BRÖDERNA GRIMM

 H C Andersen är säkerligen välbekant för de flesta. Många har kanske till och med besökt muséet med hans namn i Odense. Sagodiktarna och språkforskarna Jakob och Wilhelm Grimm, bröderna Grimm, är inte lika kända, även om vi läst eller hört många av deras sagor, till exempel Rödluvan, Hans och Greta, Törnrosa, Snövit och Askungen.

Vi ska nu bekanta oss lite med de  två bröderna.

Jacob och Wilhelm Grimm föddes i den lilla staden Hanau i Hessen i mellersta Tyskland. Jacob födes 1785 och dog 1863.

                                          Jacob och Wilhelm Grimm

                                           

Wilhelm, till höger på bilden, föddes 1786 och dog 1859. Bröderna hade fyra syskon och alla barnen blev uppfostrade i religiös anda. Farfadern hade varit pastor i den reformerta kyrkan. Deras far var jurist men dog i fyrtioårsåldern, medan barnen ännu var små.

Jacob och Wilhelm fick först gå i skolan hos en man i Steinau. Några skolor för alla barn fanns inte på den tiden.

Modern hade inte råd att kosta på dem utbildning, men en syster till henne tog sig an pojkarna. Hon var anställd vid hovet i Kassel och dit fick pojkarna flytta för att gå i gymnasiet.  I skolan fick Jacob och Wilhelm uppleva förnedring och sociala orättvisor. De som var fattiga fick själva betala sin skolgång och fick finna sig i att bli tilltalade med "han" och bli nedlåtande behandlade av lärare och kamrater, medan deras adliga studiekamrater, som var arvtagare till stora rikedomar, fick alla stipendier som fanns vid skolan, tilltalades med "ni" och bemöttes hövligt av lärarna.

Efter avslutad skolgång i Kassel kom bröderna till universitetet i Marburg för att studera juridik. En viss Carl von Savigny blev deras lärare. De hade honom att tacka för mycket. Det var han som väckte deras intresse för språkvetenskap genom sina föreläsningar. Han lät dem också använda sitt privata bibliotek och gjorde dem förtrogna med romantikens litteratur och tankar. 

De blev båda vetenskapsmän, språkforskare och historiker. De följdes åt livet ut, de var oskiljaktliga. När Jacob gifte sig fick Wilhelm flytta in i brudparets hus. De samarbetade i många ting och hade tidigt gripits av intresse för den folkliga kulturen. Seder, folktro och folkdikt tog upp mycket av brödernas och deras forskarkollegers tid. Man talade om att söka efter den tyska folksjälen, något som kunde kännas befogat i det kaos som napoleonkrigen lämnat efter sig, och man såg med nyväckta ögon på sådant som tidigare generationer föraktat och varnat för.

De gamla sagorna som de hört berättas i barnkammaren för länge sedan lockade dem nu som vuxna till forskning. De två bröderna började samla in och teckna ned sagor som ännu berättades. De gick omkring och frågade sina manliga och kvinnliga bekanta , bad dem försöka komma ihåg vilka sagor som berättades för dem i åttaårsåldern, och så skrev de genast upp dem. De uppsökte bönderna i Kassels grannskap, deras egen stad, och om de fick ur dem någon slags saga som såg ut att ha lokalfärg, så lät de grannarna berätta den om igen. Och om det lät annorlunda så kollade de var skillnaderna låg.

Redan i sitt arbete som språkforskare hade de tyckt sig märka att språket i folkdiktningen var renare, rikare och mera äkta än det som talades i deras samtid och kanske de hoppades kunna återuppväcka en gammal ordskatt genom att återge  t ex sagorna. De menade också att sagorna var ett arv från äldre tider som måste behandlas med stor respekt och inte stympas eller ges nya språkliga utsmyckningar.

Trots att de alltså hade stränga textkritiska krav gav de emellertid avkall på en del. I själva verket hade det nog varit svårt, att ge ut de sagor som så noggrant samlats in och skrivits ned, på ett autentiskt språk.

Bröderna bearbetade omsorgsfullt språket i sagorna men de såg till att  mycket av den muntliga berättarstilen fanns kvar, så den blev till slut mycket av bröderna Grimms egen.

"Kinder und Hausmärchen", deras epokgörande sagosamling kom i sin första upplaga ut 1812-1814. Den vände sig knappast till barn men utgivarna förstod redan från början hur viktigt deras material också var för barnen, men menade att vuxna skulle tillägna sig materialet först och sedan återberätta det till barnen.

Bröderna Grimms sagor kom under deras livstid ut i sju olika bearbetade och utökade upplagor. Den sista som är från 1857 brukar kallas den definitiva och innehåller 201 sagor. Brödernas arbete gavs hög status och blev en vändpunkt. Sagorna rekommenderades för barn som lärorika, nyttiga och framför allt som intressant och fängslande läsning för dem.

Underlag: Information från Bonnier/Carlsen via Wikipedia.