ÅRETS NOBELPRIS I KEMI

PRISTAGARNA HAR HITTAT KEMINS MEST UNIKA KÄRLEKSPAR

Årets Nobelpris i kemi har banat väg för målsökande cancerläkemedel och möjligheten att följa vad som händer inuti levande celler. Och det är bara början.

Hemligheten kallas för klickkemi och bygger på molekyler som kan kallas för kärlekspar, som bara har ögon för varandra. Ett problem inom kemin är att reaktioner inte sker tillräckligt snabbt och effektivt, och att det ofta ger upphov till en mängd oönskade eller farliga biprodukter.

Det har årets nobelpristagare löst på ett mycket elegant sätt. De har utnyttjat ett slags pusselbitsliknande molekyler som snabbt hittar varandra och skapar en stark kemisk bindning i nästan vilken miljö som helst. På dessa pusselbitsliknande molekyler går det sedan att fästa ämnen som ska byggas samman. På så vis kan de klickas ihop med stor precision helt efter önskemål. Och utan spill. 

Olof Ramström, professor och ledamot av Nobelkommittén för kemi, låter som om han talar om ett kärlekspar när han beskriver den här typen av molekyler som utgör grunden för årets Nobelpris.

- De passar helt enkelt ihop med varandra vad gäller energinivåer och hur elektronerna är konfigurerade i de olika atomerna. De reagerar inte med något annat än med varandra, det är fullständigt unika reaktioner.

Tekniken kallas för klickkemi, ett begrepp som myntades runt millennieskiftet av amerikanen Barry Sharpless, som delar Nobelpriset med Carolyn Bertozzi från USA och dansken Morten Meldal. Sharpless och Meldal har oberoende av varandra utvecklat en reaktion som får hjälp på traven av metallen koppar.

                  Från vänster: Barry Sharpless, Carolyn Bertozzi och Morten Meldal

Det är en teknik som gjort det möjligt att snabbt och enkelt framställa till exempel komplicerade material med olika funktioner. En yta kan beläggas med ena halvan av "klick-paret", sedan kopplas ämnen med olika egenskaper till den andra halvan. På så vis kan de enkelt klickas fast på ytan så att den snabbt blir till exempel elektriskt ledande eller skyddas mot korrosion.

Men koppar och liknande hjälpmetaller som behövs vid denna sorts klickkemi är giftiga för levande organismer. Här kommer Carolyn Bertozzi in i bilden. Hon har utvecklat en typ av klickkemi som är helt fri från metaller och därför kan användas inuti levande celler.

Metoden kallas för bioortogonal kemi  och har revolutionerat både medicinforskningen och biologin. Genom att fästa sådana klick-molekyler på exempelvis antikroppar går det att spåra tumörceller och liknande i kroppen, eller ta fram målsökande läkemedel.  Tekniken har också gjort det möjligt att i realtid följa förlopp inuti organismer och levande celler.

Både klickkemin och den bioortogonala kemin är fortfarande i ett tidigt skede. De största användningsområdena återstår sannolikt att upptäcka.

-Jag tror att forskningsfältet med bioortogonal kemi och klickkemi fortfarande är i ett inledningsskede, sa Carolyn Bertozzi via länk när priset tillkännagavs på Kungliga Vetenskapsakademien Hon var tydligen rörd och darrade på rösten.

- Jag är överväldigad och sitter här och har nästan svårt att andas.

Underlag: Jörn Spolander, vetenskapsreporter DN.