INGEN ORDNING I DEN KRAFTLÖSA TYSKA ENERGIPOLITIKEN
Det var ett högst ovanligt beslut.
Den socialdemokratiske förbundskanslern Olaf Schulz förklarade att här var det han som bestämde, vad koalitionspartnerna tyckte spelade ingen roll. Tysklands tre sista kärnkraftsreaktorer fick förlängd livstid från nyår till april 2023.
Kärnkraftsfrågan är ingen liten sak i Tyskland. Motståndsrörelsen från 70-talet blev grundplåten till Miljöpartiet De gröna, en av Scholz nuvarande partner i regeringen, Liberala FDP, som också ingår, ser i stället kärnkraften som en del av räddningen ur den elkris Rysslands krig i Ukraina har utlöst.
Egentligen är det obegripligt hur Tyskland, så stolt över sin framgångsrika exportindustri, har kunnat fuska bort sin energipolitik i sådan grad . Bekymmerslöst kastade sig Angela Merkel i Putins famn, rysk gas och olja skulle alltid vara billig och leveranserna aldrig hotas. Någon koppling till rikets säkerhet syntes inte till. Ingen alternativ plan fanns om Putin skulle svika sina löften.
Många delar skulden för moraset. De gröna övertalade socialdemokratiska FPD att börja avveckla kärnkraften när de båda satt vid makten runt millennieskiftet. Kristdemokraten Angela Merkel räddade först kärnkraften, men svängde 180 grader efter olyckan i Fukushima 2011: allt skulle vara stängt till årsskiftet 2022/2023. Övertygelse handlade det inte om, snarare såg hon en taktisk möjlighet att neutralisera ett besvärligt tema
Sant är att Tyskland också har satsat rejält på vindkraft och annat förnybart.
Men med kärnkraften på väg ut blev Putins gas övergångslösningen. Rysk import ökade på två decennier från 30 till 55 procent av den tyska konsumtionen. Utvinningen av inhemsk skiffergas har samtidigt varit lika tabu som kärnkraft.
Tyska miljöpartister har ofta sett mer pragmatiska ut än de svenska. Kärnkraften är ett undantag. De gröna insisterade i det längsta på att avvecklingen skulle vara fullbordad som planerat vid nyår, gick sedan med på längre driftstid för två reaktorer och får nu administrera det för tre.
Marginellt, kan tyckas, men det strider mot ett kongressbeslut som fattades så sent som i helgen.
Tidigarelagd utfasning av kolkraft i en delstat är lite plåster på såren. men märkligt nog har kolet aldrig haft samma känsloladdade status för De gröna som kärnkraften. En och annan misstänker säkert också att en flyttad tidsgräns kan följas av fler.
Opinionen har skiftat kraftigt efter Putins invasion. En mätning i augusti visade att två tredjedelar numera vill behålla kärnkraften i fem år till. Fyra av tio vill att nya reaktorer ska byggas.
Plötslig dramatik rubbar inte sällan eviga sanningar. Tysk energipolitik hade mått bra av mer eftertanke och effektivitet.
Grunder: En artikel av Gunnar Jonsson, ledarskribent DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar