Några kommentarer till IPCC:s årsrapport som just kommit.
Klimatförändringarna är inte längre en framtidsutopi som skall drabba främmande länder långt bort. De är här och nu och det vi själva som har orsakat eländet.
IPCC:s rapport är kristallklar, mest oroväckande är prognoserna inför framtiden, några decennier fram bara.
-Nu är halten av koldioxid högre än någon gång de senaste två miljoner åren.
-Temperaturen har stigit snabbare sedan 1970-talet än någon gång de senaste 2000 åren.
-Ytan som täcks av havsis i Arktis är mindre än på 1000 år.
-Havsnivåerna har stigit snabbare sedan år 1900 än någon gång de senaste 3000 åren.
När IPPC vänder blicken bakåt är det som sker nu hisnande perspektiv. Men vänder man blicken framåt syns den akuta krisen än tydligare.
För det första konstaterar IPPC att det som människan nu har satt igång kommer att fortsätta under sekler och millennier framöver oavsett hur snabbt vi agerar. Glaciärer kommer fortsätta att smälta, havsnivåerna kommer att stiga, i de värsta scenarierna med över en meter redan till seklets slut.
För det andra varnar IPCC för det som kallas för trösklar eller tippunkter i klimatsystemet. Det handlar om risken att hela system förändras för gott. Som att polernas stora istäcken kollapsar, att Golfströmmen stannar eller ändrar sitt lopp, vilket flera forskare varnat för eller att luftströmmarna i atmosfären ändras permanent, vilket skulle kunna göra det extrema vädret ännu mera extremt.
För det tredje krymper mänsklighetens handlingsutrymme snabbt och därmed våra möjligheter att begränsa uppvärmningen till tröskelvärdet 1,5 grader.
Slutsatsen av IPCC:s rapport bör kanske vara denna: Världen behöver arbeta stenhårt för det bästa, men det är också hög tid att förbereda sig för det värsta. De klimateffekter som ICCP visar och som syns redan nu, är fortfarande bara en försmak av vad som väntar om utsläppen fortsätter öka - vilket de än så länge gör.
Underlag: Peter Alestig och Maria Gunther, båda från DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar