverige finns en grupp män som helt enkelt avskyr kvinnor som inte vet sin plats. Ju mer makt en kvinna får och ju mer hon syns i medier desto mer hatas hon av den lilla grupp som inte anser att kvinnor borde ha makt överhuvudtaget.
Det är förstås vissa frågor som lockar fram det här mer än andra, och många kvinnor avstår därför att ta upp sådant som jämställdhet, invandring och integration. Personer med en reaktionär syn på kön har ofta liknande värderingar på andra politikområden.
Som SNS skriver innebär det här att kvinnor och män inte har samma förutsättningar att engagera sig politiskt. När nu politiker förväntas vara aktiva på sociala medier och bjuda in väljarna till sitt privatliv ger det också helt olika möjligheter till politisk karriär. Det riskerar på sikt att ge kvinnohatarna det de vill ha, en offentlighet utan inflytelserika kvinnor. Partierna borde också ta till sig forskningen och både bli bättre på att stötta kvinnliga politiker och sluta premiera partiföreträdare som gör karriär på att bussa näthatarna på meningsmotståndarna.
Vi borde också fundera över hur rättsstaten bättre ska kunna motverka våldet. Vi vet sedan tidigare att det är relativt få personer som står för det mesta hatet. Som Säpo skrivit finns det dessutom en säker koppling mellan psykiskt våld och konkreta hotbilder mot hatade personer. Vissa som ser andras hat och trakasserier kommer att känna sig uppmuntrade att ta till fysiskt våld. Annie Lööf sade sig i höstas vara lättad att ha klarat sig igenom valrörelsen utan att komma till skada. Det behöver inte gå så långt för att demokratin ska vara hotad.
Underlag: DN ledare 4 december
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar