Sara är ett hebreiskt kvinnonamn som betyder "furstinna" eller "prinsessa".
Den person som tidigast gjorde namnet Sara känt är Abrahams hustru Sara, som enligt Gamla testamentet var barnlös ända tills hon blev nittio år och födde då Isak.
Långt tidigare hade emellertid hennes man Abraham, vid 86 års ålder, gjort tjänstekvinnan Hagar med barn. Hon födde en son som fick namnet Ismael och som sedermera blev arabernas stamfader.
Barnet som Sara hade fött fick namnet Isak, och denne blev så småningom judarnas förste patriark och stamfader. Judar och araber har alltså samma stamfader - Abraham, och borde därför rimligen kunna hålla sams.
Namnet Sara inleder som bekant fruntimmersveckan. Namnet är belagt i Sverige ända sedan andra hälften av 1400-talet men blev riktigt populärt först efter reformationen då folk började läsa Bibeln. Särskilt i Norrland märktes tidigt en ökning. Bland de svenskor som döpts till Sara finns sångerskan Zara Leander (1907-1981) och författarinnan Sara Lidman (1923-2004). Under 1900-talets sista kvartssekel har det varit ett av de vanligaste modenamnen. En engelsk smekform av Sara som var utbredd i Sverige årtiondena runt 1900 är Sally.
Antalet svenskor som hette Sara fyrdubblades under åren 1975 till 2000. Vid millennieskiftet fanns det omkring 60 000 kvinnor som bar namnet Sara eller Sally.
Fruntimmersveckan, som alltså inleds med Sara, är inte ett så gammalt begrepp som man kanske kan tro. Det femte namnet i raden, Emma (23-7) kom in i almanackan så sent som 1827.
Vi har tidigare i dessa rader berört alla talesätt runt fruntimmersveckan: "Fruntimren kan inte hålla tätt", osv. Meteorologiskt är det emellertid ingen större skillnad på denna vecka och veckorna före och efter.
Underlag: "Namnen i almanackan" av Bengt af Klintberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar