"SVENSKA NYHETER" SKA DRA NER BYXORNA PÅ ERDOGAN
Det händer, som bekant, att folk blir förbannade på SVT:s satirserie "Svenska Nyheter". Programmet har flera gånger anmälts till Granskningsnämnden. 2018 krävde Kina en ursäkt och hotade att vidta "ytterligare åtgärder" på grund av en parodisk informationsfilm för kinesiska turister. 2020 ilsknade samma lands ambassad till efter ett inlägg om den svensk-kinesiske bokförläggaren Gui Minhai. Och efter förra veckans häcklande av Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och hans krav för att godkänna Sveriges Natoansökan kallades den svenska ambassadören i Ankara upp till turkiska utrikesdepartementet med anledning av att innehållet var "förolämpande" och "oacceptabelt".
Skämten har även kritiserats i turkisk press som bland annat kallat programmet för en "skam" och kopplat ihop det med Finlands och Sveriges ansökan om medlemskap i Nato. Svaret från UD är att "ambassadören konstaterade att det råder yttrandefrihet i Sverige". Samma sak slås fast av utrikesminister Ann Linde (S). Och den ansvarige utgivaren Ebba Adielsson säger till "Kulturnyheterna" att det varken är första eller sista gången som "Svenska Nyheter" skämtar om känsliga ämnen och att deras uppdrag är att göra modig politisk satir.
På ett sätt skulle man kunna sätta punkt här. Sverige har inte yttrandefrihet och tryckfrihet ristat i grundlagen för att alla ska kunna säga det som inte förargar någon.
Lagstiftningen finns till för att skydda det obekväma och personerna som yppar det. Som Lars Vilks och hans rondellhund, som visade fegheten i svensk offentlighet.. Eller högerradikalen Rasmus Paludan, som bränner Koranen i utsatta områden. Och Joakim Lamotte, som i somras meddelade att han slutar sina sändningar i sociala medier.
Problemet är att enigheten om att yttrandefriheten även gäller debattörer som säger saker som de flesta anser är onödig provokation är större i ord än i praktiken.
I samband med att Lamotte kastade in handduken sa polischefen i Storgöteborg att rättssystemet inte är "byggt för den här formen av provokativ journalistik".
Angående kostnaderna för Paludans turné förklarade polisen att den "hade velat lägga pengarna på annat". Och visst fanns de som ansåg att Vilks fick skylla sig själv.
Den sortens krumbukter när yttrandefriheten har ett pris för omgivningen var illa när den drabbade Lamotte, Paludan och Vilks. Ängsligheten får givetvis inte överföras till satiren, som ofta kan uppfattas som elak och kränkande just för att den inte är tänkt att stryka någon medhårs.
Tvärtom känns vass satir i magen och genren har länge använts för att med ironi skildra hyckleri och oegentligheter. Från Jonathan Swift och Charles Dickens som bland annat blottade samhällets syn på fattiga, vidare till tidningen Charlie Hebdo som attackerades 2015 och komikern Aron Flam som låtit "En svensk tiger" göra en Hitler-hälsning.
Sådana inlägg kommer alltid att roa vissa men reta andra. Men oavsett vilket bör man inte underskatta satirens roll som ögonöppnare. Dessutom skulle såväl Turkiet som Kina tjäna på om makten tillät att att skrattas åt, men varken Erdogan eller Xi Jinping uppskattar skämten i "Svenska Nyheter".
Tråkigt för er, är egentligen allt som behöver sägas.
Underlag: Ledare DN, 7 september 2022.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar