Han ville egentligen inte
men Danke var en man i bolaget
älgjakt på hösten ett måste
många år satt han på sitt pass, och frös
och såg älgar vandra förbi
det blev aldrig riktigt läge att skjuta
men han deltog i jakten.
Så en gråmulen oktobermorgon kom den gående
mitt framför honom
ståtlig, med värdighet i stegen
en stor vacker älgtjur
stackars Danke, nu måste han ju skjuta
och det small så det ekade i hela skogen
ett perfekt skott, älgtjuren segnade ner död
med tunga steg gick han fram till döda älgen
jägarna skyndade till för att beundra jaktlyckan
och där satt Danke bredvid älgen och grät.
Staffan Nordström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar