Ragnarök eller " Makternas undergång" refererar inom nordisk mytologi till en serie händelser, inklusive en avgörande strid, som förutspås leda till jordens undergång.
Detta innebär många gudars och andra mytologiska personers död, inklusive Odens, Tors, Frejs, Heimdalls och Lokes.
Till detta kommer ett antal naturkatastrofer, med bland annat en tsunami som ställer hela världen under vatten. Därefter reser sig världen igen, varvid de överlevande gudarna slår sig samman.
Samtidigt utgör de enda överlevande människorna, en man och en kvinna, förutsättningen för en ny befolkning. Ragnarök är ett av de mest avgörande elementen i fornnordisk mytologi.
HÄNDELSEFÖRLOPPET
Något exakt tidpunkt för Ragnarök finns inte. Det beskrivs som en serie av händelser och någon direkt orsak nämns inte heller i tillgängliga källor.
Först kommer en tre år lång sommar sedan en tre år lång vinter, fimbulvintern, och därefter krig som följd av missväxt och svält. Broder slåss mot broder om det lilla som finns kvar. Samhället rasar samman och incest och hor råder. Bergen rasar samman och jättekvinnorna störtar hjälplöst i havet och sjunker. Fenrisulven och Loke bryter sig fria nu när bergen de var fjättrade vid inte finns mer. Fenrisulven slukar solen och hans son Hate slukar månen. Vargars tid råder.
Tre tuppar gal - en hos asarna (Gyllenkamme), en hos jättarna (Fjalar - en eldröd tupp) och en hos Hel (den sotröde).
Midgårdsormen reser sig i havet vilket får det att störta mot land i stora vågor. Det blir översvämning och skeppet Nagelfar kommer loss. Yggdrasil skakar i sina grundvalar men står kvar. Människorna vandrar vägen till Hel. Eldens härskare Surt och muspelhorden (världsförgörarna) träder fram ur Muspelheim, och Surt svingar sitt svärd som lysr starkare än solen själv. Himlen splittras. Fenrisulven, Midgårdsormen, jättarna, eldjättarna och Loke samlas för att kämpa mot asagudarna.
Heimdall blåser i Gjallarhornet. Dvärgarna kurar ihop sig i sina hålor. Allt och alla fruktar.
Oden rider till Mimer och ber om råd och gudarna håller ett sista ting. Gudarna slår upp portarna till Valhall och alla enhärjar rusar ut och sluter upp bakom dem.
Sedan har gudarna ett sista slag med sina fiender. Kampen står på Vigrids tusenmilaslätt.
Fenrisulven slukar Oden och orsakar Friggs andra stora sorg. Vidar hämnas sin fader genom bända isär ulvens käkar och köra Gungner (Odens svärd) genom dess gap och genom hjärtat.
Tor dräper Midgårdsormen, men han hinner inte ta mer än nio steg innan han faller död till marken, förgiftad av ormens giftiga etter. Loke och Heimdall spetsar varandra med sina spjut.
Varghunden Garm äter upp Tyr, men blir spetsad och dödad inifrån av Tyrs svärd. Frej möter Surt, men saknar sitt magiska svärd som han gett bort och använder ett hjorthorn istället. Frej driver sitt hjorthorn genom Surts öga men blir kluven av hans eldsvärd.
Sedan sätter Surt världen i brand, den sjunker till havets botten och allt återgår till mörkret i Ginnunagap - innan gudarna skapade världen.
Men Idavallen finns kvar, och där samlas de överlevande.
När Ragnarök sedan är över, går två människor, Liv och Lust, som har överlevt iland och påbörjar det nya livet i det nya Midgård eller Gimle, den värld som skapas efter Ragnarök.
De överlevande gudarna är bland andra Tors söner Mode och Magne samt Odens söner Vidar, Balder och Höder, Odens bror Höner och de flesta av asynjorna.
En ny era stundar och den skall ledas av Balder. Men ondskan har inte försvunnit helt, då Nidhugg ännu lever.
AVSLUTNING
Nordisk mytologi är en samling myter som fanns i Norden under förkristen tid, ofta starkt förknippade med vikingatiden. Mytologin och traditionerna är dock äldre och härstammar ur andra germanska myter. Den utövade religion som i förkristen tid omgav dessa myter, asatron, en benämning som kom i bruk på 1800-talet. Med kristnandet av Norden kom myterna efterhand att föra en alltmer tynande tillvaro.. Delar av myterna fanns på 1800-talet fortfarande bevarade.
I folktron har många av gestalterna i den nordiska mytologin levt kvar in i våra dagar. Såväl Oden som Tor, Fröja och Frigg var kända av allmogen och det förekom sägner om dem. De har också lämnat efter sig spår i språket. Veckodagarna tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Bellman dyrkade både Fröja och Venus och många namn har tagits upp i nationalromantisk anda, som Odengatan, Valhallavägen, isbrytaren Ymer nykterhetsförbundet Verdandi och atomsopfartyget Sigyn.
Underlag: Vikingatidens ABC, utgiven av Statens Historiska museum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar