Ekonomen och politiske kommentatorn Heather McGhee har enligt amerikanska medier skrivit "årets viktigaste bok" och skapat stor debatt.
Hon berättar hur rasismen inte bara dödar svarta, utan förgiftar hela samhället, belastar ekonomin och omöjliggör idén om ett gemensamt USA.
DEN TÖMDA SIMBASSÄNGENS POLITIK
En sommarkväll i början av 1950-talet firade artisten Sammy Davis Jr slutet på en lång turné med att ta sig en simtur i swimmingpoolen på sitt lyxhotell i Las Vegas. Segregationen gällde fortfarande i den amerikanska södern, men inte i Las Vegas. Som en av USA:s mest älskade artister utgick Davis ifrån att det var lugnt att ta ett dopp. Men det var det inte. Hotellets personal och vita gäster blev så skräckslagna av att se en svart man i poolen att de prompt stängde området och tömde poolen på allt vatten. Inga vita gäster ville simma längre.
Det var ingen isolerad händelse. Över hela den amerikanska Södern tömdes allmänna simbassänger under 1950-talet, för att vita inte ville dela pool med svarta. När segregationen väl förbjöds var det många städer i Södern som fyllde de allmänna simbassängerna med betong. I vita områden var det många som föredrog att inte ha någon pool alls, hellre det än att dela den med svarta.
Det är svårt att hitta en tydligare bild av hur rasismen fungerar i USA.
Problemet är att vita amerikaner i konservativa regioner ser politisk och ekonomisk makt som ett nollsummespel: om svarta får mer måste det ske på de vitas bekostnad. I själva verket skulle många av de reformer de röstat emot ha bidragit med livsviktig hjälp för både vita och svarta, säger McGhee.
Författaren George Saunders har sagt om boken: "Om alla i USA läste den här boken skulle vi inte bara bli ett mer rättvist land, utan ett mäktigare, mer framgångsrikt och kärleksfullt land". Det är varma ord för en berättelse om det mest deprimerande i USA, hur rasismen satt sin prägel på oerhört mycket av landets politiska riktning, säger McGhee.
VÄLFÄRDEN
USA har världens högsta BNP, men det är ändå ett land där tiotusentals dör varje år för att de inte har tillgång till grundläggande sjukvård. USA fortsätter att vara det enda OECD-land där invånarna inte har garanterad tillgång till sjukvård eller allmänna dagis och avgiftsfria universitet. Det finns ingen garanti om föräldraledighet och miljontals jobbar heltid på löner som det inte går att leva på.
Flygplatser, kollektivtrafik och infrastruktur framstår ofta som fallfärdig och omodern.
Investeringslust finns inte för sådant som gynnar både svarta och vita.
Motståndet mot offentliga investeringar i USA brukar slentrianmässigt förklaras med att amerikaner alltid varit skeptiska mot statlig, centraliserad makt. Men McGhee kommer med förklaringen: Det amerikanska folket har inget emot massiva offentliga investeringar och höga skatter så länge de som gynnas främst är vita amerikaner.
Sociologen Jonathan Metzls beskriver i sin bok "Dying of witeness" föraktet för gemensamma investeringar och sociala skyddsnät bland de mest utsatta republikanerna och Trump-väljarna på den amerikanska landsbygden, som själva ofta är beroende av bidrag för att överleva. Det finns en minnesvärd scen där en hängiven Trumpanhängare som är döende i cancer säger att han "hellre dör än att tvingas ta emot samma sjukvård som en mexikan". Mannen dog senare.
REPUBLIKANSKA VÄRDERINGAR
Det finns en amerikansk fråga som konsekvent missförstås av utländska besökare, och det är denna:
Förtvivlat frågar sig många, år efter år, varför så många vita arbetarväljare röstar på ett parti vars främsta sakpolitiska mål är att sänka skatterna på kapitalvinster och sänka skatten för höginkomsttagarna.
McGhee ger det glasklara svaret: konservativa väljare ser inte Republikanerna som ett parti som försvarar de rikas intressen, utan ett parti som försvara de vitas intressen.
Republikanerna har skapat en lojalitet som bygger på hudfärg snarare än klasstillhörighet.
VÅLDET
I USA kommer de vita snart att bli en minoritet av väljarkåren. För den som läser Heathers McGhees bok blir det lättare att förstå varför tusentals Trumpanhängare och högerextremister stormade kongressen i år. Attacken skedde som en reaktion på ett val där svarta väljare röstat bort en vit, öppet rasistisk president. Drygt hälften av de republikanska väljarna sade efteråt att stormningen var befogad. Det kan ses som ett slutligt bevis på "den tömda simbassängens politik". Många vita amerikaner ser hellre att USA:s demokrati kollapsar än att dela den med svarta, menar McGhee.
SLUTORD
Vi är på väg in i en tid av ständigt ökande rasism. Underrättelsetjänsterna har länge betraktat den vita nationalismen som det största inhemska hotet, men nu har vi ett mäktigt politiskt parti som inte bara ursäktar utan faktiskt hejar på det här våldet.
Så stormningen av kongressen måste betraktas som ett test. Vi kommer att se fler attacker framöver, för det är den främsta taktik de har kvar för att hålla liv i en döende väljarkoalition. De kommer inte att lämna ifrån sig makten utan våld.
Underlag: Martin Gelin DN, som läst boken.
KORT OM HEATHER McGHEE
- Född i Chicago 1980
- Studerade bland annat juridik vid Yale och Barkeley
- Ledde tankesmedjan Demos
- Återkommande politisk kommentator i NBC News.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar