Häromveckan firade Sprit & Vinleverantörsföreningen (SVL) 25 år. Föreningen hade inte kunnat vara mycket äldre, eftersom det fram till 1995 bara fanns en enda leverantör på denna marknad, Vin & Sprit AB.
När man i Sverige talade om "monopolet" på 1900-talet, menade man inte Systembolaget, utan Vin & Sprit AB. Detta burgna monopol för tillverkning, export, import och leveranser var länge en attraktiv reträttpost för aktörer i det korporativa Sverige, komplett med vintips, graderade efter rang i den svenska byråkratin.
Med EU-medlemskapet avskaffades detta monopol (exportsuccén Absolut vodka motbevisade att Vin & Sprits monopol var nödvändiga för folkhälsan). Farhågorna var dramatiska: "Det här är bara början på det helvete vi kommer att få uppleva", dundrade socialdemokraten Rinaldo Karlsson i riksdagsdebatten 1993.
Som bekant uteblev helvetet. Tvärtom växte sortimentet när hundratals ambitiösa leverantörer tilläts komplettera ett lojt monopolföretag, vilket i sin tur ökade intresset för alkohol som mer än bara berusningsdryck.
Detta firade SVL med historiska tillbakablickar och högtidstal. En intressant aspekt var många talares oförblommerade hyllningar till det kvarvarande monopolet - detaljhandelsmonopolet Systembolaget AB.
Till stor del var det nog ärligt känt. Systembolaget har förbättrats av att behöva utvidga utbudet, liksom av att behandla oss besökare som kunder att betjäna snarare än undersåtar att hunsa med. För etablerade leverantörer är det dessutom bekvämt att i hela landet ha en kund att förhandla med, snarare än butikskedjor som tävlar med varandra om att pressa marginalerna.
Men man behövde inte mingla länge under pauserna för att också hitta dem som försiktigt framförde mer kritiska synpunkter på Systembolaget. Även de som förklarade sig nöjda med monopolet påminde stundtals om kvinnan som förklarade att hennes våldsamme man "egentligen" är väldigt snäll och förstående.
Att de kritiska rösterna var diskreta är inte så konstigt. Vilken företagare har råd att stöta sig med sin enda kund? Det är som bäddat för en osund och ojämlik relation.
En övning som firade det framgångsrika resultatet av ett flertal avskaffade alkoholmonopol blev därmed också en påminnelse om att det kvarvarande monopolet är en mäktig och fruktad aktör, inom sitt område lite av en stat i staten. Det har märkts i Systembolagets kostsamma satsningar på samhällspåverkan, attackannonserna mot Centerpartiet för att de drev på frågan om gårdsförsäljning och de juridiska aktiviteterna mot vinklubbar och EU-tillåten privatimport. " I praktiken har vi hamnat i ett läge där alkoholpolitiken i Sverige alltmer kommit att utformas av Systembolaget AB, snarare än av Riksdagen", konstaterade den tidigare riksdagsledamoten (M) Mikael Odenberg i en rapport härom året.
Hur bekvämt Systembolaget agerar gentemot makten framgår också av senare års mailkorrespondens mellan bolaget och Socialdepartementet. Anställda inom Systembolaget skickar återkommande påstötningar för att få reda på vilka experter som anlitats för att utreda gårdsförsäljning. De tipsar också om texter i IOGT-NTO:s tidning Accent, och om Socialdemokraternas budgetmotion. Allt till stöd för Systembolagets lobbykampanj mot gårdsförsäljning. Så agerar det statliga monopolföretaget ogenerat och påkostat för att styra politiken.
Att avskaffa Systembolagets monopolställning är därför också en demokratifråga. Monopol innebär maktfullkomlighet. Ett avskaffande är därför en fråga av högsta vikt.
Underlag: Toröredaktionen och Mattias Svensson, SvD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar