Tiburtius (nedan) var en fornkristen martyr som finns omnämnd i legenden om Santa Cecilia. Han dog år 230.
I Sverige har han varit ihågkommen på dagens datum sedan medeltiden. Belägg för att Tiburtius använts som förnamn finns alltsedan 1541 men har tunnat ut betänkligt under de senaste århundradena. I dag bärs namnet bara av en handfull personer , och av dem är det sannolikt ingen som har det som tilltalsnamn.
Anledningen att Tiburtius ändå står kvar i almanackan är att hans dag sedan länge är en viktig märkesdag. I de nordiska länderna har det funnits en gammal indelning av året i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår, där Tiburtius var första sommardagen. "På Tiburtius går lillsommaren in", sade man i Hälsingland. Då ska sjöarnas isar ha gått upp. På Skansen i Stockholm är det den dag då björnungarna kommer fram ur idet. Ett talesätt från Värmland lyder: "Hur än vädret är på Tiburtius, så ska björnen gå ur idet, tjädern spela i talltoppen och gäddan gå på nätet." Bondepractican säger: "Om Tiburtiusdagen är varm och vacker skall sommaren bli kall och regnig."
I våra almanackor har det stått Tiburtius i dag sedan urminnes tid. I tvåmanslängden från 1993 lanserades namnparet Tiburtius -- Tim, men i den nya namnlängden står bara Tiburtius kvar.
Underlag: "Namnen i almanackan" av Bengt af Klintberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar