INGENTING ÄR OMÖJLIGT FÖR SARA OCH JAN EMANUEL OCH ANDRA POLITISKA RÄTTSHAVERISTER.
Det kom nästan som en chock, eller ett tekniskt haveri. Efter två framgångsrika aftnar på bästa sändningstid innehöll onsdagskvällens Aktuellt ett gapande tomrum.
Man famlade efter fjärrkontrollen. Vafalls? Inte en enda sekund med vare sig Sara Skyttedal eller Jan Emanuel! Inte en enda festlig felstavning eller flygande helikopter. Ingen mansplaining om beslutsprocessen i EU eller något rustande försvar för vanligt folks raggarbilar.
I sitt nyhetsbrev i veckan skrev statsvetaren Andreas Johansson Heinö, förläggare på Timbro, om hur Folklistan på punkt efter punkt prickar av populismens checklista: oviljan att kalla sig ett parti, ambitionen att samla "folk" från olika politiska läger, det öppna föraktet mot etablerade politiker.
"Folklistan är det mest renodlat populistiska projektet i svensk politik sedan åtminstone Ny demokrati i början på 90-talet", skrev Johansson Heinö.
Då, för trettio år sedan, var det DN Debatt som tjänade som lanseringsplattform. Den 25 november 1990 kungjorde skivbolagsdirektören Bert Karlsson och greven Ian Wachtmeister sin intention att registrera ett parti som skulle stoppa stölden av Svenssons skattepengar, byta ut lapplisorna och behålla det välfungerande systemet med rikskuponger.
Hur det gick vet vi. Ny demokrati startades den 4 februari 1991 med mottot "Sunt förnuft, personlig frihet och hänsyn till andra" och ett partiprogram som bland annat innehöll programpunkten "Roligare att leva." Partiet kom in i riksdagen efter valet 1991, men åkte ut efter en mandatperiod. 2001 vann Jan Emanuel "Expedition Robinson" bland palmerna på ön Mensirip i Malaysia och den historia som nyss sades ha tagit slut fick en ny början.
Av samma historia har vi nu lärt oss att ingenting är omöjligt. Sannerligen, det är svårare för en kokosnöt att ta sig in i Aktuellt-studion än för två rättshaverister att komma in i EU-parlamentet.
Underlag: Björn Wiman, DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar