För tio år sedan förutspådde tidningen The Economist att Kinas ekonomi inom tio år skulle vara större än USA:s BNP. Skräcken för att inte vara störst och mäktigast är en viktig faktor i amerikansk politik, och stärkte den amerikanska protektionismen under Donald Trump. Joe Biden har fortsatt på samma väg.
The Economist konstaterar nu i en ledare att den främsta effekten av Joe Bidens ekonomiska politik har varit att skapa inflation.
Amerikanska opinionsundersökningar tecknar en bild av ett land vars medborgare tycker att de senaste decennierna mest har inneburit ökat elände för de flesta. Ser man sedan till vilken framtidsbild de har, är den än dystrare.
Men föreställningen att USA upplever en sorts ekonomisk katastrof kunde inte vara mer felaktig. The Economist har gått igenom statistiken och tecknar en bild som torde framstå som sensationell information för de flesta amerikaner.
1990 stod Amerika för en fjärdedel av världens produktion. 30 år senare är denna andel nästan oförändrad, även om Kina har fått ökat ekonomiskt inflytande. USA:s dominans i den rika världen är häpnadsväckande. I dag står USA för 58 procent av G7-ländernas samlade BNP, jämfört med 40 procent 1990.
Genomsnittsinkomsterna har ökat mycket snabbare än i Västeuropa och Japan. Även justerad för köpkraft överstiger nivån 50 000 dollar i Mississippi, USA:s fattigaste delstat, vilket är högre än i Frankrike.
Resultaten är loka imponerande när det gäller många av tillväxternas beståndsdelar: USA har nästan en tredjedel fler arbetstagare än 1990, jämfört med en tiondel fler i Västeuropa och Japan. Amerikaner arbetar i genomsnitt fler timmar än européerna och japanerna och är dessutom betydligt mer produktiva.
Amerikanska företag äger mer än en femtedel av de patent som registrerats utomlands: mer än Kina och Tyskland tillsammans. De fem företag som investerar mest i forskning och utveckling är alla amerikanska: under det senaste året har de spenderat 200 miljarder dollar. Den investerare som 1990 satsade 100 dollar på förtagen på S&P 500:s aktieindex skulle ha mer än 2000 dollar i dag: fyra gånger mer än vad de skulle ha tjänat om de investerat någon annanstans i den rika världen.
James Pethokoukis på tankesmedjan American Enterprise Institute skriver ofta på sitt Substackkonto "Faster, Please!" om hur USA:s produktivitet borde öka framöver. Han påpekar ibland att den stagnation han talar om är relativ, relaterad till förväntningar, och inte en stagnation i absoluta termer. De flesta amerikaner inser knappast detta.
Pethokoukis pekar på att reallönerna har ökat med 32 procent sedan 1990 för genomsnittsarbetaren. Det är inte den bild amerikanerna har. Men utgångspunkten ger USA möjlighet att uppfinna, upptäcka och därmed skapa den bättre värld de unga önskar, påpekar han.
Under sent 1960-tal präglades samhällsdebatten av dystra framtidsprofetior som aldrig blev verklighet. Det är förmodligen i dagens vitt skilda, negativa framtidsbilder som USA:s problem finns, inte i Kinas ekonomiska utveckling.
Underlag: Toröredaktionen och Janerik Larsson, SvD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar