NYGAMLA LIMERICKAR

 Här följer några nygamla limerickar, nu inledda med förklarande text för att underlätta läsandet.

BÖÖK

Tidigare har vi berättat om den norske författaren Ibsen som alltid bar en stekt fisk i slipsen. Nu har vi hittat en svensk skriftställare med en snarlik böjelse, Fedrik Böök. Detta kan man säga är en följdlimerick till den tidigare om Ibsen. De båda limerickarna står så nära varandra att man faktiskt här kan tala om en "Dubbel - limerick."

Fredrik Böök var ju på sin tid mycket omdiskuterad. Han var något nazist - stucken påstods det, i varje fall högervriden. (P.T.H.= Purjolök Till Höger)

Men skriftställaren Fredrik Böök en

gång smög omkring genom köken

på Rydbergs och Grand

med en biff i var hand

- men i byxorna gömde han löken.

BRAMANTE

Den store arkitekten med detta namn, som lade planen för Peterskyrkan i Rom, efterlämnade till sina ättlingar en konstnärlig ådra, som hos dem tagit skiftande uttryck: vi hittar målare, musiker, silhuettklippare, brodörer, jonglörer och pederaster i deras led. Den Bramantesläkting limericken handlar om - en flöjtist från Bologna - håller sig givetvis inte till de i versen omnämnda tempobeteckningarna, han är i själva verket mycket svag för "con mania", vilket enligt musiklexicon betyder "med lidelse, gränsande till vansinne."

En musiker - släkt med Bramante -

han smekte sin fru med en vante

fram till kvart över tio

"allegro con brio"

 och efter halv elva "andante."

LAUSANNE

På grund av flerspråkigheten i Schweiz är schizofrenin ytterligt utbredd i detta land. Det är regel att man möter folk på gatan som pratar med sig själva på tyska och franska omväxlande, ibland med hastigt inkastade repliker på italienska och retoromanska. Tittar man alltför intresserat på en sådan kluven typ joddlar han i allmänhet till och försvinner runt någon alp, som skjuten ur en kanton.

En schizofren man från Lausanne

blev ledsen när morsan försvann.

men se´n sa han stilla:

"Det är inte så illa,

jag har ju i vart fall varann!"

RÅÅ

I Råå brukade förr sjöscouterna ha sin båt Röde Orm. Överhuvudtaget är detta lilla, söder om Helsingborg belägna, fiskeläge välkänt för sitt scoutvänliga klimat. Vad beträffar den klassiska scoutgesten, att sticka upp tre fingrar, så lär seden ha uppkommit i Mafeking, där lady Baden Powell under boerkriget övertalade sin make att försöka.

En scoutledare i Råå

sa att skillna´n på vargungar å´

unga scouter, de e´

att en scout sticker tre

fingrar opp, men en vargunge två.

MONTREUX

Vid den vackra Genève-sjön ligger Montreux, som numera helt lever av sina kongresser. Den kanske publikt mest kända är den årligen återkommande TV-festivalen då alla världens TV-stationer försöker visa varandra program som är så lika som möjligt. Den som är likast vinner en ful ros av gulmetall. Mindre känd är den varje sommar förekommande Frö-Festivalen, då Weibull och alla hans kamrater samlas och dricker vin och tittar i varandras påsar. Det var vid en sådan festival vår hjälte uppträdde frö första gången.

Det var en ung man från Montreux

som käka en hel påse freux.

Hans mun svämmar över

av havre och klöver

och brallorna fylls snabbt med heux.

Underlag: Hasse Alfredsson 

Fredrik Böök var ju på sin tid mycket omdu