BLOMMA MED SEX TIMMARS ARBETSDAG
Midsommarnattens mystik utspelade sig strax utanför sovrumsfönstret. Vackra blommor kom och försvann, återkom och upplöstes till intet. Gång på gång, morgon efter morgon.
Så här gick det till.
Nattgardinen åt sidan. Utanför i trädgårdslandet, som lämnats för självskötsel och för tillfället såg lite sorgset ut efter den kalla våren, prunkade plötsligt av blommor. De sken mot solen som glada, gula prästkragar. Människor spår och Gud rår, var den första tanken.
Efter ett par timmar måste underverket granskas. Tomt! Inte en enda blomma kvar. Bara trista gröna stänglar. I topparna några ledsna frökapslar. Allt påminde starkt om ogräs.
Nästa morgon upprepades hela skådespelet. Gul blomsterprakt, sedan grönt ogräs Magiska och gåtfulla midsommarnätter är bevittnat av många.
Men vilken var trollkraften som möblerade om i det vildvuxna trädgårdslandet? Förnuftet gav inget svar, men däremot Linnés flora. Tack för att du satte naturen i system.
Ängshaverrot efter klockan nio
Förklaringen har ett namn: Ängshaverrot ( Tragopogon pratensis).
Denna art finns i flera utföranden, men just den här som pryder trädgårdslandet har den lilla vanan att öppna sina gula blomkorgar endast under dagens första morgontimmar, vid tre-fyratiden. När klockan går mot förmiddag klockan nio, stängs vernissagen för den dagen. Blomsterkungen kallade den "blomsterur" för Uppsala. Sex timmars arbetsdag.
Det svenska namnet "haverrot" hänger kvar från fornnordiskans "hafr" som betyder bock. Vilket kommer sig av att blomman får en tofs, ungefär som ett bockskägg.
Att denna egenartade vän bland fibblorna etablerat sig just nu kan hänga ihop med den ovanligt torra försommaren. Den växer normalt på torra, solbelysta. leriga jordar. Ofta på åkrar, i vägkanter, banvallar och andra kulturmarker i södra halvan av landet. Men vem går där och tänker på hur dags en gul blomma väljer att visa sig och enbart under dagens första timmar, för att sedan vila under resten av dagen.
Därtill är roten ätlig och uppges vara både sötaktig och saftig.
Underlag: Detta har berättats på kultursidorna i DN av Åke Ekdahl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar