En trevlig historia dök upp på redaktionen. Den var underskriven PO Alm. Vi skall återberätta historien här.
En morgon i augusti för nära trettio år sedan samlades ett dussin äldre män och en lantmätare på en av Dalarnas vackraste fäbodar. Det var dags för omarrondering. De många små remsorna med olika ägare skulle slås ihop till tomter, så att de som bebodde fäbodstugorna också fick äga den mark deras stugor stod på.
Gubbarna var tystlåtna och allvarliga, för i den här socknen är fastighetsgränser och markägande inget att skämta om. På slaget tio hälsade lantmätaren välkommen och förrättningen kunde börja. Fem minuter senare kom en man och en kvinna gående och stannade trettio meter ifrån oss. Lantmätaren bad dem att komma fram, men de stannade för sig själva.
Lantmätaren skötte förrättningen med erfaren och stadig hand. Spänningen släppte och stämningen blev lättare allteftersom vi fortsatte från tomt till tomt. Mannen och kvinnan följde efter, fortfarande på samma avstånd.
Framåt lunch hade lantmätaren klarat av halva fäboden och föreslog kaffepaus i gröngräset. Men vi var precis utanför vår fäbodstuga så jag bjöd in alla. Det fanns väggfasta bänkar och ett stort bord, så vi fick plats. Mannen och kvinnan kom inte med, genom fönstret såg vi dem stå ute och diskutera. Inne i stugan öppnades kaffetermosar, smörgåsar togs fram, prat och skratt.
Plötsligt rycktes den tunga dörren upp. Mannen stegar med allvarlig min in i stugan, ställer sig mittemot lantmätaren och viftar med den karta som bilagts kallelsen. Så säger han "Den här stugan är min!" Det blev knäpptyst i stugan. "Jasså...." säger lantmätaren lugnt, "hur kan du säga det?" Mannen viftar med kartan: "Det syns här på kartan!"
Lantmätaren sträcker fram handen och tar kartan, slänger ett öga på den och säger "Du har ju kartan upp och ner..." Mannen står där helt handfallen, rycker åt sig kartan och stormar ut ur stugan, ledsagad av rungande gapskratt. Vi ser genom fönstret hur mannen och kvinnan diskuterar mycket upprörda därute.
Plötsligt rycks dörren upp för andra gången. Nu är det kvinnan som stormar in och vänder sig mot lantmätaren. Hon är så upprörd att hon knappt kan prata. Till sist får hon ur sig några ljud och stammar fram "hu...hu...hur i helvete kan ni skicka ut en karta som är upp och ner?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar