Det ser mörkt ut för Jevgeni Prigozjin. För bara två veckor sedan tycktes han och hans Wagnergrupp vara på väg att välta Putins tron, de marscherade mot Moskva och ingen verkade vare sig kunna eller vilja stoppa dem.
Och nu? Rysk polis gör tillslag mot Prigozjins hem. Putins stats-tv gör allt för att smutskasta honom: Se så rik han är, han som kallades korruptionens värste fiende, titta på alla hans pass med falska namn. Och hur fånig ser han inte ut i peruk och lösskägg.
Prigozjin själv? Försvunnen. "Vi har varken möjlighet eller vilja att hålla reda på honom", sa Kreml i torsdags enligt Reuters.
Under tiden fortsätter den ukrainska motoffensiven. Ukrainarna själva säger att de avancerar sakta men säkert nära Bakhmut, där de ryska styrkorna fortsätter att göra hårt motstånd. " Det kommer att fortgå sakta och metodiskt, ingenting här kommer att gå snabbt", sa den brittiske försvarschefen Tony Radakin på torsdagen. Samtidigt slog han fast att kriget i Ukraina kostat Ryssland 50 procent av dess militära förmåga. Bland annat har ryssarna förlorat mer än 2000 stridsvagnar.
Den ukrainska motoffensiven sinkas samtidigt av bristen på stridsflyg. I en intervju i Washington Post konstaterar överbefälhavaren Valerij Zaluzjnyj att Natoländerna aldrig skulle ha startat en markoffensiv utan att först försäkra sig om luftherravälde - ändå är det förutsättningarna Ukraina har att hålla sig till. Till det kommer kronisk brist på ammunition.
F16 -- Fighting Falcon
Det är en viktig läxa för väst, där debatten om att skicka F16-plan pågick nästan ett år innan Washington gav grönt ljus i våras. Och där diskussioner om att öka produktionen och leveransen av ammunition pågått lika länge. Ett snabbt slut på kriget kräver att ukrainarna får den krigsmateriel de behöver. För det är bara Ukraina som äger rätten att avgöra när och hur kriget ska ta slut. Det talas ibland om att väst måste ha ett "end game", en process för att avsluta striderna. Det är en närmast kolonial inställning vars innebörd är att Ukraina inte vet sitt eget bästa och att kriget är så besvärligt för väst att ukrainarna skulle göra bäst i att avsluta det.
Wagnergruppen må vara tillfälligt(?) uträknad. Men deras marsch mot Moskva under midsommarhelgen möttes inte av motstånd, snarare av apati - och på sina håll applåder. Det är ett tecken så gott som något på hur ointresserade ryssarna är att stå upp bakom Putins våldsregim.
Det är nämligen inte mycket gott som åren med Putin fört med sig. I stället för demokrati, öppenhet och handel har Kreml valt en väg av förtryck, korruption och febriga imperiedrömmar. Med angreppet på Ukraina avslöjade sig Putin en gång för alla som omdömeslös boss högst upp i en korrumperad, sönderfallande maffiaorganisation.
Den senaste tidens turbulens har visat på hans svaghet: visserligen har han eliminerat risken att bli bortröstad i val, men han har i stället - som alla despoter - goda skäl att frukta dolkstötar från sina egna säkerhetsstyrkor och generaler.
Rysslands historia präglas av tvära kast med oväntade resultat. Ett demokratiskt Ryssland i samförstånd med väst känns orealistiskt, men det gjorde det också innan Sovjetunionen föll. Tids nog kommer vi att få bekymra oss för Ryssland efter Putin. Tills vidare gäller att med alla medel hjälpa Ukraina att vinna kriget och kasta ut den koloniala ockupationsmakten.
DN/ledare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar