FILMEN OM NAPOLEON

Napoleon Bonaparte -- en av historiens mest mytomspunna figurer.

Många såg säkert den kritiserade amerikanska filmen om Napoleon. Det var dessvärre mycket som inte fick plats i filmen, bland annat den unge Bonapartes lysande tid som förste konsul och reformator av Frankrike. En av de större luckorna var också kejsarens polska älskarinna, Maria Walewska, med vilken han fick sonen Alexandre Walewski. Maria var bara tjugoett år då Napoleon  stormade in i det av ryssar, preussare och österrikare ockuperade Polen. Det blev stor passion mellan kejsaren och den unga polskan. Napoleon var mycket förtjust i sonen och gav honom en fransk grevetitel och pension.

                                                               Maria Walewska

Den blonde gossen och hans blonda mor hälsade på Napoleon i hans husarrest på Elba. Ögonvittnen berättar hur Napoleon bar sin son på sina axlar och lekte med honom i flera dagar. Kejsaren passade upp på sin älskarinna och sonen. Han skar upp deras mat och bröt deras bröd. Alexander, som kallade sin far "Papa-Empereur", växte sedan upp i Polen, där han deltog i den polska frihetskampen.

Alexander Walewski (ovan) var fransk ambassadör i flera länder, bland annat i  Argentina och Storbritannien. Han avancerade till utrikesminister, blev talman i Nationalförsamlingen och statsråd. Han spelade en central roll i fredsförhandlingarna efter Krim-kriget och tvingade ryssarna till en förödmjukande fred. En hämnd för sin far Napoleon och för det av Ryssland  ockuperade Polen. Walewskis ättlingar lever och verkar i Frankrike och Polen än i dag. En av de franska ättlingarna, affärsmannen Nicolas André Walewski, ser ut som en avbild av sin berömde anfader.

Maria Walewska ville helst av allt att få bosätta sig hos Napoleon, som satt i fångenskap på Sankta Helena, men förvägrades det av engelsmännen. Hon slog sig ner i Bryssel och gifte sig med en avlägsen släkting till Napoleon,  marskalken Philippe d´ Ornano. Marie avled olyckligtvis i barnsäng bara ett år efter bröllopet, trettioett år gammal.

Men eftervärlden kommer ihåg Maria Walewska. En berömd maträtt har tillägnats henne:  "Sjötunga Walewska."  Det finns dock anledning att varna för namnförväxling  här. Det finns två Maria Walewska i den släkten.

1937 spelade Hollywood in en film  med kärleken mellan Napoleon och Maria som huvudtema.

Den gick länge för fulla hus.

                                                                 Garbo/Boyer                                  

Underlag: Herman Lindqvist .

MAJ MÅNAD

SKÖNA MAJ VÄLKOMMEN TILL  VÅR BYGD IGEN...

Sommaren är här. I dessa tider av sannolika klimatförändringar är det inte alltid så lätt att veta vilket väder vi har att vänta på våra breddgrader. Däremot kan vi ju se hur det har varit förr. Det finns ju statistik att tillgå. Sommar anser man ha rått vid dessa tidpunkter:

-- Stockholm, 16 maj till 29 september, 136 dagar.

-- Skåne, 10 maj till 8 oktober, 151 dagar.

--- Piteå, 4 juni till 9 september, 97 dagar.

-- Karesuando, 15 juni till 26 augusti, 72 dagar.

-- Riksgränsen, 2 juli till 15 augusti, 42 dagar.

Särskilt torde våra norrlänningar se fram emot klimatförändringar som ger längre somrar och mera värme i norr.

DE STORA EKSKOGARNAS TID

Ekevirket har genom alla tider varit eftertraktat och har haft många olika användningsområden men framför allt som skeppsvirke.

Först på 700-talet började segel förekomma på skepp från Skandinavien. Vikingaskeppen började ta form. Men skeppsbyggeriet på den tiden gjorde ingen större skada på ekbeståndet. Det var först när de stora segelfartygen, linjeskeppen, började byggas  som ekbeståndet påverkades. Till ett stort linjeskepp gick det åt cirka 2000 stora ekar, till en fregatt omkring 1200. Ekskogarna började då skövlas i hela Skandinavien och de kvarvarande ekarna fick inte röras av allmogen.

VÅRFÅGLARNA

I början av maj kommer de första vårfåglarna från Afrika. En av dessa är lövsångaren, som kommer innan lövträden blivit helt gröna.

Den slår sig ner över precis hela landet. Den här lilla gröngrå fågeln ser man sällan men hör den desto oftare. Om lövsångaren skulle försvinna från vårt land  skulle vi få ganska tysta vårar. Fågeln utgör en tredjedel av alla fåglar som finns  i Sverige. 15 miljoner brukar häcka i Sverige. Lyckade häckningsår kan bortåt 60 miljoner lövsångare lämna oss på hösten. De lämnar oss i augusti, flyger på hög höjd under natten på höjder där vindarna är gynnsamma.

Göken, den store förföraren, brukar höras i Mälardalen omkring 10 maj, i Skåne omkring 7 maj och i Norrbotten omkring 25 maj.

Honan bygger inget eget bo utan lägger ett ägg i taget i ett fågelrede liknande det hon själv vuxit upp i. Sammanlagt läger hon cirka 10 ägg. Hon äter upp eller kastar ut ett av boets ägg och lägger dit ett eget i stället. Gökungen är som regel den förste som kläcks. Föräldrarna är präglade att först mata den största ungen alltmedan deras egna svälter och dör.

Gökottans tid är i mitten av maj. Skrockfulla människor , och även alla andra, lyssnar noga från vilket håll man hör den första göken:

Nodre gök är sorgegök,

Södergök är dödergök,

Östergök är tröstegök, men

Västergök är bästegök.

MAT OCH DRYCK

Maskrosvin bör man pröva på att göra. Det kräver en del arbete. 3 liter maskrosblommor ska plockas, inget grönt får finnas med. 4 liter kokande vatten och 1,7 kg socker behövs till 3 liter maskrosblommor. Blommorna kokas, skall stå och svalna i en öppen bytta i 12 timmar. Sockret och några citronskivor tillförs. Detta får stå i rumstemp 2 och en halv vecka, tills det slutat bubbla. Risken för anfall från ättiksbakterier är stor, därför krävs hög hygien i arbetet. Experter menar att vinet blir fylligare och godare om det fåt stå några år och mogna. Hur många amatörtillverkare kan vänta med att smaka på sin vinskvätt i ett par år? Inte särskilt många.

Maskrotsrötter rekommenderas att kokas tillsammans med andra rotfrukter men måste saltas.

Spröda vårnässlor är en delikatess tillsammans med buljong till vårsoppan. Nässlorna innehåller mängder av vitaminer, B, C och även D-vitaminer.

BJÖRKEN

Björkens lövsprickning sker i maj. De klibbiga nyutspuckna bladen har man förstått att utnyttja sedan urminnes tider. Den dryck som den norske kungen Sverre (1150-1202) och hans män uppehöll livet med i ödemarken var framställd av späda  björkknoppar.

Vikingarna använde unga björklöv och groblad på de småsår de fick under striderna.

Björklöv är en av de bästa vitaminkällor man känner till.

PINGSTEN

Pingst ska firas precis 50 dagar efter påskdagen och kan alltså hamna i antingen maj eller juni. I år infaller pingst 18-19 maj.

Ursprungligen var pingst en judisk skördefest men har numera anknytning till  vårt vår- och majfirande.

I Bohuslän gick ungdomen på "äggagille". De for ut till holmarna för att leta måsägg. De hade musik, mat och dryck med sig och dansade.

En pingstlek gick ut på att välja ett pingstbrudpar. Det var en stor ära att väljas till "pingstbrud". Alla byns flickor var   valbara. Bruden kläddes i vita kläder och försågs med en krona. Titeln fick behållas året ut.

Underlag: "Årspraktika" av Britt-Marie Hallbert

GUBBÄNGEN.

 TA VÅLDET I GUBBÄNGEN PÅ ALLVAR.

I SD-sfären och andra delar av den yttre högern har det länge funnits en tendens att relativisera och mildra det högerextrema våldet. Nazistiska demonstrationer och dåd har ofta mötts av en sömnig halvreflex: "Det handlar om några förvirrade unga män med hakkorsflaggor. Det verkliga hotet kommer från islamismen." Som om inte demokratin och människors säkerhet inte skulle kunna hotas från två håll samtidigt.

Onsdagskvällens attack mot ett möte i Gubbängen i södra Stockholm visar för eventuelle tvivlare att det högerextrema hotet är värt att ta på största allvar. Just så här fungerar fascismen. Maskerade män stormar in och tystar andras åsikter med sparkar och slag.

Dådet i Gubbängen skedde bara några kilometer ifrån den stora nazistiska attacken mot en antirasistisk demonstration i Kärrtorp för drygt tio år sedan. Och lite mer än en vecka efter att nazistiska NMR tog på sig skulden för en våldsam attack mot EU-migranter i en skog i norra Stockholm.

Det är hög tid för tvivlarna att ta det nazistiska hotet på största allvar. Så sent som i februari konstaterade Säpo i sin lägesrapport för 2023/2024: "Attentatshotet mot Sverige kommer i första hand från våldsbejakande islamistisk extremism och våldsbejakande högerextremism."

Alltså från båda sidor. Inte från den ena eller den andra. Den som relativiserar nazistiskt våld med att det islamistiska är värre är som en som bara tittar åt ena hållet när han går över gatan och tror att allt är lugnt.

Bland andra statsminister Ulf Kristersson reagerade starkt på det nazistiska våldet i Gubbängen. Utmärkt. Hela det politiska spektrumet måste stå starkt mot alla attacker på demokratin. Då duger det inte att huka bakom fega fraser om att "de andra" minsann är värre.

Underlag: Erik Helmersson, ledarskribent DN.

NYA FÖRBUD I KRÅNGELSVERIGE

 Inte heller denna regering lyckas med sitt uppdrag att göra tillvaron enklare och friare för landets medborgare.

Kravet på danstillstånd avskaffades förra året, men regeringen smög in ett krav på obligatorisk anmälan som visade sig vara både krångligare och skapa mer pappersarbete. En krögare i Karlskrona fick besök av åtta poliser, när han oavsiktligt missat  att anmäla en alkoholfri ungdomsdans.

Annat är det med nya förbud och restriktioner.

Innan den avgick tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning fullproppad med de mest perifera omsorger om tillvarons små njutningar och risker. Den skulle räkna portionsförpackningar i snusdosor, nagelfara varningstexter i vinreklam och bedöma farligheten med lustgas.

En borgerlig regering fokuserad på brottsbekämpning borde förstås ha lagt ner den.

Jakob Forssmed (KD) valde att i stället mata den med ytterligare förbuds- och restriktionsförslag för att försvåra privatpersoners alkoholimport, en nischmarknad dominerad av vinklubbar som inte orsakat problem för någon. Den kristdemokratiske hälsoministern tycks leda departementet för överflödiga restriktioner och förbud.

I så fall tycks han ha fått det han önskade. I veckan kom den 460 sidor tjocka bibban "En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas."

I utredningen föreslås att lustgas totalförbjuds " i berusningssyfte" inte bara för minderåriga utan även för vuxna. Trots att den är en relativt "mild" drog, som i en vetenskaplig drogutvärdering från 2022 i den vetenskapliga tidskriften Drog Science, Policy and Law fick värdet 6 av 100. Det kan jämföras med att alkohol får 72, tobak 26 och cannabis 20.

Det finns risker för förgiftning vid frekvent användning av lustgas.  Med förbud följer å andra sidan en hel kontrollapparat för andra näringsidkare, som försäljare av patroner till exempelvis gräddsifoner. Och användning vid Drag Racing förbjuds.

Utredningen hyser en enorm tilltro till signalvärdet av ett statligt förbud.

Men i den mån partybruket inte låter sig förbjudas bort lär den organiserade brottsligheten tacka för ännu en inkomstkälla, och för att delar av rättsväsendet blir upptagna av oväsentligheter.

Polisen ska framöver inte bara jaga lustgas, utan därtill ungdomar som "langar" snusdosor till sina minderåriga vänner. Även skolan ska få i uppgift att upprätthålla ett snusförbud bland eleverna, även utanför skolgården.

Som om inte lärarna hade nog med resurskrävande sidouppdrag, som stjäl tid från undervisningen. Utredningen förutsätter dessutom att lärare och annan skolpersonal också avstår från att snusa i skolan.

De prilliga förslagen bara fortsätter. En dosa nikotinportioner, så kallat vitt snus, måste i fortsättningen innehålla minst 20 portioner. Snus ska även få en godtyckligt vald styrkegräns på 12 milligram narkotika per gram. Tre varningstexter plockas bort från från alkoholreklamen eftersom de anses för milda och varningstext görs obligatorisk även i digitala annonser. Tilltron till de hälsobringande effekterna av förbud och regleringar verkar vara obegränsad. Utredningen yppar däremot inte ett ord om snusets roll för att drastiskt minska den betydligt farligare cigarettrökningen.

Tack och lov avråder utredaren Inga-Lill Askersjö åtminstone från Jakob Forssmeds adderade alkoholförslag. Men att ministern velat gå ännu längre än utredningen är illavarslande.

Hur kan en kristdemokrat så fullständigt glömma bort familjens roll i samhället? Och att ungdomar har föräldrar, som faktiskt har huvudansvaret för deras uppfostran. Särskilt i en tid med stigande brottslighet och sjunkande skolresultat kan inte polis och skola lastas med allehanda perifera uppfostringsuppdrag. Allt som på något sätt är riskfyllt kan inte vara statens ansvar.

Underlag: Mattias Svensson. ledarskribent SvD.

VINNER PUTIN VÄNTAR EN STÖRRE KONFLIKT

                                                                        Ukrainsk soldat

Regeringen bör skyndsamt hitta formerna för att mångfalt öka det militära biståndet till Ukraina. Europas länder står inför en avgörande situation, skriver ett flertal chefer och debattörer.

Inför den ryska aggressionen befinner sig de västliga demokratierna som de befann sig inför Hitler, någonstans emellan 1936 och 1939. Vi kommer att tvingas möta en mycket större konflikt, om vi inte ökar det militära biståndet till Ukraina på ett avgörande sätt.

Kriget kommer inte att sluta så länge Putin sitter vd makten.

Det kan ske om han lider ett så svidande nederlag att den traditionella delen av Ryssland, som i dag passivt stödjer kriget, i stället betraktar honom som en falsk tsar.

VÅRT TOTALA  UKRAINABISTÅND SEDAN KRIGET BÖRJADE MOTSVARAR 0,5 PROCENT AV BNP ,  JÄMFÖRT MED NORGES 2,4 OCH  DANMARKS 1,7 PROCENT. 

Putins avlägsnande är bara ett nödvändigt men långtifrån tillräckligt villkor för en utveckling bort från fascismen i Ryssland. Men vägen till ett framtida, möjligen avlägset, fredligt och demokratiskt Ryssland går genom ett kännbart ryskt nederlag i Ukraina.

Ett sådant nederlag har den västliga demokratiska alliansen i sina händer. Hos den finns de vapen och de resurser med vilka Ukraina kan vända kriget och tillfoga Ryssland ett nederlag.

Ändå har för lite och för sent hittills blivit svaret. Hjälpen kommer inte i tid och med de vapen som behövs, trots att insikten om hotet växer och att lägesbilden delas av allt fler. Men mottot är fortfarande Ukraina får inte förlora och Ryssland får inte segra. Det borde tvärtom vara att  Ukraina måste segra och Ryssland måste förlora.

Hur har vi hamnat här? Det finns två rimliga förklaringar. Den ena är rädsla. Rädsla för rysk eskalering till kärnvapen. Hotet om upptrappning och odlande av rädsla har blivit en hörnsten i den ryska psykologiska krigföringen. Ingen ansvarskännande politiker kan vifta bort kärnvapenhotet. Skräcken för att överskrida påstådda ryska röda linjer har dock hittills visat sig överdriven under den långsamma upptrappningen som skett. En annan form av rädsla gäller Rysslands sönderfall efter ett nederlag -- kaos, upplösning, miljoner i massflykt till Europa och herrelösa kärnvapen på drift.

Ifråga av båda former av rädsla har den ryska hybriskrigföringen haft framgångar vad gäller demokratiernas självavskräckning. Men den bygger på en logik som för alltid kommer att göra västliga demokratier till gisslan hos aggressiva diktaturer. Kanske är det den logiken som den franske presidenten Macrons senaste uttalande  nu försöker bryta.

Den andra förklaringen till handlingsförlamningen är bristen på omedelbart tillgängliga finansiella resurser i enskilda länder. Även politiker i ett land som Sverige, vilka i huvudsak håller med om analysen ovan, finner att pengarna inte räcker till för att skala upp det nödvändiga biståndet till Ukraina. Försvarsmakten saknar pengar för långsiktiga beställningar som behövs för att industrin ska kunna öka kapaciteten genom att bygga nya produktionsanläggningar. Sveriges militära bistånd om 30 miljarder kronor till Ukraina sedan kriget började är aktningsvärt men knappast imponerande i jämförelse med Danmarks 85 miljarder och Norges 40 miljarder (enligt Kielinstitutet). Mycket mer krävs. Också det svenska försvaret måste rustas upp med stora belopp. Men i jämförelse därmed är Ukrainabiståndets krav beskedliga.

I en för oss och hela Europas historiskt unik och avgörande situation ställs kravet på regeringen att visa nytänkande och handlingskraft. Lyckas inte Europas länder samla sig till ett bistånd som verkligen räcker till för att besegra den ryska aggressionen, kommer ett mångdubbelt större hot och en mer krävande uppgift -- i pengar och i människoliv -- att tvinga sig på oss. Det är nu det gäller.

Vi vädjar till regeringen att tänka utanför  den ärvda boxen -- det gäller att skyndsamt hitta formerna för att mångfalt öka det militära biståndet till Ukraina.

Undertecknare: En lång rad generaler och överstar, ambassadörer och chefer på hög nivå.

DAGENS NAMN 23 APRIL-- GEORG/GÖRAN

 Sankt Georg, i  Sverige kallad Sankt Göran eller Sankt Örjan, är ett av den kristna världens populäraste helgon. Det beror inte på hans martyrdöd, om vilken man inte vet mycket, utan på den legend som knöts till honom på 1200-talet. I legenden är Sankt Georg/Göran en riddare som befriar en prinsessa genom att döda draken. Ett urgammalt sagotema. I  den kyrkliga konsten blev Sankt Georg/Göran och draken ett omtyckt motiv.  Under medeltiden räknades Sankt Georg/Göran som en av de fjorton nödhjälparna som antogs komma människor till undsättning vid nödlägen.

                                                       Skulptur från Historiska muséet

Den latinska formen av namnet, Georgius, är känt sedan 1540-talet. Den svenska skaldekonstens fader, Georg Stiernhielm, 1598-1672, använde hela namnet. Vid millennieskiftet hetta omkring 30 000 svenskar Georg eller George. Först in på 1900-talet blev Göran populärt, Göran Persson med flera. I dag bärs namnet av fler än 95 0000 svenskar, vilket gör det till det cirka 20-e vanligaste namnet.

Sankt Georg är scoutrörelsens skyddshelgon och firas av scouter världen över den 23 april.

I Sverige finns omkring 70 000 scouter i 1100 scoutkårer. Ledare och beskyddare av den svenska scoutrörelsen är kungen, Carl XVI Gustav, som också sedan 1977 är hedersordförande i World Scout Foundation.

Underlag: Namnen i almanackan av Bengt af Klintberg

DÖDSHJÄLP ALLT VANLIGARE

Dödshjälp är inte tillåtet i Sverige. Att döda en annan person är brottsligt, mord eller dråp, även om det sker med  personens samtycke.

Dödshjälp kan bli tillåtet i Frankrike redan i vår. Popstjärnan Francoise Hardy är en av många kändisar och debattörer som kräver en legalisering -- och president Emmanuel Macron har sagt att han själv vill bestämma hur och när han ska dö.

En lag om att tillåta dödshjälp i Frankrike ska läggas fram för omröstning i nationalförsamlingen i Paris i maj i år. Det sade president Emmanuel Macron i en känslosam intervju i helgen.

" Det finns situationer som man inte på ett humant sätt kan acceptera. Med den här lagen ser vi döden i ansiktet," sade presidenten till tidningarna La Croix och Libération.

Presidenten berättar att han tagit stort intryck av ett brev från Francoise Hardy, som under 60-talet var en av Frankrikes och Europas största popartister. Sedan många år lider Hardy av obotlig cancer i svalget och hon har talat öppet om sina svåra smärtor och önskan att få dö.

                                                               Francoise Hard

Enligt lagförslaget som franska lagstiftare snart ska ta ställning till ska bara vuxna som är vid sina sinnes fulla bruk och lider av en obotlig och livshotande sjukdom, och vars smärta inte kan lindras, kunna "be om att få hjälp att dö". Minderåriga och patienter som lider av psykiatriska eller neurogenerativa tillstånd, som djupa depressioner eller Alzheimers, kommer däremot inte att kunna göra det, sade presidenten -- en passning till kritiker på hemmaplan som med fasa pekat på exempelvis grannlandet Belgien, där detta är möjligt.

Om medicinsk personal ger sitt samtycke kommer ett dödligt ämne att ordineras till patienten, som kan välja mellan att ta det själv eller med hjälp av en tredje part, som en läkare eller sjuksköterska. Den dödliga substansen ska kunna tas i patientens hem, om denne så vill.

Dödshjälp har blivit ett stort ämne i Frankrike på senare år. Inte minst för att flera kända debattörer påpekat hyckleriet i att fransmännen enkelt kan resa över gränsen till Belgien, Schweiz eller Luxemburg, till exempel, för att ansöka om dödshjälp. År 2022  fick 70 fransmän hjälp att dö i Belgien. Debatten har varit hård. Frankrikes nationella läkarråd, l´Ordre des Médecins, är till  exempel helt emot att dess medlemmar hjälper människor att avsluta sina liv. Däremot är gemene man i landet positivt inställd.

Förra våren inrättade presidenten ett särskilt konvent med 184 personer som fick i uppdrag att vrida och vända  på alla tekniska, juridiska, filosofiska och moraliska aspekter i frågan, och sedan meddela Elyséepalatset sin inställning till eutanasi. Hela 76 procent av medlemmarna i konventet röstade för någon form av laglig dödshjälp. Samtidigt visade flera opinionsundersökningar, bland annat en som gjorts på beställning av tidningen Journal du Dimanche, att omkring 70 procent av fransmännen stöder någon form av aktiv dödshjälp.

Emmanuel  Macron har också flera gånger sagt att  han är för dödshjälp.

I Europa är det i dag sju länder som tillåter assisterad dödshjälp av olika skäl: Schweiz, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Luxemburg och, sedan något år, Spanien och Portugal.

Olika länder har också olika lagar. Till skillnad från exempelvis Schweiz, Kanada och Colombia måste en patient i Belgien inte vara terminalt sjuk, alltså döende, för att kunna ansöka om att avsluta sitt liv på sjukhus. Det räcker att sjukdomen orsakar "outhärdligt lidande".

Belgien är ett av de två länder i världen -- tillsammans med Nederländerna --   där psykiskt lidande är en grund för dödshjälp. alltså inte bara fysiskt lidande.

För 2 år sedan fick en 23-årig kvinna som led av ett outhärdligt psykiskt trauma efter att ha överlevt terrorattentatet på Bryssels flygplats 2016, och lite senare en våldtäkt, läkarhjälp med att somna in.

I både Nederländerna och Belgien kan även minderåriga, under mycket särskilda omständigheter, medges eutanasi.

Underlag. Teresa Küchler, SvD.

 

KARL XII I BENDER

 I 4 år vistades Karl XII och hans 1500 karoliner i den turkiska staden Bender.

Många minns Bender från historieboken, den lilla, på den tiden turkiska, staden, där Karl XII och hans karoliner bodde i närmare 5 år. De hamnade där efter katastrofen i Poltava i dagens Ukraina. Karolinernas lilla samhälle utanför Bender kallades Karlopolis (Karlstad). Allt slutade med "Kalabaliken i Bender", då turkarna försökte handgripligen kasta ut karolinerna. I tumulten brann huvudbyggnaden upp och med den kungens gåvor från sultaner och shejker samt ovärderligt  vetenskapligt material, som karolinerna samlat i Orienten.

I dag ligger Bender i en utbrytarrepublik som heter Transnistrien, lika stort som Närke och med en halv miljon invånare, mellan Ukraina och Moldavien. Det lär ska finnas stora ammunitionsförråd i området, så det dröjer nog inte så länge förrän Putin är där.

Sommaren 1992 var ett team från SVT-Göteborg där. Man gjorde historien om Karl XII och var naturligtvis då också i Bender. Det pågick skottlossning och oroligheter i provinsen. I Karlopolis fanns husruiner, tunnlar och annat intressant att se på. Plötsligt kom borgmästaren från närmaste stad på besök. Efter en stund erbjöd han sig att sälja Karlopolis till oss för 1000 dollar. Billigt för ett så stort och intressant område, kan man tycka. Nu blev det ingen affär, för ägarförhållandena var ju minst sagt ganska oklara. Men en rolig tanke var det att få äga Karl XII:s Karlopolis. Nu är allt för sent.

I Karlopolis fanns fortfarande en väg som hette "Carlo XII"

Putins folk kommer att rycka in när som helst för att ta  alltihopa. Då kan hans soldater läsa den plakett som vi satte upp på flera ställen och på flera språk: "Här hade kung Karl XII av Sverige sitt högkvarter under åren 1709 -1713." Vem Karl XII var fick de ta reda på själva. Och vad gjorde han där kräver lite större utrymme än en plakett.

Under ceremonin hördes skottlossning nere vid floden Dnestr. Snart utbryter den garanterat sista kalabaliken i Bender.

Underlag: Herman Lindqvist

MODERATERNA OCH LANDSHÖVDINGEN

 RÖTAN GÅR MYCKET DJUPARE ÄN TILL ANNA KINBERG BATRA.

En gång i tiden var det moderater som röt till när makthavare skaffade sig privilegier. Men vem ska göra det nu?

När de som leder landet gick med i Moderaternas ungdomsförbund var det till stor del för att stoppa socialdemokraterna. Partiet hade efter decennier av makt blivit mätt och maktfullkomligt.

Staten och partiet, makten och socialdemokratin hade tillåtits växa ihop på ett osunt sätt. Och S inflytande  måste begränsas, det var politiker som Gunnar Strömmer, Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson överens om när de gav sig ut i debatten på 90-talet.

Det var nog också med det i bakhuvudet som Muf-ordföranden Ulf Kristersson avfärdade de oroliga reaktionerna efter skolvalet 1991. Att upp till var tionde elev hade röstat på främlingsfientliga partier var inte något att oroa sig för, förklarade han i Expressen. Det var bara en protest mot etablissemanget:" De unga straffar det parti som är mest komprometterat - Socialdemokraterna."

Och så har hans parti fortsatt att resonera: Socialdemokraterna bryr sig bara om makt. Huvuduppgiften är att stoppa dom.

30 år senare har samma generation vuxit upp till ministrar och landshövdingar. Och nu vet vi att deras analys haltade: Det var visst inte bara S som glömde att staten var till för människorna, och inte tvärt om. Och det var aldrig Socialdemokratin som korrumperade, det var makten.

Se bara på det som framkommit om Anna Kinberg Batra, som regeringen gav det flärdfulla uppdraget att flytta in i Tessinska palatset för att bli landshövding i Stockholm. Aftonbladet kan visa att hon anställt sin goda vän - som är gift med Moderaternas vice partisekreterare och mamma till barnet som Anna Kinberg Batra är gudmor till.

Jobbet utannonserades på en lapp i receptionen på myndigheten,  vännen var den enda som hade tur nog att upptäcka den, och belönas nu för det med nästan 90 000 kronor i månadslön. " Det är nog inga tvivel om att kompetensen avgjorde", säger Kinberg Batra i Tv4.

Detsamma ska tydlige gälla den managementkonsult som hon skrivit en bok ihop med. Han har nu fått en tjänst som tillsattes genom att strunta i  de vanliga rutinerna. Även han får 90 000 i månaden - en lön som anda anställda hos landshövdingen inte kommer i närheten av, säger Aftonbladet.

Det finns väl egentligen ett enda skäl till att Anna Kinberg Batra inte redan har förlorat sitt jobb. Och det är att hon inte är ensam. För vem ska ryta ifrån?  Justitieminister Gunnar Strömmer, som blev avslöjad när han hjälpte "Kalla fakta" till att runda av reglerna för partibidrag? Enda anledningen till att han kom undan så lätt var att reportrarna kunde visa att fyra andra partier betedde sig minst lika illa.

På samma sätt kan finansminister Elisabeth Svantesson tala om hur man gör upp med bidragsfusk - efter att själv ha avslöjats med att ha skrivit sig på en annan adress och på så sätt få bidrag från riksdagen för dubbelt boende. Även hon kom undan lindrigt, det var så många i riksdagen som gjort samma sak.

"Den som är helt fri kan kasta den första stenen", sade den annars så brottsbekymrade statsministern, när kritiken rasade mot hans statssekreterare, som tjuvfiskat ål och ljugit för polisen. Och hans attityd kan illustrera problemet: Vem ska säga ifrån när så många är mer eller mindre insyltade själva?

Om moderater - ännu en gång - ska tvinga bort Anna Kinbeerg Batra skapar det följdrågor hur de kunde hitta en sten och kasta just den här gången?

För i praktiken liknar Moderaternas förhållningssätt till staten alltmer det förhållningssätt som de avskydde Socialdemokraterna för. De har bara inte förstått det riktigt än. För de kan fortfarande utbrista att "Socialdemokraterna gör vad som helst för att få makt", samtidigt som de tvättar ren SD för att säkerställa sina egna ministerposter.

Men väljarna ser desto klarare på situationen. Och deras tillit behandlas just nu på ett sätt som inte går att försvara. Det är fortfarande deras skattepengar som makthavare leker med när de delar ut fördelar till kompisar. Och det är de som aldrig får chansen att söka jobben de är lämpade för, för de saknar mäktiga vänner.

Men vem säger det högt? För de unga 90-talsmoderaterna hade helt rätt: Staten får aldrig bli  politikernas lekstuga. Det gäller även nu.

Underlag: Amanda Sokolnicki, politisk redaktör DN.

 

INDIEN ÄR EUROPAS FRAMTIDSHOPP

                                         Ursula von der Leyen och Narendra Modi

 UTVECKLINGEN I INDIEN PÅVERKAR EUROPA  I ALLRA HÖGSTA GRAD.

Även Indien ska hålla val - och det är ingen liten sak. Valet inleds den 19 april och genomförs i sju omgångar, med presentation av resultatet  den 4 juni. Det mesta tyder på att premiärministern Narendra Modi blir omvald för en femårsperiod, men hur han tolkar sitt mandat har stor betydelse.

Indien är med sin unga befolkning en blivande ekonomisk supermakt. Redan inom några år väntas landet etablera sig som världens tredje största ekonomi efter USA och Kina. Bland G-20-länderna är Indiens ekonomi  i dag det land som växer snabbast, och som inger störst framtidshopp. Detta är skälet till att många svenska företag satsar stort på den indiska marknaden. När Ikeas:s högste chef Jesper Brodin nyligen svarade på fråga vilka marknader möbeljätten prioriterar att investera i, placerar han Indien på första, andra och tredje plats.

Efter självständigheten valde Indien en socialistisk väg med planekonomi och statligt ägande. Först efter avregleringarna i början av 1990-talet, då ekonomin öppnades upp, började fattigdomen pressas tillbaka. Sedan dess har Indiens ekonomi vuxit  med i genomsnitt 6-7 procent per år, vilket har lett till en allt större indisk medelklass.

Välståndsökningen startade alltså inte med Modi, utan långt tidigare. Men Modi har en tydlig strategi att lock utländska investeringar för att skapa en större industrisektor. Han har satt som mål att Indien år 2047, vid hundraårsfirandet av självständigheten, ska ha blivit ett utvecklat land - ett i-land.

Modis parti BJP,  vill att det indiska samhället ska genomsyras av hinduismen. Utövare av andra religioner ska tvingas att stå tillbaka. Han kritiseras för inskränkningar i yttrandefriheten och för diskriminering av muslimer. Särskilt i Kashmir har centralregeringen gått hårt fram.

Under Modis styre har demokratin försvagats, men situationen kan knappast jämställas med den i Kina eller Ryssland. Indien är fortfarande ett land med konkurrerande partier, och på delstatlig nivå styr BJP i bara hälften av delstaterna.

Både Indien och Europa skulle gagnas av ett ökat ömsesidigt utbyte. Det frihandelsavtal som härom veckan slöts mellan Efta och Indien är ett steg i rätt riktning. Förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien pågår, men fortfarande återstår svåra frågor att lösa.

I dag finns över 200 svenska företag i Indien som indirekt sysselsätter 1,2 miljoner människor. Betydligt fler svenska företag skulle starta produktion i landet om det blev lättare att importera insatsvaror och om anställningsreglerna för industrisektorn gjordes mer flexibla - vilket Modi har lovat ska ske efter valet.

Indien är en nyckelspelare när det gäller att minska klimatutsläppen. Därtill behöver Europa Indien för arbetskraft, för att kunna rekrytera tillräckligt många ingenjörer.

Utvecklingen i Indien är helt avgörande för Europa, särskilt i ett läge där Kina bromsar in och blir mer auktoritärt. Europaparlamentsvalet i all ära - men Indiens politiska vägval påverkar oss européer väl så mycket.

Underlag: Jonas Hellman, skribent och rådgivare. Har tidigare varit bosatt i Indien.

/arbete pågår/

CIVILKURAGE ÄR FARLIGT I SVERIGE

                                                               Dam med civilkurage

EN DESTRUKTIV UNGDOMSKULTUR BREDER UT SIG.

Utan kraftfull respons från statens sida kommer gängens våldskapital att öka. Det har redan förändrat Sverige.

Onsdag, sen eftermiddag. 39-årige Michael är på väg till simhallen tillsammans med sin son. När de cyklar genom en gångtunnel passerar de en grupp utåtagerande ungdomar. Någon form av konfrontation uppstår. Ett skott går av, och det blir tumult när Michael försöker ta vapnet.

Då blir han skjuten. Han avlider på plats framför sin son. Gärningsmännen flyr på cykel. Detta enligt uppgifter till Expressen.

Vad som tycks ha skett, utifrån den information som hittills framkommit är att Michael sköts för att han sa ifrån när ett stökigt ungdomsgäng muckade gräl. 

Det finns en slutsats att dra från  det som skedde i Skärholmen på onsdagskvällen. Det eskalerande våldet drabbar inte bara kriminella.  Inte heller drabbar det "bara" personer som "råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle."

Att visa civilkurage kan vara farligt i Sverige. Det har skett förr men utan dödlig utgång. En pappa i Lund misshandlades efter att han sa ifrån mot sextrakasserande tonårspojkar. En man i Upplands - Bro råkade ut för samma sak när han markerade mot ett gäng som störde ordningen vid ett valborgsfirande. Ingen vågade vittna.  En äldre man i Göteborg, vars hund blev attackerad av ungdomar, blev så brutalt nedslagen att han behövde ligga nedsövd  i tre veckor.

Stökiga ungdomsgäng som snattar godis och kör trimmade mopeder, har alltid funnits, Men detta är något annat. En destruktiv ungdomskultur breder ut sig. Det märks i form av stökiga grabbgäng på bibliotek, badhus och andra offentliga platser -- ungdomsgäng som inte skäms vid en tillsägelse, utan som i stället tar till våld. Det märks också i de kriminella gängens ökande aktivitet. Som brottsutredare Luay Mohageb sa till DN i mars:

Det är trendigt att vara gängkriminell. Enligt honom lockar våldskulturen inte bara pojkar i utanförskapsområdena. Vanliga medelklasskillar sugs in, börjar prata "ortensvenska" och anammar mode och machoideal.

Utan kraftfull respons kommer gängen att tillskansa sig mer makt än de redan besitter. Ingen kommer att våga säga ifrån när grupper med unga män uppvisar asocialt beteende, sextrakasserar flickor eller stör på offentlig plats. Än mindre kommer människor att våga vittna.

Tilliten mellan människor utarmas, liksom rättsstatens funktion.

DET ÄR ALLVAR NU. FÖR ATT BRYTA GÄNGENS GREPP OM SAMHÄLLET OCH MINSKA DERAS ATTRAKTIONSKRAFT I UNGDOMARS ÖGON MÅSTE DET BLI JOBBIGT ATT VARA GÄNGKRIMINELL. RIKTIGT JOBBIGT.

Det är med detta i åtanke som förslag om ökad kameraövervakning, vistelseförbud, visitationszoner, ungdomsfängelser, anonyma vittnen, dubbla straff för gängkriminella, förbud för "gangsterklädsel" på skolor och konfiskering av gängkriminellas lyxägodelar ska ses.

Mot vart och ett av dessa förslag finns teoretiska argument. Men de kriminella gängen har i praktiken utmanat statens våldsmonopol på ett sätt som inte tidigare skådats i modern tid.

Det måste mötas med kraft!

Underlag: Ledare Expressen 15 april 2024.

TIBURTIUS-DAGEN

Mansnamnet Tiburtius är ursprungligen ett latinskt släktnamn, troligen kommet från det romerska stadsnamnet Tibur, nuvarande Tivoli, 30 kilometer öster Rom i provinsen Lazio.

Tiburtius (nedan) var en fornkristen martyr som finns omnämnd i legenden om Santa Cecilia. Han dog år 230.

I Sverige har han varit ihågkommen på dagens datum sedan medeltiden. Belägg för att Tiburtius använts som förnamn finns alltsedan 1541 men har tunnat ut betänkligt under de senaste århundradena. I dag bärs namnet bara av en handfull personer , och av dem är det sannolikt ingen som har det som tilltalsnamn.

Anledningen att Tiburtius ändå står kvar i almanackan är att hans dag sedan länge är en viktig märkesdag. I de nordiska länderna har det funnits en gammal indelning av året i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår, där Tiburtius var första sommardagen. "På Tiburtius går lillsommaren in", sade man i Hälsingland. Då ska sjöarnas isar ha gått upp. På Skansen i Stockholm är det den dag då björnungarna kommer fram ur idet. Ett talesätt från Värmland lyder: "Hur än vädret är på Tiburtius, så ska björnen gå ur idet, tjädern spela i talltoppen och gäddan gå på nätet." Bondepractican säger: "Om Tiburtiusdagen är varm och vacker skall sommaren bli kall och regnig."

I våra almanackor har det stått Tiburtius i dag sedan urminnes tid. I tvåmanslängden från 1993 lanserades namnparet Tiburtius -- Tim, men i den nya namnlängden står bara Tiburtius kvar.

Underlag: "Namnen i almanackan" av Bengt af Klintberg.

 

KRASSLIGA KUNGAHUS

 I allas våra liv kommer ögonblick då allting stannar av. De kan komma som blixtnedslag, sekunder då hela tillvaron förvrids och ingenting kan någonsin bli vad det var. Det kan vara ett helt oväntat cancerbesked. Det kan vara ett plötsligt dödsbud om en nära anhörig. Det kan vara insikten om en ofrånkomlig skilsmässa. Kairos,  sa de gamla grekerna, då allt det förflutna är samlat i en punkt från vilken det finns bara en väg framåt. Den senaste tiden har vi sett hur i synnerhet det brittiska kungahuset har drabbats av flera sådana blixtnedslag då allting skoningslöst förändrats.

Det är i sådana ögonblick man kan se monarkin som ett grymt system, grymt mot dem som är födda i och lever i monarkin. Alla vi andra kan dra oss tillbaka, hulka vid köksbordet. Kungligheter lever som nålade fjärilar, konstant belysta i sina glasskåp. De skall alltid blända och lysa, alltid vara rätt, aldrig förändras och framför allt får de inte släcka lampan och försvinna ur ljuset. Vår tid kräver total och ständig kunglig närvaro, varje gest, varje hårslinga granskas, ifrågasätts och diskuteras.

Nu översköljs Kate Middleton och även kung Charles av empati och kärlek, men det dröjer inte många dagar förrän media kommer med nya närgångna frågor, kameralinserna studerar med mikroskopisk skärpa varje skiftning, varje nyans i rösten kommer att analyseras. Är det äkta? Är det artificiell intelligens?

Aldrig någonsin har en kunglig familj varit så uppfläkt, liggande i operationsbelysningen, som den brittiska just nu. Aldrig någonsin har kungligheter lagt alla sina privata kroppsdelar så på bordet.

Förr eller senare har allting gått mot sitt oundvikliga slut, hela vägen dit kommer att refereras i media sekund för sekund.

Herman Lindqvist avslutar sina funderingar så här:

I sextio år har jag själv varit media. Jag både ångrar och skäms för mycket jag har skrivit. Vill  vi ha det så? Måste vi veta allt? Visa barmhärtighet, visa medmänsklighet.

Underlag: Herman Lindqvist.

DEN STORA BLUFFEN --- FOLKLISTAN

 INGENTING ÄR OMÖJLIGT FÖR SARA OCH JAN EMANUEL OCH ANDRA POLITISKA RÄTTSHAVERISTER.

Det kom nästan som en chock, eller ett tekniskt haveri. Efter två framgångsrika aftnar på bästa sändningstid innehöll onsdagskvällens Aktuellt ett gapande tomrum.

Man famlade efter fjärrkontrollen. Vafalls? Inte en enda sekund med vare sig Sara Skyttedal eller Jan Emanuel! Inte en enda festlig felstavning eller flygande helikopter. Ingen mansplaining om beslutsprocessen i EU eller något rustande försvar för vanligt folks raggarbilar.

I sitt nyhetsbrev i veckan skrev statsvetaren Andreas Johansson Heinö, förläggare på Timbro, om hur Folklistan på punkt efter punkt prickar av populismens checklista: oviljan att kalla sig ett parti, ambitionen att samla "folk" från olika politiska läger, det öppna föraktet mot etablerade politiker.

"Folklistan är det mest renodlat  populistiska projektet i svensk politik sedan åtminstone Ny demokrati i början på 90-talet", skrev Johansson Heinö.

Då, för trettio år sedan, var det DN Debatt som tjänade som lanseringsplattform. Den 25 november 1990 kungjorde skivbolagsdirektören Bert Karlsson och greven Ian Wachtmeister sin intention att registrera ett parti som skulle stoppa stölden av Svenssons skattepengar, byta ut lapplisorna och behålla det välfungerande systemet med rikskuponger.

Hur det gick vet vi. Ny demokrati startades den 4 februari 1991 med mottot "Sunt förnuft, personlig frihet och hänsyn till andra" och ett partiprogram som bland annat innehöll programpunkten "Roligare att leva." Partiet kom in i riksdagen efter valet 1991, men åkte ut efter en mandatperiod.     2001 vann Jan Emanuel "Expedition Robinson" bland palmerna på ön Mensirip i Malaysia och den historia som nyss sades ha tagit slut fick en ny början.

Av samma historia har vi nu lärt oss att ingenting är omöjligt. Sannerligen, det är svårare för en kokosnöt att ta sig in i Aktuellt-studion än för två rättshaverister att komma in i EU-parlamentet.

Underlag: Björn Wiman, DN.

STENMÅRDEN--- INVASIV OCH SKADLIG

 Satsa en liten slant för att undvika stora kostnader? Sådant är ekonomiskt klokt, men Naturvårdsverket tänker inte så. Myndigheten har stoppat finansieringen för att utrota stenmården, en invasiv och skadlig art, trots att det kostar samhället miljarder. Samma misstag begås som med mördarsnigeln.

Den främmande arten stenmården sågs för första gången i Sverige i Bromölla 2018. Exakt hur djuret hamnade i nordöstra Skåne kommer vi nog aldrig att få veta. Kanske var det en dräktig hona som följde med en lastbil från kontinenten. Under 2022 - 2023 har Svenska jägarförbundet på uppdrag av Naturvårdsverket arbetat med utrotning av stenmården.

När en främmande art, som orsakar stora skador för både människa och natur, dyker upp i ett nytt land finns det ofta goda möjligheter att förhindra etableringen. Men insatserna måste sättas in omgående och pågå tills arten är utrotad. Tar man inte tillfället i akt när antalet individer är få och koncentrerade till en liten yta kommer kostnaderna för framtida insatser  bli mycket dyrare och kanske omöjliga att genomföra.

Stenmården är en sådan "uppdykande" art, där insatserna påbörjades tidigt, men där finansieringen sedan ströps innan arbetet var avslutat.

Arbetet har hittills varit framgångsrikt. 70 stenmårdar har avlivats och vidare spridning har förhindrats.

På kontinenten är stenmården ökänd för att ta sig in i och förstöra fastigheter, och för att tugga sönder kablage i fordon. Samhällskostnaderna uppgår årligen till miljardbelopp och ökar snabbt nu när elbilar blir allt vanligare.

Därtill är stenmårdens påverkan på markhäckande fåglar betydande. I ett globalt perspektiv har invasiva  främmande arter orsakat eller bidragit till  utrotningen av hela 60 procent av de arter som registrerats som utdöda från jordens yta.

Ett skräckexempel är när mördarsnigeln (spansk skogssnigel) upptäcktes i landet och myndigheterna tvistade om vem som var ansvarig för att utrota den.

Då fanns snigeln enbart på en plantskola, dit den kommit med importerade grönsaker. Ingen myndighet tog på sig ansvaret och snigeln spred sig över hela landet. Många hade nog önskat ett annat utfall.

Naturvårdsverkets agerande i Bromölla är både märkligt och oseriöst. Det handlade om 2 miljoner kronor som Naturvårdsverket ville använda till något annat. Generaldirektören Björn Risinger ökar medvetet samhällets kostnader och blundar för effekterna av beslutet.

Vi inom Svenska jägareförbundet har finansierat verksamheten ur egen ficka sedan årsskiftet, i hopp om att Naturvårdsverket eller regeringen inser vad som är på väg att hända.

Stenmården kommer att föröka sig och sprida sig över landet. Till sist kommer möjligheterna att utrota rasen att gå förlorad. Bil- och fastighetsägare får se sin egendom förstörd, försäkringspremierna rusa i höjden och samhällskostnaderna kommer att mångfaldigas.

Men än är det inte för sent att stoppa stenmården! Svenska jägare kan utrota rasen på tre till fem år. Men det kräver ett ingripande från regeringen.

Peter Eriksson, ordförande Svenska jägareförbundet

/arbete pågår/

SARAHS TÄVLINGSKALENDER

SARAH FUNDERAR ÖVER SIN IDROTTSKARRIÄR: EN SATSNING SKALL PÅMINNA MERA OM MARATON ÄN OM SPRINT.

Simmaren Sarah Sjöström är inte bara en av Sveriges främsta idrottare genom tiderna, med runt 100 mästerskapsmedaljer i prisskåpet. Hon är även en förebild när det gäller att skapa ett långsiktigt hållbart arbetsliv --- eller idrottsliv som det kallas för henne.

"Att mosa sig själv fullständigt genom att år efter år ställa upp i en massa grenar är kanske inte bästa sättet att förlänga karriären på", säger Sjöström till DN,  i en intervju där hon berättar att hon rätt tidigt förstod att ett sådant upplägg inte skulle hålla i längden.

Det handlar om att hon i dag behöver mer tid för återhämtning och att det är viktigt för en elitidrottsman att utvecklas. Lösningen blev att stryka sträckor från det egna programmet och ha fullt fokus på ett fåtal --- där hon är oerhört stark.

Ett annat sätt att uttrycka saken är att Sjöström inte ser idrottslivet som en sprint, utan som ett maratonlopp. I stället för att maximera antalet starter och medaljchanser i varje enskilt mästerskap säger hon nej. Inte för att trappa ned karriären, utan för att förlänga den. Hon vill hålla i det långa loppet.

Det är en inställning som bör få spridning generellt, i en tid när allt fler --- med Sjöströms uttryck --- mosar sig själva eller blir mosade.

Aldrig tidigare har så många varit sjukskrivna på grund av stress och antalet har mångdubblats under 2000-talet enligt Försäkringskassans rapport "Från ryggont till utmattning". Forskningen är dessutom tydlig med att den viktigaste faktorn bakom utvecklingen är arbetsmiljön och då inte minst när det finns en obalans mellan krav och resurser.

Det är här Sarah Sjöström kommer in i bilden och kan fungera som förebild och framtida rådgivare till arbetsgivare både i privat och offentlig sektor.

Hon såg tidigt varningssignalerna och gick in och styrde upp situationen--- innan obalansen var ett faktum.

Underlag: Susanne Nyström, ledarskribent DN.

 

UKRAINARNA RÄDDAR SINA DJUR

 MÄNNISKOR I KRIG TVINGAS OFTA ÖVERGE SINA DJUR. MEN UKRAINARNA GÖR STT YTTERSTA FÖR ATT UNDVIKA DET-- OCH DERAS ENVISHET TROTSAR ALL BESKRIVNING.

Vissa känslor och fysiska förnimmelser kan jag föreställa mig så starkt att de nästan blir verklighet. En sådan är att kupa min hand över min hunds huvud. Jag vet precis hur den lilla hjässan fyller handflatan och hur han omedelbart gör en stark knyck uppåt  med nosen. Ett tecken på att jag skall krafsa honom mellan öronen, det bästa han vet.

Därför förstår jag varför ukrainarna envisas med att rädda sina djur mitt i kriget. Gång på gång har jag upplevt att krig inte gör människor mindre benägna att ta hand om sina djur. Det är snarare tvärt om -- historierna om hund- katt- och hästägare som riskerar sina liv för att åka tillbaka och rädda djuren är otaliga.

                                                                      Bullmastiff

Detta kan ibland leda till vissa absurda situationer. En sådan upplevde jag i Bachmut i början av 2022 medan Ukraina fortfarande kontrollerade staden. Medan Bachmuts centrum intensivt besköts,

körde fotografen och jag efter en evakueringsbil, vars uppgift var att hämta kvarlämnade katter och hundar. Operationen leddes och finansierades från Kiev av en djurkär, urban medelklass.

Fotografen påpekade diskret att vi borde ha viktigare saker att göra än att följa med evakueringen av katter. Och det var förstås sant. Men för mig handlade det inte om katterna, utan om fenomenet. Vad säger det om ukrainarna att de mitt under brinnande krig även vill rädda djur?

Vår chaufför under samma frontresa hade bakluckan full med torrfoder. Han matade hemlösa hundar vid fronten varje gång han fick chansen.

Ur  rationell synvinkel är det visserligen inte det klokaste att lämna hundfoder på marken. Det lockar till sig råttor. Och faktum är att en stor del av de herrelösa hundar och katter som nu överlever dag för dag längs frontlinjen aldrig kommer att kunna anpassa sig med ett liv med människan. Men jag förstår vår chaufför, Jag sparar också halvätna piroger till våra frontresor.

I mitt stall utanför Kiev finns flera hästar som räddats undan kriget. Vissa har transporterats från frontzonen i öst, en i sänder, eftersom ägarna inte haft råd med större lastbilar. Varje transport är farlig. Beskjutningen pågår hela tiden. Ändå fortsätter de.

I Buttja intog ryska trupper i början av kriget ett stall som de använde som fältsjukhus. Flera hästar dödades, andra släpptes ut vind för våg. Somliga hästar gick från hus till hus och tiggde äpplen.

Stallpersonalen samlade ihop dem med fara för sina liv, matade dem och kunde sedan bringa dem i säkerhet. 

När jag i mars 2022 stod utanför Irpin och intervjuade flyktingar från den ockuperade staden mötte jag en gigantisk hund, med ett utseende som liknade en bullmanstiffs (ovan). Den satt uppbunden vid en busshållplats. Hunden hade omhändertagits av sina ägares granne, som under beskjutningen lyckats föra ut den.

En sådan hund kan väga upp emot 60 kg. Det hade varit betydligt enklare för grannen att lämna hunden kvar. Men hon släpade den med  sig och nu satt den där vid busshållplatsen och tittade noga på  varje människa som passerade. Om det skulle vara matte?

Jag glömmer inte den hunden, och jag glömmer inte heller människorna som vägrade lämna den kvar. Något säger det om Ukraina, och känslan för ansvar hos människor, både för medmänniskor och för djuren.

Det kan inte ha varit i onödan som de kämpar för sitt samhälle och sitt sätt att leva.

Underlag: Anna-Lena Laurén, DN:s korrespondent i Ukraina.