MÄNNENS ANSVAR

DET ÄR DAGS FÖR MÄNNEN ATT TA ANSVAR

 BBC gjorde för en tid sedan ett socialt experiment som följdes upp i TV. En grupp  flickor och en grupp pojkar i åldrarna åtta till tolv år lämnades ensamma i fem dagar. Flickorna höll möten, lagade mat och städade. De hjälptes åt. Pojkarna däremot? De ställde till med kaos i hela huset. Klottrade, slog sönder, dränkte varandra i sprejgrädde. Inte för att de tyckte det var kul. Det bara blev.

Den där destruktiviteten tycks vara universell, och våldet är allestädes närvarande i så gott som alla samhällen, oavsett hur civiliserade de anser sig vara. Det betyder inte att alla män och pojkar är våldsamma. Men de som är det tillåts dominera och definiera hela tillvaron.

Inom politiken föreskrivs ju att man placerar problemet hos "invandrarna", och ja, utanförskap tycks verkligen vara en drivande faktor. Detta gäller dock oavsett om man har utländskt påbrå och bor i ett storstadsområde, eller om man fötts i en nedlagd svensk bruksort. För det som en helt överväldigande majoritet av våldsverkarna verkligen har gemensamt är att de är av manligt kön.

Allt fler pojkar hamnar på efterkälken redan från början, med klena skolbetyg som varken räcker till vidare studier eller jobb. Våldet är ett sätt att få mera makt. Även över de kvinnor som inte vill ha dem. Vissa gör till och med ideologi utav detta, och den gruppen har nu blivit så stor att den nya rapporten från Center mot våldsbejakande extremism - förutom höger-, vänster- och islamistisk terrorism - lagt till ytterligare en kategori: våldsbejakande misogynt - kvinnohat.

Den beskriver en samling förvuxna mansbebisar som inte bidrar med något, men tror sig ha rätt till allt. Men att hata dem tillbaka är en återvändsgränd.

Vägen framåt blir den klassiskt kvinnligt kodade: att resonera, visa på bättre alternativ. Men detta är inte ett kvinnoproblem. De andra männen måste också börja ta del i samtalen.

Idè och underlag: Lisa Magnusson, ledarskribent DN.