DET STARKASTE TV-KLIPPET?

                                                   Nicholas Winton med familj
 DET HÄR KAN VARA DET STARKASTE TV-KLIPPET NÅGONSIN.

I flödet av klipp på sjuka barn och gulliga djur som man skrollar sig igenom på sociala medier finns ett som man inte kan få nog av: när engelsmannen Nicholas Winton överraskas av barnen han räddat undan Förintelsen.

I en värld som är fylld av så mycket elände är det väl inte så konstigt om man ibland hemfaller åt rörande klipp på nätet. Man vill bara sitta där en stund framför skärmen och låta klippen övertyga oss om att godhet finns. Ser vi ett klipp, så ser vi sen ett till och vi följer bara med. En soldat kommer hem från ett krig, får träffa sin dotter igen, dottern kastar sig i pappas famn, vägrar släppa taget. En cancersjuk flicka måste raka av allt hår, och mamma och pappa gör samma sak, de rakar av allt tillsammans. Ett lejon som uppfostrades av människor när han var ung, och som många år senare får träffa sina hussar, det enorma lejonet kastar sig i vild glädje i människornas famn. Klipp efter klipp.

Man får en känsla av att man blir lurad. Alla klipp är perfekt redigerade med gråt och kramar, textade så man inte missar ett ord, Allt är tonsatt med stråkar-man känner sig utnyttjad, det känns gränslöst till slut. Och klippet med den blinde mannen som plötsligt kan se, är det verkligen sant?

Men så hamnar vi till slut i klippet som vi kanske har sett 50 gånger tidigare och vi säkert kommer att se minst 50 gånger till. Låt oss utnämna det till det starkaste som visats.

Året var 1938. Kristallnatten hade just ägt rum. Engelsmannen Nicholas Windon bestämde sig för att strunta i sin planerade skidresa och i stället åka till Prag och hjälpa flyktingar. Winton räddade 669 tjeckiska och slovakiska barn undan nazisterna. Han placerade dem på tåg som förde dem via Nederländerna ut till friheten.

Många av barnens föräldrar dog under Förintelsen och barnen spreds runt om i världen och nästan ingen kände till historien om Winton och hans farliga operation som räddade så många liv - fram till 1988.

Då bjöds Winton ovetandes in till tv-programmet "That´s life". Han placerades i publiken och introducerades för kvinnan som satt bredvid. Hon var ett av de barn som en gång för länge sedan

som han räddat livet på.

En fin återförening och ett stilla "tack", och sen tystnad och programledaren sa: "Finns det någon annan i publiken som lever tack vare Nicholas Winton?"

Och hela publiken reste sig.

Där stod de nu, alla Wintons  barn, inte längre barn utan i övre medelåldern nu.

Det syntes på dem att de varit med om saker, sårade och ärrade av livet självt. De hade fått uppleva allt som man får uppleva om man får leva sitt liv, sorg och glädje, barn och barnbarn, allt som hade hänt dem hade hänt tack vare den gamle Winton, som försiktigt torkade tårarna bakom glasögonen.

Nyligen har man gjort en film på Wintons liv, engelsmannen spelas av Anthony Hopkins. Filmen börjar och slutar med klippet i tv-studion.
Det är några fantastiska sekunder som det är  värt att bygga en hel film på.

Nicholas Winton föddes 1909 i London. Han dubbades till riddare av Brittiska imperieorden 2003 för sina insatser. Han avled 2015, 106 år gammal.

Underlag: Alex Schulman, författare och kåsör.