PUTINS FÖRRÅD AV KANONMAT ÄR INTE OUTTÖMLIGT

Nu förlängs värnpliktsåldern i Ryssland med tre år så att den omfattar alla män mellan 18 och 30 år. Samtidigt slipper dömda brottslingar straff om de deltar i kriget . Men förrådet av potentiell kanonmat är inte oändligt ens i Europas folkrikaste land.

Den stora folkmängden har varit Rysslands trumfkort i krig i flera århundraden. Samtidigt har härskarnas beredskap att offra sina landsmäns liv lett till att fiendearméer till sist har fått ge upp.

Landets ledare, från tsarerna till Stalin, har kastat in ständigt mer manskap till krigets köttkvarnar. Utan hänsyn till förlusterna.

Dagens ledare Vladimir Putin följer i sina företrädares spår. Som överbefälhavare är han ytterst ansvarig för den taktik Ryssland har använt i det pågående kriget i Ukraina - som ofta går ut på att offra våg efter våg av soldater för att erövra ny mark.

Men även om Ryssland är Europas folkrikaste land är inte reserverna av kanonmat outtömliga. Därför införs nu skarpa regler för att öka det tillgängliga manskapet. I tisdags godkände duman en ny lag som höjer ålderstaket för värnplikten. Alla män mellan 18 och 30 års ålder kan nu kallas in för militärtjänstgöring.

Reformen , som träder i kraft vid årsskiftet, kommer fram till 2030 att öka antalet möjliga soldater i Ukraina eller andra krig med två miljoner jämfört med nuvarande system. Det är ett sätt att visa ryssarna och omvärlden att Rysslands konflikt med Ukraina och omvärlden inte är något tillfälligt: den kommer att fortsätta lång tid framöver, och att militär styrka är Putins enda sätt att lösa den konflikten.

En annan åtgärd  är ett beslut i Rysslands högsta domstol häromdagen som i praktiken ger straffrihet åt de flesta brottslingar , dömda eller misstänkta, på villkor att de deltar i "specialoperationen", det vill säga kriget i Ukraina. Eftersom de tjänstgör vid fronten "utgör de inte längre någon risk för allmänheten", skrev domaren.

Även om Ryssland lyckas få fram fler soldater andas åtgärden desperation. Unga rekryter och kåkfarare är en dålig ersättning för yrkesmilitärer och reservister som stupar.

Och samtidigt är landet sedan många år inne i en djup demografisk kris med krympande befolkning och sjunkande medellivslängd. Antalet invånare, som i dag är 145 miljoner, kommer inom 50 år att sjunka till 120 miljoner enligt en FN-rapport.

Krisen har många orsaker. En är covidpandemin som kanske drabbade Ryssland mer än något annat land. Bara under 2020 och 2021 dog 1,7 miljoner fler än vad som föddes. Till detta skall läggas kriget, som har dödat hundratusentals och drivit uppemot en miljon - de flesta unga män - i exil. Putin brukar tala varmt om att ryska familjer ska föda flera barn. Men kampen i sovjetstil med medaljer åt "hjältemödrar" har inte kunnat bryta den trenden. I stället gör oro inför framtiden att allt fler kvinnor väljer att inte föda barn, eller skjuter upp bildandet av familj.

Och i ett land där männen antingen ligger i en skyttegrav eller har emigrerat, blir inte många barn gjorda.

Underlag: Ingemar Nevéus, DN.

 

AUGUSTI 2023

 NU ÄR VI FRAMME I AUGUSTI - VARJE MÅNAD HAR SIN TJUSNING(även november?)

Vemodet sänker sig över vårt land.

Nu blommar fibblorna gula.

Natten förlänger sig lite grand

och dagen förkortas en smula.

Tankfullt i skuggande vegetation

tänder vi lampan på förstubron

och sänder en strimma i natten

att dallra på fjärdens vatten.

Inande MYGG finns nästan överallt (inte bara i augusti).

För myggen som sitter och suger vårt blod

är det en självklar sak

att ungdom och ålderdom, kvinnor och män

har alldeles samma smak.

Det enda bekymmer som myggen har

när den ställer till freds sin aptit

är tvånget att skilja en helnykterist

från en som är blandad med sprit.

Vi har mycket att bestyra i augusti, kräftmånaden. Det får bli signalkräftor i år, flodkräftan är snart helt utrotad, finns kvar i enstaka vatten, mest norrut. Kräftpremiär är det den 7 augusti.

Och sedan är det dags för surströmmingen. Av hävd är den premiären den 17 augusti.

Frågan är om vi får någon surströmming överhuvudtaget i år. I fjol tog den slut på några dagar. Dessvärre är strömmingen på väg att utfiskas i hela Östersjön. Stora trålare från Danmark och västkusten formligen dammsuger havet på all fisk. De får stora fångster. Det sorgliga är att fångsterna mals ner till fiskmjöl som blir till foder för laxen i de stora laxodlingar som växer upp överallt, inte minst i Norge. Eller också blir mjölet till grisfoder eller till hund- och kattmat. Ett problem är att länderna med kust mot Östersjön inte själva kan reglera fiskandet på öppet vatten, utan det har blivit en EU-fråga.

Augusti har ju också blivit en svampplockarmånad.

Jag plockade svamp, en sopp av nå´t slag,

som skulle förgylla min middag i dag.

Jag hittade fler till min tänkta diné,

dessvärre en svampmask fått samma idé.

Och skolorna börjar i augusti och potatisen ska tas upp - och augustimånen förstås, den måste vi hinna titta på.

Dagen är alltjämt fjorton timmar lång i Skåne, femton i Svealand och sexton timmar lång i Lappland.

Vem augusti har fått sitt namn ifrån det visste ni kanske redan. Jo, efter kejsar Augustus i Rom, som efter en serie kallblodiga illdåd ändå lyckades skaffa sig ett gott rykte inför eftervärlden. Han hade det vi i dag kallar, sinne för PR. År 8 f.Kr. lät han döpa om månaden Sextilis till augusti i samband med att han satte Caesars kalender i kraft igen - det hade blivit trassel med den  saken under inbördeskrigen.

BONDEPRAKTIKAN

Janus är en mångfacetterad gud i den romerska mytologin. Han öppnar och stänger himlaljusets portar och avbildas med två ansikten, ett som blickar in i framtiden och ett som ser tillbaka i det förflutna. Junus kan varna och förutsäga.

AUGUSTUS - skördemånaden - säger:

Nu slår jag av Bjugget det hvita,

Och ser därtill att Lien kan bita,

Jag dricker och äter bitter mat,

Och plägar mig väl af skön Sallat.

I denna månad skall man ingen läkedom bruka, som är gjord av Honung, ty det tär i Hundedagarne. I Rötmånan akta dig för Mjölk och söt mat, bitter spis ska man bruka, icke ska man  dricka för mycke Vin. I Jungfrun är det godt att afvänja barn, att bygga, att få sig en Jungfru, men icke ligga när henne.

Redaktionen tackar  er alla för den här månaden som gått

MED HÄLSNINGAR

Robin och Marion

Medverkande: Alf Henrikson och de äldste i Sherwoodskogen

ORTODOXA KYRKANS FÖRSVARARE BOMBAR KATEDRALER

 I veckan dog ett barn och fyra skadades av ryska klusterbomber. Sedan krigets början har Ryssland bombat Ukraina med klusterammunition. Ändå reagerar Putin med indignation när det stod klart att USA börjat förse Ukraina med samma typ av vapen.

"Vi har inte använt dem än", ljög Putin. "Men om de används mot oss förbehåller vi oss naturligtvis rätten att svara med samma mynt".

Putin är skamlös. Han tvekar inte att låtsas vara den gode, i strid mot den onde, som om det vore självklart att varje maktspelare spelar charader medan världen ser på.

Dubbelspelet syns till exempel i hans Afrikapolitik.

Inför toppmötet i Sankt Petersburg, där 17 afrikanska statsöverhuvuden deltar, påstod Putin att Ryssland konsekvent har stöttat afrikanska länder i deras "kamp för frihet mot kolonialt förtryck".

Detta skrev Putin bara några dagar efter att Ryssland dragit sig ur det spannmålsavtal som har gjort det möjligt för Ukraina att exportera vete, majs och solrosolja till Afrika.

Putin vill nämligen själv vara den som förser afrikanska länder med mat. Samtidigt har presidenten länge arbetat för att etablera militär närvaro i Afrika - genom Wagnergruppen - en närvaro som inte bara förser Ryssland med guld och diamanter, utan också stärker Putins politiska inflytande på kontinenten.

Det är kolonialism  i antikolonial språkdräkt. Putin säger en sak men gör en annan.

Taktiken är inte bara politisk utan också religiös. Natten till i söndags vaknade invånarna i Odessa av att bomberna föll över staden. Sex bostadshus förstördes. Minst två personer dog. Fyra barn skadades. Bland de förstörda byggnaderna finns katedralen Spaso - Preobrazjenskyj, som hör till den ortodoxa kyrkan i Ukraina. Putin har tidigare försökt rättfärdiga sitt invasionskrig av Ukraina med att det ryska och ukrainska folket delar samma tro. Dagen efter bombningen av Odessa deltog han i mässan i klostret i Valaam - ett besök som Kreml noggrant lät sprida bilder ifrån.

Den ryske presidenten har också mycket länge framställt sig själv som en försvarare av traditionella familjevärden. Därför skrev han 2017 under en lag som avkriminalisedrar milda former av hustrumisshandel. Staten ska inte lägga sig i familjers angelägenheter, menar Putin.

Fem år senare bombar han en förlossningsklinik i Ukraina. Lögnerna duggar tätt: 2021 publicerade presidenten en essä, i vilken han beskriver situationen för befolkningen i de ukrainska regionerna Luhansk och Donetsk. Enligt Putin bidade den "nazistiska" regimen i Kiev sin tid, medan den planerade att genomföra nya "massakrer" på oskyldiga civila i landets östra delar.

Rysslands president tecknade en bild av sig själv som räddaren i nöden. Sedan inledde han terrorbombningar av civila mål i Ukraina.

Mellan Putins fullskaliga invasion den 24 februari 2022 och den 18 juni 2023 kunde FN bekräfta 9083 mördade civila och 15779 skadade. Mer än 9000 människoliv som bär Putins märke med sig ner i graven.

I sitt tal till nationen på krigets första dag orerade Putin om att "västerlandet är ett imperium av lögner". Uttalandet är ytterligare en del i bygget av  hans eget  lögnimperium. Ett imperium som har kostat tusentals människoliv och raserat säkerheten i Europa.

Underlag: Ledare DN  29 juli 2023.

SVENSKA STATSVETARE HUGGER I STEN

 De två svenska statsvetare som varit ute i världen och talat fritt om svensk säkerhetspolitik är:

TRITA PARSI     Född i Iran 1974. Grundare av  Iransk - Amerikanska rådet. Doktorsexamen från universitet i USA, magisterexamen från Uppsala universitet.

FRIDA STRANNE   Född i Halmstad 1971. Doktor i freds - och utvecklingsforskning. Lektor i Halmstad och forskare vid Uppsala universitet.

På amerikanska sajten Foreign Policy skriver dessa två att Sverige skiftat säkerhetspolitisk identitet på ett sätt som eventuellt äventyrar världsfreden (24/7).

Förut var vi alliansfria, fredsmäklande, FN-kramande atombombsmotståndare. Nu är vi sabelskramlande bråkstakar "som skyr dialog med Ryssland" och aktivt motsätter oss diplomati. Särskilt bekymmersamt är detta, skriver de, i förhållande till Kina. Ingenstans i Europa är antipatierna mot Peking större än här, skriver de, med hänvisning till en ny opinionsmätning (ECFR 7/6).

Politikerna har också dille, det framgår av försvarsberedningens underlagsrapport till regeringen i juni. Den nämner Kina många gånger. I debatten får,  som vanligt, inga motröster komma till tals. Där har "Bidenadministrationens berättelse om den samtida världspolitiken som en kamp mellan demokratier och diktaturer svalts helt och fullt.

Det skarpa skiftet ökar risken för konfrontation mellan Kina och Nato, menar Parsi och Stranne, och har egentligen inte så mycket med Peking och dess politik att göra. Förklaringen är i stället en sorts panikartad "masspsykos" efter Putins invasion som tränger ut alla rationella argument.

Detta är en intressesant, klart tillspetsad verklighetsbeskrivning, dock inte sann. Skiftet i synen på Kina har skett gradvis, och har helt logiska förklaringar. Kidnappningen av svensken Gui Minhai 2015, pulvriseringen av det fria Hongkong, arbetslägren i Xinjiáng är några. Den kinesiska propagandakampanjen mot Sverige 2018-2019 - samt noggrant dokumenterad i en rapport  av  Utrikespolitiska institutet - är sannolikast den viktigaste. Få torde ha gjort mer för att forma svenskarnas syn på Kina än Gui Congyou, ambassadören 2017 - 21 som blev rikskändis genom att rasa på allt och alla.

                                                     Ambassadören Gui Congyou

Inte  heller stämmer det att åsiktavvikare tystas. Sverige är tätt sammanvävt med Kina genom handel, att balansera säkerhetpolitiska intressen med  eknomiska är svårt, vilket märks.

När kinesiska Huawei portades från det svenska 5G-nätet 2020 kritiserade till exempel Jacob Wallenberg beslutet i kraftiga ordalag. DN:s ledarsida drev länge samma linje. De är viktiga röster med stora plattformar. 

Man kan och får kritisera regeringens hållning gentemot Ryssland, Natoansökan, försvarsberedningens rapporter och den kärvare synen på Kina. Men det är bra om man belägger sina vidlyftiga synpunkter med fakta . Särskilt när man ger sig ut i den internationella pressen.

Underlag: Arvid Åhlund, ledarskribent DN.

ANSLAGSTAVLAN

                                                                  ANSLAGSTAVLAN

K0RANBRÄNNINGARNA

Säpo har konstaterat att de uppmärksammade koranbränningarna i Sverige i själva verket är arrangerade och understödda av ryska intressen. Kreml vill till varje pris hålla Sverige utanför Nato för att inte riskera att Östersjön mer eller mindre skall bli ett innanhav för Nato. Med koranbränningarna tror Kreml att man kan påverka det turkiska parlamentet inför det eventuella godkännandet av Sverige i höst.

SPANNMÅLSTRANSPORTERNA

Putin sågar av den gren han sitter på om han fortsättningsvis tänker förhindra att ukrainsk spannmål når alla hungrande miljoner i Afrika. Samtidigt försöker han skapa goda förbindelser med de afrikanska länder som drabbas. Hur har Putin tänkt sig att den ekvationen ska gå ihop? För honom är det viktigare att inte Ukraina skall tjäna pengar på den här spannmålen än att befolkningen i Afrika svälter. Hans senaste utspel är att stjäla spannmålen från Ukraina och ge den gratis till Afrika.

SVARTA HAVET

Svarta havet är ett fritt hav. Huvuddelen av vattenarealen är internationellt vatten. Förutom Ukraina och Ryssland är kustländerna Nato-medlemmar: Rumänien, Bulgarien och Turkiet. Georgien är ännu inte medlem i Nato men hoppas att få bli det och samtidigt också medlem i EU.

Passage genom Bosporen regleras av Montreux-konventionen, FN-stadgan och FN´s Havsrättskonvention. Dessvärre försvårar Turkiet fartygstrafiken med olika dekret.

Dessa hinder bör undanröjas och örlogsfartyg från Nato bör patrullera i Svarta havet kontinuerligt för att väga upp den ryska dominansen där.

FÖRBINDELSERNA  RYSSLAND - TURKIET

Enligt färska uppgifter från Ankara skall Putin och Erdogan träffas i Turkiet i augusti. Sannolikt är det Erdogans ambitioner att bli fredsmäklare för kriget i Ukraina som har styrt att det blir ett möte.

Man kan fråga sig hur den freden kommer att se ut. Ett "eld upphör" är naturligtvis tänkbart, men en permanent fred kommer sannolikt inte Ukraina att godta med mindre än att alla ryska trupper lämnar ukrainskt territorium, inklusive Krim.

Det här är första gången Putin besöker ett Natoland. Internationella domstolen i Haag har utfärdat en internationell arresteringsorder på Putin. Han är alltså efterlyst i alla länder som erkänt domstolens legitimitet. Ryssland, med flera länder, har inte gjort det. Dessutom har Ryssland veto-rätt i FN´s säkerhetsråd. Det kommer alltså att bli svårt att fånga honom, men det kommer säkert att lyckas,  förr eller senare.

MÄNSKLIGHETENS MÄRKVÄDIGASTE UPPFINNING

 Världen är rik på tryckta skrifter om allting, men i dem alla finns det bara tjugoåtta olika bokstavstecken, i flertalet västerländska språk inte ens det. Tjugoåtta små svarta krumelurer som bygger upp all världens vetenskap, all världens dikter och sagor, all världens journalistik.

Boktryckarkonsten, fick vi lära oss i skolan, var en uppfinning av en tysk som hette Gutenberg. Före hans tid, sa man, hade det hänt att man tryckte plakat och sånt från trätavlor med utskurna bokstäver på. Gutenbergs uppfinning  skulle ha bestått i att han gjorde bokstäverna lösa så att de kunde kombineras till nya ord. Det behövs emellertid inte mycket eftertanke för att förstå att detta är nonsens

Problemet med boktryckeri är inte alls att sätta ihop lösa bokstäver till stämplar, utan det är - eller var på Gutenbergs tid - att få fram bokstäver så det räcker. Det är inte nog med några dussin a och b och c - det behövs tusentals för att inte säga miljontals i varje bok - och det var det problemet Gutenberg löste. Han uppfann helt enkelt en gjutmetod. Han graverade en positiv bokstav i änden på en stålstav  och så slog han in den i en mässingsplåt och fick på så vis en gjutform, en matris där han sedan kunde gjuta så många blybokstäver han ville.

I princip var det den tekniken som behärskade boktryckerierna i västvärlden ända in i våra dagar. Även sättmaskinerna var ju faktiskt bokstavsgjuterier. Nu är ju tekniken en annan och långt behändigare och jag hör inte till dem som saknar blyet.

Datatekniken är beundransvärd i många stycken. Men även den bygger på det häpnadsväckande förhållandet att det inte behövs mer än tjugoåtta små bokstavskrumelurer för att uttrycka precis allting. Vi har dem på varenda skrivmaskin; det är bara att blanda rätt.

Teoretiskt skulle man kunna tänka sig att en dator sattes att sätta ihop dessa bokstäver i alla kombinationer. Vi skulle då få all världens böcker och skrifter så att säga på måfå:  Strindbergs samlade verk med ett tryckfel, med två tryckfel, med så  många tryckfel att de inte längre vore igenkännliga som Strindbergs samlade skrifter. Men det skulle ta tid även för datorn, för att inte tala om hur mycket tid det skulle ta för bokförläggaren att sortera fram det lilla som vore läsbart ur den väldiga mängden av meningslösa bokstavsanhopningar.

Om vi blandar ihop alla våra tjugoåtta bokstäver med bara en typ av var sort, så blir antalet möjliga kombinationer vad man kallar fakultet 28, det vill säga 1x2x3x4x5 och så vidare till och med x27x28  -den som har tid och ork kan ju räkna ut hur mycket det blir, det blir inget litet tal. Då kan vi begripa vilket svindlande antal kombinationer det blir frågan om i böcker där vi kanske behöver kanske

100 000 a-typer i stället för bara en.

Att det här med de tjugoåtta bokstäverna är mänsklighetens märkvärdigaste och viktigaste uppfinning genom tiderna står nog alldeles klart. I jämförelse med den är sådana uppfinningar som flyg och datorer och television bara småpotatis. Riktigt revolutionerande kan de bli bara i ett avseende, nämligen om de vänjer av folk med att läsa, men den risken är nog inte stor. Vi behöver ju text till och med på TV-rutan.

Underlag: Ur boken "Om allt möjligt" av Alf Henrikson

ERDOGAN RETAR GALLFEBER PÅ PUTIN

 Erdogans länge fördröjda ja till ett svenskt medlemskap i Nato är inte bara ett nytt steg i det geopolitiska skiftet i Europa. Det kan bli en vändpunkt i de länge frostiga relationerna mellan Turkiet och väst och innebära ett tydligare turkiskt stöd till Ukraina.

För bara några veckor sedan såg det mesta ut att vara frid och fröjd mellan Erdogan och Putin. Ett nytt möte mellan de två är planerat till augusti i Ankara. Det kommer, om det blir av, att bli Putins första besök i ett Nato-land sedan det ryska anfallet mot Ukraina.

Men sedan hände saker slag i slag som fick harmonin att krackelera: Inom loppet av några dygn kastade Erdogan om sin politik, som tidigare varit en försiktig balansakt mellan stöd för Ukraina och vägran att delta i sanktionerna mot Ryssland.

Nu har Erdogan blivit betydligt kyligare mot sin ryske vän och varmare mot Ukraina och Nato. Den senaste tiden har Erdogan fattat flera beslut som måste ha retat gallfeber på Putin:

¤  Fem höga befälhavare från Azov-regementet som försvarade stålverket i Mariupol (och som tidigare utväxlats mot ryska krigsfångar och placerats i Turkiet) har fått återvända till Ukraina. Detta i strid mot en överenskommelse med Putin som gick ut på att de skulle vara kvar i Turkiet tills "konflikten" var över.

¤ Turkiet ska delta i bygget av en fabrik i Ukraina för att tillverka turkiska Bayraktar-drönare.

¤  Erdogan uttalade i samband med ett besök av den ukrainske presidenten Zelenskyj i Istanbul att Ukraina "förtjänar" att bli medlem i Nato.

¤  Och nu senast : Ankaras beslut att släppa in Sverige i Nato.

Efter dessa ställningstaganden, som i Kreml rimligen betraktas som en rad svek, återstår att se om det blir något möte i Ankara i augusti.

Det finns flera skäl till Erdogans tvärvändning, USA´s klarsignal att sälja amerikanska F-16 och annan krigsmateriel till Turkiet spelar säkert en stor roll. Men även Putins försvagade roll efter de militära bakslagen i Ukraina och Wagner-truppernas myteri på hemmaplan har gett Erdogan större utrymme att luta sig mera västerut. Erdogans ombytlighet garanterar inte att skiftet blir bestående. Utvecklingen av kriget i Ukraina är viktigast. I vart fall kvarstår säkert Erdogans ambition att vara fredsmäklare mellan Ryssland och Ukraina.

Vad som säkert kan fastslås är att sedan Putin satte igång sitt storkrig för 17 månader sedan har självmålen rasat in i den ryska buren. Invasionen fick västvärlden att vakna och gå från splittring till ökad sammanhållning och beslutsamhet. Än viktigare är att Ukraina - mot Putins uttryckliga vilja - överlevde som nation. Trots det ryska terrorkriget har landet enats i kampen mot Ryssland. Med massivt folkligt stöd: enligt en färsk opinionsmätning är 89 procent av ukrainarna för ett medlemskap i Nato.

Det är värt att minnas att före anfallet i februari 2022 ställde Putin ett ultimatum att samtliga 14 Nato-länder som gått med i alliansen efter 1997 skulle lämna Nato. Det blev precis tvärtom. Med Finland och Sverige i Nato blir Östersjön i praktiken ett innanhav för Nato. Ryssland är förvisat till Kaliningrad och Sankt Petersburg längst in i Finska viken. Den "inringning" som ledarna i Kreml har varnat för är på väg att fullbordas från alla håll.

Allt självförvållat, enbart på grund av Putins galna anfallskrig mot Ukraina.

Underlag: Michael Winiarski, DN:s utrikeskommentator.

GROVA ÖVERGREPP MOT KVINNOR I INDIEN

                                        Delstaten Manipur i nordöstra Indien

ÖVERGREPPEN I MANDIPUR ÄR SOM ATT SE KORSFÄSTELSEN PÅ FILM

Det borde vara svårt, särskilt för kristna, att inte se symboliken i bilderna från Indien. Två kvinnor tvingas klä av sig, sedan förs de framåt på gatan av en mobb av män som antastar och förnedrar dem. Till sist förs de ut på ett fält där åtminstone en av dem utsätts för ett outsägligt övergrepp.

Är det inte scenerna från korsfästelsen vi bevittnar igen, en lång Via Dolorosa, den här gången filmad och lagd ut för alla att se?

De vedervärdiga händelserna i Manipur visar utsattheten hos många minoriteter globalt. Självklart är det lätt att uppleva sig som ensam, naken och sårbar, omgiven av en hatisk folkmassa vars "tolerans"  lätt kan vändas i motvilja som kan sluta med våld.

Övergreppen skedde i maj men har först nu kommit till världens kännedom. Först nu har också Indiens premiärminister Narendra Modi reagerat och fördömt det inträffade.

Det hela inträffade i delstaten Manipur, där enligt BBC närmast inbördeskrig råder. Den dominerande folkgruppen meitei är hinduer medan den minoritetsgrupp som kvinnorna tillhör är kristen. Konflikten i delstaten sägs vara mer etnisk än religiös, men den påminner än en gång om hur utsatta de religiösa minoriteterna i Indien är när hindunationalismen breder ut sig.

                                 Kvinnorna i Manipur protesterar mot kvinnovåldet

Att de utsatta här är kvinnor är allt annat än en slump. Sexuellt våld används närmast slentrianmässigt som vapen, inte minst av Ryssland i Ukraina och i de etnisk-religiösa konflikterna i Indien. De filmade sexuella övergreppen ska ha motiverats av att -  sannolikt falska - rykten spreds om att en kvinna ur meitei-folket våldtagits av en milis från minoritetsgruppen. Så var hämndspiralen i gång.

Men scenerna i Manipur visar också kvinnans ställning, långt ifrån bara i Indien.

Trots att förövarnas ansikten syns tydligt i filmen dröjde det alltså månader innan någon greps för övergreppen. Dessutom är bara en enda man gripen i en mobb på ett dussintal män som klättrar på varandra för att komma åt de försvarslösa kvinnorna. Inte alla män. Men nästan alltid män.

Underlag: Erik Helmerson, ledarskribent DN.

 

DONALD TRUMP´S BULLSHIT

 STÖTANDE ATT SÅ MÅNGA TILLTALAS AV DONALD TRUMPS BULLSHIT

Förra söndagen avled filosofen Harry G Frankfurt, 94 år gammal. Efter sig lämnar han ett betydelsefullt intellektuellt arv. För allmänheten är Frankfurt mest känd för sitt begrepp "bullshit" och vad som skiljer den som "bullshitar" från den som ljuger.

En lögnare bryr sig om sanningen, förklarade Frankfurt. Lögnaren ägnar sig avsiktligen åt att vilseleda andra, eftersom han har intresse av att sanningen undviks. Den som ägnar sig åt bullshit bryr sig inte alls om vad som är sant eller falskt. Hen är bara intresserad av att forma ett visst intryck hos lyssnaren. Frankfurt anklagade, i en krönika i Time (12/5 2016), Donald Trump för att ägna sig åt bullshit.

Det Frankfurt pekar på är att Trump ofta framför måttlösa uttalanden om sina egna talanger, som till exempel att han har världens bästa minne. Trump vet förstås inte om det är sant. Det spelar ingen roll - han bullshitar. Trump påstår också att ingen är starkare än han. Ingen älskar Bibeln mer, ingen respekterar kvinnor lika mycket, ingen förstår skatt bättre, och så vidare. Hela den före detta presidentens politiska person är en blandning av lögn och bullshit.

Frankfurt menar att bullshit är värre än lögner. Det går att förstå hans åsikt. Sanningen är så viktig att den som helt negligerar betydelsen av fakta inte bara förvränger världen - hen skymfar den.

Samhället måste ha en relation till sanningen. Lögner kan åtminstone skärskådas i debatt, och  lögnaren ställas till svars. Men den som inte över huvud taget förhåller sig till sanningen berörs inte av att bli belagd med sakfel.

I stor skala vore bullshit förödande: Om trätande parter inte bryr sig om vad som är sant och falskt finns risken att hela den politiska debatten reduceras till skrävel och förolämpningar. Intellektuella framsteg skulle vara sällsynta, ansvarsutkrävande omöjligt. Lyckligtvis är det nog inte en sannolik utveckling för samhället. Men Frankfurt lyfte ett varningens finger. Det är stötande, menar han, att en så stor del av den amerikanska befolkningen med så "genomträngande entusiastisk acceptans" tilltalas av en bullshitare som Donald Trump.

Underlag: Jesper Ahlin Marceta, ledarskribent DN.

LISA MARIE PRESLEYS DÖD

 Finns det några Presley-fans kvar, som bryr sig om familjen Presleys öden och äventyr?  Vi tror faktiskt att många finns kvar, men de återfinns i de äldre åldersgrupperna. Det är faktiskt 60 år sedan Elvis sjöng "Love me tender" och de andra snyftlåtarna medan flickorna, som då var runt 12- 16 år, blev halvt hysteriska och grät.

Elvis dog 1977, hans hustru Priscilla lever än i dag så vitt vi vet och borde väl vara runt 80 nu.

Dottern Lisa Marie föddes 1968 och avled i San Fransisco i år, 54 år gammal. Obduktionen av henne är nu klar.

OBDUKTIONSPROTOKOLLET

Obduktionen visar att hon dog av att tunntarmen blockerats, vilket enligt rapporten orsakats av en magsäcksoperation som Lisa Marie genomförde för några år sedan, enligt rättsläkaren i Los Angeles.

Enligt läkaren är tarmblockering vanligt efter en magsäcksoperation som utförts i viktminskningssyfte. Enligt en toxikologisk rapport hade hon också opioider och andra smärtstillande mediciner i sin kropp när hon dog. Men det framhålls att dessa inte var orsaken till hennes död, utan döden bedöms vara naturlig.

Lisa Marie dog på ett sjukhus i Los Angeles dit hon förts akut med ambulans efter att ha drabbats av hjärtstillestånd i sitt hem den 12 januari.

EN KULTUR SOM GÅR UT PÅ ATT BLI HÖG

Man behöver inte vara i många kretsar i USA särskilt länge förrän man får frågan: "Do you want to party?"

På många håll är det här landet dessvärre genomsyrat av droger, en kultur som går ut på att bli hög. Man är övertygad om att varje problem kan lösas med ett piller.

Det börjar redan i high school, ibland till och med i middle school. Det röks gräs på rasterna som om det är det mest självklara i världen. Sen sitter de helt borta på eftermiddagarna och lär sig ingenting.

Ofta är det bara början. Det finns knappt en enda amerikan som inte tagit tunga droger åtminstone någon gång i sitt liv. Poppers, kola, ecstasy, speed, heroin, crack.

Ett tag var det receptbelagda piller som gällde, framför allt morfinpreparatet oxikodon. Folk fick tag i det via privatannonser på craigslist. Nu är det fentanyl som gäller. Det är inte bara på högtider det knapras, snorfas, injiceras, sväljs och sniffas. En campingtur till skogen - framför lägerelden - tycker en kompis är det bästa stället att bli hög på. Eftermiddagar på stranden säger en annan. En tredje föredrar soffan under en match i amerikansk fotboll.

Lisa Marie hade svåra drogproblem. Hon gick flera gånger på avvänjning för sitt kokainmissbruk.

Riktigt kritiskt var det 2016, när hennes äktenskap sprack. Under den perioden missbrukade hon, enligt egen utsago, "kokain något fruktansvärt", och sa att hon under två år blandade piller och alkohol. Också hennes son Benjamin fastnade i ett långvarigt missbruk. Till slut, 2020, tog han livet av sig.

BEGRAVD PÅ GRACELAND

Hon begravdes på familjegården Graceland, där hon bodde som barn och som nu är ett muséum och en turistattraktion för Elvis-fans.

Lisa Marie debuterade som artist 1997 men väntade ytterligare sex år innan hon släppte debutalbumet "To whom it may concern", som tog sig in på Billboardlistan och som bäst nådde en femte plats. Hon gjorde flera "duetter" med sin far, dels med låten "Don´t cry daddy", som släpptes 1997 för att hedra 20-årsdagen av Elvis bortgång, och "In the ghetto" från 2007. I båda fallen spelade Lisa Marie in ett eget röstspår som mixades ihop med faderns originalinspelningar.

Lisa Marie begravdes bredvid sonen Benjamin vid Graceland, där övriga döda i släkten vilar.

Underlag: Annie Månsson och Magnus Sundholm, Aftonbladet.

VÄRLDENS VIKTIGASTE PLATS?

 I VÄRLDEN SOM GLOBALISERINGEN BYGGDE, RÄCKER DET ATT SLÅ UT EN FABRIK  FÖR ATT SÄNKA VÄRLDSEKONOMIN. DEN LIGGER PÅ TAIWAN , ÄR DEN DYRASTE SOM BYGGTS OCH FÖRKLARAR DET MESTA OM KONFLIKTEN MELLAN KINA OCH USA.

En Iphone är att marknadsekonomiskt mirakel, siffrorna visar hur. Apple säljer runt 200 miljoner exemplar per år. Varje telefon rymmer ett dussin mikrochips, även kallade halvledare. Halvledarna är tunna plattor av silikon som i sin tur innehåller 12 miljarder "transistorer". Man kan tänka på dem som små strömbrytare. De mäter ungefär 50 miljondelar av en millimeter, och fler tillverkas under ett år än mänsklighetens samlade varuproduktion genom alla tider.

Halvledarna finns numera i nästan allt: bilar, tvättmaskiner, flygplan, vapen, det mesta av världens samlade BNP. De designas i huvudsak av Apple och de andra jättarna i USA, men de mest avancerade kan bara tillverkas av ett enda företag i en anläggning - den i särklass dyraste som byggts. Den ligger i Taiwan, på västkusten bara 13 mil från Kina, samma avstånd som mellan Stockholm och Katrineholm. Om den fabriken handlar, lite tillspetsat,  Chris Millers "Chip war - the fight for the world´s most critical technology" (2022).

Alltsammans började i San Fransisco på 1960-talet. Några snillen byggde den första halvledaren. Den rymmer inte 12 miljarder strömbrytare utan fyra. Därefter 8, sedan 16 och ganska snabbt 32. Fördubblingarna går så snabbt att en av upphovsmännen, Gordon Moore, förutspår att de kommer att fortsätta under hela 60-talet. Det gör de. Sedan fortsätter de i 50 år till. Strömbrytarna blir fler, mikrochipen mindre och den exploderande datorkraften, numera känd som "Moore´s lag", förändrar världen helt och fullt

Att den tekniska revolutionen har sitt centrum i Kalifornien är inge slump. I USA finns den största konsumentmarknaden och de djupaste kapitalmarknaderna. Washington öser pengar över privata projekt för att hålla jämna steg med Sovjet.

Till San Fransisco med omnejd - Silicon Valley - flockas talangerna. En av dem heter Morris Chang. Som 20-åring kommer han från Ningbo i Kina, en välutbildad  flykting undan Maos kommunister. Han är i praktiken med i arbetet från början. På 1980-talet värvas han av Taiwans regering för att lägga grunden till en inhemsk halvledarindustri. Han är den historiskt mest betydelsefulla person du troligen aldrig hört talas om.

Företaget Chang startar, Taiwan semiconductor manufacturing company, TSMC, blir med tiden en exempellös succé. Den allt intensivare globaliseringen förklarar en del, den sporrar amerikanarna att utlokalisera själva tillverkningen av halvledarna, mest an kostnadsskäl. Men mer diffusa faktorer spelar också in, kultur, arbetsmoral, en unikt lyckad industripolitik.

Andra länder gör samma typ av satsning och lyckas delvis, mest Japan och Sydkorea, men Taiwan svävar högt över dem allihop. I dag tillverkar TSMC i praktiken samtliga världens viktigaste halvledare, inklusive Apples. Din Iphone har kanske designats i Kalifornien och skruvats ihop i Kina, men i realiteten är den "Made in Taiwan", i den där fabriken på västkusten.

Stormaktskampen mellan USA och Kina är kanske mer  än något annat kampen om TSMC´s  fabrik, i varje  fall industrin den representerar, den är resultatet av en överlagd strategi i Peking. Kommunistpartiet har under lång tid förlitat sig på utländsk teknik, främst amerikansk, för att rusta upp militärt och för att bygga en halvledarindustri som på sikt kan bli  självförsörjande. Man har gjort det genom att avtvinga företag teknisk expertis i utbyte mot marknadstillträde samt genom massiva statliga subventioner.

Washington vaknade inför verkligheten mot slutet av Barack Obamas presidentperiod, och genomgick i praktiken en intellektuell revolution. Den ligger mer eller mindre till grund för allt Joe Biden gör. Den bärande idén är inte som förut att understödja Kinas ekonomiska framfart för att säkra freden, utan att bromsa den för att undvika krig. Det är ett massivt skifte. Medlet? Att strypa Kinas tillgång till viktiga halvledare. Det kan Washington i princip göra med ett penndrag. Chipen innehåller ju fortfarande amerikansk teknik.

Kommer det att lyckas? Peking har inte lyckats än. En del bedömare befarar att de amerikanska exportförbuden snarare lär sporra kineserna att bygga upp sin egen halvledarindustri snabbare. Den pågående ekonomiska skilsmässan mellan USA och Kina brukar beskrivas som en sorts avglobalisering, men det är missvisande. USA´s övertag bör i själva verket ses som just ett globaliseringsövertag. Genom att flytta ut tillverkningen in i andra länder och väva in dessa i de egna  värdekedjorna pressar de amerikanska företagen kostnader och driver på teknikutvecklingen.

Det är egentligen inte annorlunda för Kina. En stor inre marknad och massiva subventioner räcker inte. Att kopiera andra blir i längden för svårt. Det krävs en kombination av komponenter, maskinutrustning och ingenjörer i toppklass. Taiwan har just detta och de ingår i en komplex väv av mycket komplexa produktionskedjor. Att inta ön och göra halvledarindustrin kinesisk fungerar inte. Den skulle bli värdelös i samma stund som invasionen sätts igång. Tillverkningen förlitar sig på insatsdelar från väst. Så vad göra om man är Xi Jinping? Ingenting eller sabotera. Kina kan kanske inte utnyttja fabriken som en 20-årig flykting från Ningbo byggde, men de kan förstöra den. I en tid som inte längre präglas av ekonomiskt samförstånd utan strategisk nollsummestrid blir det på sätt och vis logiskt. Det skulle frilägga en märklig paradox. I den nästan obegripligt förgrenade värld som globaliseringen byggde räcker det med att slå ut en fabrik 13 mil bort  för att skjuta hela världsekonomin i sank.

Underlag: Arvid Åhlund, DN.

DAGENS NAMN ÄR SARA

 Sara är ett hebreiskt kvinnonamn som betyder "furstinna" eller "prinsessa".

Den person som tidigast gjorde namnet Sara känt är  Abrahams hustru Sara, som enligt Gamla testamentet var barnlös ända tills hon blev nittio år och födde då Isak.

Långt tidigare hade emellertid hennes man Abraham, vid 86 års ålder, gjort tjänstekvinnan Hagar med barn. Hon födde en son som fick namnet Ismael och som sedermera blev arabernas stamfader.

Barnet som Sara hade fött fick namnet Isak, och denne blev så småningom judarnas förste patriark och stamfader. Judar och araber har alltså samma stamfader - Abraham, och borde därför rimligen kunna hålla sams.

Namnet Sara inleder som bekant fruntimmersveckan. Namnet är belagt i Sverige ända sedan andra hälften av 1400-talet men blev riktigt populärt först efter reformationen då folk började läsa Bibeln. Särskilt i Norrland märktes tidigt en ökning. Bland de svenskor som döpts till Sara finns sångerskan Zara Leander (1907-1981) och författarinnan Sara Lidman (1923-2004). Under 1900-talets sista kvartssekel har det varit ett av de vanligaste modenamnen. En engelsk smekform av Sara som var utbredd i Sverige årtiondena runt 1900 är Sally.

Antalet svenskor som hette Sara fyrdubblades under åren 1975 till 2000. Vid millennieskiftet fanns det omkring 60 000 kvinnor som bar namnet Sara eller Sally.

Fruntimmersveckan, som alltså inleds med Sara, är inte ett så gammalt begrepp som man kanske kan tro. Det femte namnet i raden, Emma (23-7) kom in i almanackan så sent som 1827.

Vi har tidigare i dessa rader berört alla talesätt runt fruntimmersveckan: "Fruntimren kan inte hålla tätt", osv. Meteorologiskt är det emellertid ingen större skillnad på denna vecka och veckorna före och efter.

Underlag: "Namnen i almanackan" av Bengt af Klintberg

EN FISKMÅS BERÄTTAR

 Somliga säger att jag är lik en släkting som heter gråtrut. Men jag är snällare och snyggare. Jag är lättare och flyger snabbare än gråtruten. 

Min fru och jag kom hit i maj från södra Europa. Vi hade först tänkt övervintra i Ukraina, men där möttes vi av explosioner. Där fanns ingenting att äta. På åkrarna vat de djupa hål överallt, så därför flög vi vidare till södra Europa.

Nu är vi hemma igen. En lyckad parning blev det, när vi väl kommit hit till Hammarby sjö. Lite vingligt kanske när vi gjorde det på skorstenen, men jag styrde upp det hela med lite vingflax. Jag har bra sinne för balans. Båda måste vara med på det förstås, och hon hade gett sitt samtycke, om man säger så.

Sen går det inte an att vara bostadslös. Men några problem uppstod aldrig, eftersom vi redan hade hittat förra årets häckplats i hängrännan på det gula huset. Visserligen förlorade vi en unge i stuprännan då, det var för sorgligt. Han kom för nära hålet som ledde mot det trånga, svarta röret och gallret därnere. De andra två klarade sig och vi fick dem ner till vattnet.

Det finns alltså faror men också fördelar med att lägga äggen i rännan på taket. Katter kan inte nå oss och utsikten över vattnet är fantastisk. Ändå är det bara två våningar upp och ungarna klarar ett hopp ner till gräset. Så vi slog till och flyttade in.

Har glömt att presentera mig: Larus canus, fiskmås. Ja, frugan heter likadant, vi är många som heter så. På långt håll är jag släkt med en amerikan som heter Jonathan Livingston.

 Boet var alltså förberett och hon la sina tre ägg. Vi ruvar båda två, hos oss har det alltid varit jämställt. Men om en trut kommer seglande, då är det ändå jag som är först i luften och jagar bort inkräktaren. Likadant är det när de långa kommer gående. De uppträder sällan fientligt, men det är bäst att inte ta några risker. Och ni skulle se hur de springer när de blir jagade med en vass näbb och ett hotfullt skrikande.

Men i går kväll hände något otrevligt. En riktig måshatare, en lång som inte accepterade vårt sätt att leva, dök upp utan förvarning. Han öppnade en taklucka och sträckte sig mot boet med en lång, grön håv. Men den högg jag tag i och vred den ifrån honom Sen anföll jag uppifrån och det blev ord och inga visor: pilääh!

Nu är kidsen kläckta och de lär sig snabbt. De duniga tussarna har överlevt hoppet ner i gräset och redan trampat iväg till vattnet.

Sen får det sägas vara klart, men om det blir en varm sommar tar vi nog och kör en  omgång till, gumman och jag.

Berättat för redaktionen av Åke Sandahl, via DN.

VAD VET DU OM KINA SLOTT?

 KINA SLOTT I DROTTNINGHOLMSPARKEN ÄR VÄRT ETT BESÖK

Den här veckan fyller kronprinsessan Victoria år med ett stort ståhej på Öland. Hon får säkert många presenter. De kungliga födelsedagspresenterna är numera inte särskilt märkvärdiga jämfört med vad de kunde vara förr.

Den största överraskningen i den här vägen fick nog drottning Lovisa Ulrika för 270 år sedan. Hon var gift med kung Adolf Fredrik, mor till bland andra Gustaf III.

Den 24 juli  1753 fyllde hon 34 år. Hon väcktes på Drottningholms slott med kanonsalut på 120 skott. Hela dagen var det festligheter, men på eftermiddagen föreslog kungen att de skulle göra en promenad i vagn i den vackra parken. Efter ett tag stannade vagnarna vid något som såg ut som en helt nylagd väg.  Vid vägens ände fanns något hon inte hade kunnat föreställt sig.. Ett helt nybyggt slott i "kinesisk stil".

                                         Drottningen Lovisa Ulrika av Preussen

Vid slottet fanns hovpersonal klädda i kinesiska kläder och hennes äldste son, den då åttaårige  kronprinsen Gustav, stod vid entrén utklädd till kinesisk prins. Han läste en hyllningsdikt till modern på franska samt överlämnade nycklarna till slottet. Inredningen var ännu mera överraskande. Japanska och kinesiska möbler, vaser och prydnadsföremål. Kunskaperna om Ostasien var än så länge ganska dåliga, så drottningen skriver till sin mor att inredningen är i " den finaste indiska stilen". Allt från östra Asien var sålunda "indiskt".

Det  kom ju till Sverige med Ostindiska kompaniets skepp.

Sedan man besett alla dessa sköna ting uppfördes en kinesisk balett till tonerna av "janitscharmusik". Janitscharerna var turkiska soldater, men för dåtida Sverige var deras musik den mest "orientaliska" man kände till. Bakom slottet fanns en öppen plan formad som en teater med kulisser av klippta granar på sidorna. Bakom dem gömde sig en hel orkester och i fonden var uppspänt en fyrtiosex meter lång  och trettiotvå meter hög tavla , målad av hovmålaren Johan Pasch föreställande ett vattenfall som störtade ner från höga berg.

Allt detta hade uppförts i parken utan att Lovisa Ulrika hade en aning om vad som hände.

Slottet, ritat av Carl Hårleman, Carl Johan Cronstedt och Carl Gustav Tessin, hade kommit som en byggsats i pråmar en sommarnatt. Delarna hade byggts och målats i Stockholm. Det första slottet var provisoriskt och höll knappt ett år. Då fick Carl Fredrik Adlercrantz och Jon Erik Rehn uppdraget att rita och bygga ett permanent slott, det som står där i dag, nyrestaurerat och öppet för allmänheten. Denna dolda och för de flesta okända pärla i parken är en verklig sevärdhet.

Åk ut till Drottningholm i sommar och njut av slottet, parken och konsten.

Drottningen använde slottet som sin sommarbostad och hennes man, den något kuschade Adolf Fredrik, hade sin svarv och sina verktyg i nuvarande förvaltarbostaden. Det var hans egen snickarboa. Där svarvade han snusdosor och bara där fick han sitta och bolma på sin pipa. Där slapp han också hovlivets etikett och plikter.

Underlag: Herman Lindqvist

 

 

GLÖM INTE OXFILÉTJUVARNA

KNÄCK GÄNGEN MEN GLÖM INTE OXFILÉN. 

Butiker länsas på varor men anmäler inte. Polisen har ändå inte tid att utreda, tänker de. Förtroendet för rättsstaten riskerar att sjunka till botten.

43 procent av Sveriges butiker har utsatts för brott den senaste tiden. Det visar senaste Trygghetsbarometern från Svensk Handel. Kostnaderna för stölderna har ökat med 25 procent bara de senaste tre åren. Men drygt sex av tio hade inte polisanmälts. 38 procent av de drabbade menar att en anmälan sällan leder till åtal eller dom. Dessutom är det krångligt att polisanmäla. Det borde verkligen förenklas - särskilt som rikspolischefen Anders Thornberg, på plats i Almedalen uppmanar handlarna: "Anmäl, anmäl, anmäl".

Han menar att myndigheten bara kan tilldelas resurser om behoven syns i statistiken. Men polisens anslag har nästan fördubblats sedan 2015. Ändå presterar man inte på den nivå som medborgarna borde kunna förvänta sig. Riksrevisionen konstaterade i februari att polisens hantering av mängdbrott är ineffektiv. Samma betyg fick polisen för övrigt även rörande annan brottslighet. Man har inte kunnat bemanna lokalt (poliser vill sannolikt inte bo i en småstad eller på landet). Personal har lånats ut till brottsutredningar runt om i landet. Civil personal har inte anställts som en konsekvens av den klumpiga principen att 70 procent måste ha polisutbildning.

HANDLARNAS SKEPTIS MOT POLISEN TYCKS DESSVÄRRE VARA BEFOGAD

Politikerna har försökt komma åt problemet. För några år sedan fick butikerna möjlighet att ansöka om tillträdesförbud. Morgan Johansson (S) sa:" Vi kan inte ha en situation där kriminella i området betraktar butiken som sitt eget skafferi". Men förbudet visade sig tandlöst. Att ansöka var trassligt, dessutom fick de flesta avslag. Men Svensk Handel tycker att detta system bör utredas vidare. Den så kallade mängdrabatten måste tas bort. Den gör det i princip riskfritt att gång på gång stjäla i butiken, straffvärdet påverkas inte om tjuven dömts för andra grövre brott.

I brist på poliser i vardagen behövs också uniformerade ordningsvakter. I juni röstade riksdagen ja till regeringens förslag att ge ordningsvakterna större befogenheter. Det kan stävja brottsligheten att uniformerad personal finns på plats runt butiken. Polisfacket var emellertid motståndare till detta, man befarade att polisens monopolställning som ordningens beskyddare var hotad, men det gick igenom i riksdagen.

Även kommunerna kan hjälpa till , exempelvis med alla köttstölder som plågar butiker; och tvingar butikerna plocka bort oxfiléerna från kyldiskarna. I Malmö har livsmedelsinspektörer involverats i brottsbekämpningen. Då det stulna köttet ofta säljs vidare till restauranger och barer, kan inspektörerna beslagta varor som restaurangerna inte kan visa var de kommer ifrån. Flera kommuner borde ta efter detta.

Det är naturligtvis viktigt att komma åt gängen och prioritera mord, våldtäkter och skjutningar. Men även mindre brott måste kunna hanteras om allmänheten ska ha fortsatt förtroende för rättsväsendet. Även brottsoffer som "bara" blivit av med några oxfiléer ska ha trygghet och skydd i ett starkt Sverige.

Underlag: Ledare Expressen 11 juli 2023.

SPÄCKHUGGARE ANFALLER BÅTAR

 SPÄCKHUGGARE ATTACKERAR BÅTAR VID SPANIENS KUST

Späckhuggare fortsätter att attackera båtar utanför Gibraltar. 

- Inte igen, säger seglaren Daniel Kriz till CNN, efter att ha fått sin båt attackerad två gånger.

Sedan 2020  har lekfulla späckhuggare utgjort ett problem i Gibraltarsundet. Ett gäng späckhuggare har nu återvänt och ger sig på båtarnas roder.

- Vi kände en plötslig våg som kom från sidan, och efter andra gången vi kände det, så förstod vi att vi hade två späckhuggare under båten, som efter en stund bet av vårat roder. Vi fick segla tillbaka till närmaste hamn utan roder och, så gott det gick, styra med motorerna, säger seglaren Daniel till CNN.

Det var inte första gången som just Daniel Kriz katamaran blev attackerad av späckhuggare. 2020 utsattes han för en timslång attack. Och han är inte den ende som drabbats. Attackerna har ökat, från 52 stycken under 2020 till 207 rapporterade attacker 2022.

De senare årens attacker verkar ha utförts av samma 15 späckhuggare som hittills har fått tre båtar att sjunka och skadat närmare ett dussin, säger den spanska marinbiologen Mònica Gonzáles till CNN.

Enligt expertis, som nyhetskanalen har talat med, verkar det inte vara späckhuggarnas intention att göra människor illa. Det är mest en lekfull handling, menar marinbiologen Hanne Stranger, även om det kan vara läskigt för människorna ombord på båtarna.

                                                             Späckhuggaren "White Gladis"

Enligt forskarna tog attackerna fart 2020 , troligen sedan en späckhuggare kallad "White Gladis" fångats i ett fisknät och därefter börjat attackera båtar.

- Personligen tror jag de kommer att minska i omfattning, men inte upphöra helt i närtid, säger marinbiologen Mònica Gonzáles.

FAKTA OM SPÄCKHUGGARE

Kroppslängd: Hanar 9,5 meter, honor kan bli upp till  7 meter.

Vikt: Hane upp till 8000 kg, hona 4000 kg.

Livslängd: Honor upp till 90 år, hanar upp till 40 år.

Utbredning: I alla större hav. Utanför Norges kust finns cirka 1500 stycken, och nästan varje år ses späckhuggare utanför västkusten . Hur många som finns i världshaven vet man inte.

Källor: Moa Haltorp DN och Världsnaturfonden.