VI TJATTRAR OCH SKRATTAR HELA VÄGEN TILL UNDERGÅNGEN.
Vladimir Putin fortsätter att hota med kärnvapen. Vi förlöjligar och driver med honom - men förstår vi verkligen vad vi skämtar om?
Oktober månads stora snackis: kommer Putin använda kärnvapen? Det är detta vi surrar om runt borden på uteserveringen, under de gula lövverken, i den låga höstsolen.. Ingen vet svaret men alla vill vara med och gissa. Det är så hösten långsamt går, egentligen det mest outhärdliga av allt. Vi gissar om vår undergång, det vågar inte Putin! USA kommer att göra parkeringsplatser av hela Moskva i så fall. Och om han skulle använda kärnvapen är det knappast någon Hiroshimabomb han släpper. Putin är inte dum.
Och så har alla som undrar hur det skall gå för världen fått lära sig termen "taktiska kärnvapen", på något sätt smartare, snävare, inte lika massdödande. Ett kärnvapen som inte är lika mycket kärnvapen som ett kärnvapen, på något vis. Och allt blir till larv och skoj, vi fortsätter att spekulera, om hur allt ska gå.
När bron till Krim sprängdes, dagen efter Putins 70-årsdag, och skojarkonton på Twitter lade upp filmer på hur bron exploderade i ett eldhav tillsammans med texten "Happy birthday, Mr President".
Och på andra sidan Atlanten säger Joe Biden att mänskligheten inte varit närmare sin förintelse sedan Kuba-krisen på 60-talet. Putin blir återigen förödmjukad, lustigheter och hånfullhet haglar över honom, ännu mera inträngs i ett hörn. Biden (79) och Putin (70) har båda kärnvapenkoderna i bröstfickan. Det känns som vi skrattar hela vägen till undergången.
I "Aniara" borrar Harry Martinsson blicken i mänskligheten och frågar sig vad den är kapabel till. Martinssons berättelse börjar på andra sidan kärnvapenundergången. Ett slutgiltigt kärnvapenkrig har gjort planeten obeboelig, kvar av jorden är bara "aska och glasyr", och ingen finns att skylla på. Ansvarsmännen. Alla döda.
Ett rymdfartyg ger sig ut i rymden för att hitta en alternativ planet att leva på, det är Aniara. Det finns en artificiell intelligens ombord, kvinnlig, som hela tiden ger vittnesbörd om det som hände på jorden, när allt utplånades. Till slut orkar den artificiella intelligensen inte längre. Hon lägger av. Innan hon lägger av förmedlar hon en sista hälsning från ett offer, en söndersprängd, som berättar om hur svårt det är att söndersprängas.
Det är nästan outhärdligt att läsa. Vi står på tröskeln till vår egen förintelse och vi hör inte ropen från andra sidan kärnvapenkriget för vårt eget pladder och tjatter. Kvickheter och skvaller på nyhetsplats. En rubrik från en kvällstidning just nu: "Innersta kretsen kritiserar Putin. Kräver hämnd". Höjd risk för ökade insatser, alltså. Putin ännu mer trängd. Spännande. Unibet måste kanske korrigera oddsen.
Underlag: Alex Schulman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar