VÄRLDENS VIKTIGASTE PLATS?

 I VÄRLDEN SOM GLOBALISERINGEN BYGGDE, RÄCKER DET ATT SLÅ UT EN FABRIK  FÖR ATT SÄNKA VÄRLDSEKONOMIN. DEN LIGGER PÅ TAIWAN , ÄR DEN DYRASTE SOM BYGGTS OCH FÖRKLARAR DET MESTA OM KONFLIKTEN MELLAN KINA OCH USA.

En Iphone är att marknadsekonomiskt mirakel, siffrorna visar hur. Apple säljer runt 200 miljoner exemplar per år. Varje telefon rymmer ett dussin mikrochips, även kallade halvledare. Halvledarna är tunna plattor av silikon som i sin tur innehåller 12 miljarder "transistorer". Man kan tänka på dem som små strömbrytare. De mäter ungefär 50 miljondelar av en millimeter, och fler tillverkas under ett år än mänsklighetens samlade varuproduktion genom alla tider.

Halvledarna finns numera i nästan allt: bilar, tvättmaskiner, flygplan, vapen, det mesta av världens samlade BNP. De designas i huvudsak av Apple och de andra jättarna i USA, men de mest avancerade kan bara tillverkas av ett enda företag i en anläggning - den i särklass dyraste som byggts. Den ligger i Taiwan, på västkusten bara 13 mil från Kina, samma avstånd som mellan Stockholm och Katrineholm. Om den fabriken handlar, lite tillspetsat,  Chris Millers "Chip war - the fight for the world´s most critical technology" (2022).

Alltsammans började i San Fransisco på 1960-talet. Några snillen byggde den första halvledaren. Den rymmer inte 12 miljarder strömbrytare utan fyra. Därefter 8, sedan 16 och ganska snabbt 32. Fördubblingarna går så snabbt att en av upphovsmännen, Gordon Moore, förutspår att de kommer att fortsätta under hela 60-talet. Det gör de. Sedan fortsätter de i 50 år till. Strömbrytarna blir fler, mikrochipen mindre och den exploderande datorkraften, numera känd som "Moore´s lag", förändrar världen helt och fullt

Att den tekniska revolutionen har sitt centrum i Kalifornien är inge slump. I USA finns den största konsumentmarknaden och de djupaste kapitalmarknaderna. Washington öser pengar över privata projekt för att hålla jämna steg med Sovjet.

Till San Fransisco med omnejd - Silicon Valley - flockas talangerna. En av dem heter Morris Chang. Som 20-åring kommer han från Ningbo i Kina, en välutbildad  flykting undan Maos kommunister. Han är i praktiken med i arbetet från början. På 1980-talet värvas han av Taiwans regering för att lägga grunden till en inhemsk halvledarindustri. Han är den historiskt mest betydelsefulla person du troligen aldrig hört talas om.

Företaget Chang startar, Taiwan semiconductor manufacturing company, TSMC, blir med tiden en exempellös succé. Den allt intensivare globaliseringen förklarar en del, den sporrar amerikanarna att utlokalisera själva tillverkningen av halvledarna, mest an kostnadsskäl. Men mer diffusa faktorer spelar också in, kultur, arbetsmoral, en unikt lyckad industripolitik.

Andra länder gör samma typ av satsning och lyckas delvis, mest Japan och Sydkorea, men Taiwan svävar högt över dem allihop. I dag tillverkar TSMC i praktiken samtliga världens viktigaste halvledare, inklusive Apples. Din Iphone har kanske designats i Kalifornien och skruvats ihop i Kina, men i realiteten är den "Made in Taiwan", i den där fabriken på västkusten.

Stormaktskampen mellan USA och Kina är kanske mer  än något annat kampen om TSMC´s  fabrik, i varje  fall industrin den representerar, den är resultatet av en överlagd strategi i Peking. Kommunistpartiet har under lång tid förlitat sig på utländsk teknik, främst amerikansk, för att rusta upp militärt och för att bygga en halvledarindustri som på sikt kan bli  självförsörjande. Man har gjort det genom att avtvinga företag teknisk expertis i utbyte mot marknadstillträde samt genom massiva statliga subventioner.

Washington vaknade inför verkligheten mot slutet av Barack Obamas presidentperiod, och genomgick i praktiken en intellektuell revolution. Den ligger mer eller mindre till grund för allt Joe Biden gör. Den bärande idén är inte som förut att understödja Kinas ekonomiska framfart för att säkra freden, utan att bromsa den för att undvika krig. Det är ett massivt skifte. Medlet? Att strypa Kinas tillgång till viktiga halvledare. Det kan Washington i princip göra med ett penndrag. Chipen innehåller ju fortfarande amerikansk teknik.

Kommer det att lyckas? Peking har inte lyckats än. En del bedömare befarar att de amerikanska exportförbuden snarare lär sporra kineserna att bygga upp sin egen halvledarindustri snabbare. Den pågående ekonomiska skilsmässan mellan USA och Kina brukar beskrivas som en sorts avglobalisering, men det är missvisande. USA´s övertag bör i själva verket ses som just ett globaliseringsövertag. Genom att flytta ut tillverkningen in i andra länder och väva in dessa i de egna  värdekedjorna pressar de amerikanska företagen kostnader och driver på teknikutvecklingen.

Det är egentligen inte annorlunda för Kina. En stor inre marknad och massiva subventioner räcker inte. Att kopiera andra blir i längden för svårt. Det krävs en kombination av komponenter, maskinutrustning och ingenjörer i toppklass. Taiwan har just detta och de ingår i en komplex väv av mycket komplexa produktionskedjor. Att inta ön och göra halvledarindustrin kinesisk fungerar inte. Den skulle bli värdelös i samma stund som invasionen sätts igång. Tillverkningen förlitar sig på insatsdelar från väst. Så vad göra om man är Xi Jinping? Ingenting eller sabotera. Kina kan kanske inte utnyttja fabriken som en 20-årig flykting från Ningbo byggde, men de kan förstöra den. I en tid som inte längre präglas av ekonomiskt samförstånd utan strategisk nollsummestrid blir det på sätt och vis logiskt. Det skulle frilägga en märklig paradox. I den nästan obegripligt förgrenade värld som globaliseringen byggde räcker det med att slå ut en fabrik 13 mil bort  för att skjuta hela världsekonomin i sank.

Underlag: Arvid Åhlund, DN.