TAMKATTEN

 KATTEN HAR GÅTT SINA EGNA VÄGAR OCH BEVARAT SITT VILDA URSPRUNG

Sveriges äldsta katter har hittats i en överklassgrav i Västergötland. Långt tidigare, för 10 000  år sedan, fanns tama katter på Cypern.

Medan de gamla egyptierna och säkert också de ännu äldre cyprioterna tillbad katter som heliga, såg tvärtom de tidiga kristna katterna som representanter för djävulen och ondskan.

På gamla påskkort kan man se att påskkärringar, förutom kaffepannan, hade katten med sig på kvasten under färden till Blåkulla, den plats dit häxorna enligt folktron flög på skärtorsdagen för att fira häxsabbat med djävulen. 

En motsvarande dualitet kan sägas leva kvar än i dag. 

I dag håller sig nästan vart femte hushåll i Sverige med katt - totalt är de närmare 1,5 miljoner. Ofta bringar katterna stor glädje för sina ägare. Men det finns också en baksida. Tamkatter dödar miljontals småfåglar i Sverige varje år. Även om effekten är försumbar på nationell nivå, kan katter göra fågellivet torftigare i tätbebyggda områden. - Arter som rödhake och pilfink hör till de utsatta om det finns katter i närheten, säger Sören Svensson som är professor emeritus i ekologi vid universitet i Lund.

Omkring var tionde svensk är allergisk mot katter. De får besvär med snuva och irriterade ögon och inte sällan med astma och andnöd, som kan vara livshotande.

Trots dessa effekter på djurliv och allergiker, är katter i hög grad oreglerade i svensk lagstiftning.

Enligt första paragrafen i lagen om tillsyn över hundar och katter ska kattägare sköta sina djur på ett sätt som förebygger "skador eller avsevärda olägenheter". Men i övrigt handlar lagtexten nästan bara om hundar.

Det senaste decenniets arkeologiska forskning med dna-teknik och moderna dateringsmetoder har avslöjat många nyheter om hur vildkatter med ursprung i norra Afrika och Mellanöstern har kunna få en så dominerande ställning i moderna människors liv.

                                                                        Farbkatt 

                

Den ökenlevande afrikanska vildkatten, även kallad farbkatt, sökte sig till människans boplatser i samband med att vi utvecklade det första jordbruket. Ungefär samtidigt började vi tämja fåren, de första getterna, korna och grisarna. I katternas fall verkar samlevnaden ha inletts på deras egna villkor, i mycket högre grad än för de andra djuren. När de första bönderna började samla säd i stora magasin drogs mössen dit och katterna såg sin chans att fånga lättillgängliga byten. Människorna i sin tur såg fördelarna med att katterna höll efter möss och råttor.

Det finns flera spridda fynd av kattben på Cypern som är 10 500 år gamla. I ett fynd låg katten i en egen grav, någon decimeter från en människa, tillsammans med fina gravgåvor  som snäckor, hängsmycken, ockra och verktyg av flinta.

Länge var Egypten den nod varifrån katter spreds över Medelhavsområdet. Därför har det länge funnits en felaktig uppfattning att tamkatten också kommer därifrån. Tamkattens historia är mycket äldre, nästan lika gammal som jordbrukets uppkomst, vilket fynden från Cypern visar.

Katten väg över Europa skiljer sig en hel del från vägarna för får, get, gris och ko. Det är logiskt med hänsyn till katternas självständiga kynne. Man kan säga att katterna än i dag på sin höjd är halvdomesticerade. De har i allmänhet bevarat sitt vilda ursprung betydligt mer än andra husdjur.

Katten föredrar att gå sina egna vägar, den är mycket svårare att föra med sig på  en fotvandring jämfört med en gris eller ko.

Vad som däremot fungerade var att föra med sig katten i en båt. Att hamna i det omgivande kalla vattnet såg katten som ett sämre alternativ än att stanna kvar ombord. Vid till exempel vikingatidens båtfärder fanns ofta en eller flera katter med ombord. Dessa färder gick över hela Atlantkusten inklusive de brittiska öarna,  in i Medelhavet och längs de ryska floderna.

De äldsta kända katterna i Sverige har hittats i en grav i Varnhem i Västergötland. Där låg två katter - en unge och en vuxen - i en grav tillsammans med med en kvinna som helt klart tillhört samhällets översta elitskikt. Det låg rikliga gravgåvor i graven, guld- och silversmycken och dräktdetaljer.

Maria Vretemark, förste antikvarie vid Västergötlands muséum, säger att överklassen i Skandinavien tog till sig sedvänjor från den romerska kulturen bland annat vad gäller deras inställning till husdjuren. De första tamkatterna som fördes till Västergötland kan ha kommit från Romarrikets norra provinser, det vill säga dagens Tyskland.

Underlag: Karin Bojs, DN, med flera.