Politikerna höll tyst om hur mycket invandringen kostade samhället, samtidigt som välfärden nedmonterades och klassklyftorna växte. Sverige sticker ut - men inte som förr som ett föredöme, utan snarare som ett land i svåra konflikter.
Vårt Sverige är inte i krig. Men att vakna nästan varje morgon och ta del av nyheter om anlagda bränder, sprängningar, dödsskjutningar påverkar oss nog mer än vi inser.
En lång rad studier visar att invandrare och barn till utrikes födda är överrepresenterade i brottsstatistiken. Trots att åtskilliga forskare, akademiker, journalister och kulturpersoner gjort mycket för att slå blå dunster i ögonen på oss för att förneka verkligheten.
Det är inte invandrarnas eller migrationens fel.. Utan sanningen är snarare gigantiska kulturkrockar i synnerhet på demokratin, kvinnans ställning, staten, släkten, familjen och inte minst hederskulturen.
För ett tiotal år sedan visades i TV ett reportage i serien "Uppdrag granskning" som avslöjade dubbelspelet i de svenska moskéerna. När två kvinnor i burka, med dold kamera, sade att mannen var otrogen och misshandlade. De fick råd av flera imamer att inte gå till polisen, eftersom mannen har rätt att misshandla och vara otrogen. Det vill säga en fruktansvärd människosyn som man inte ville vidgå officiellt. Ansvariga försökte avfärda kritiken med att kalla det islamofobi. Frågan är när berättigad islamkritik blir islamofobi?
Både Moderaterna och Socialdemokraterna har ett stort ansvar för vad som hänt med vårt land. De vågade inte se sanningen när de hade makten. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet ville heller inte se. Och Sverigedemokraterna hade en nazistisk och rasistisk bakgrund vilket diskvalificerade partiet och dess företrädare.
Samtidigt är det storsint, solidariskt civiliserat och ansvarsfullt att ta emot människor som flyr från fattigdom, tortyr och diktatur. Men inte heller så förenklat som att uppmana till att "öppna era hjärtan".
I dessa dagar är det koranbränningarna som mest uppmärksammas och det har kommit allvarliga hot från utländska muslimska diktaturer. Yttrandefriheten och rätten att kränka, håna och förakta är en grundbult i demokratin. Samtidigt kan bokbål vara förkastligt.
Att som Richard Jomshof (SD) uppmana "elda hundra till" är helt omdömeslöst. Eller att som Magdalena Andersson (S) föreslå ett förbud, det verkar mest vara ett finger upp i luften.
Sverige sticker ut, men inte som förr som ett föredöme, utan som ett land med problem.
Statsminister Göran Persson kallade Sverige "världens bästa land", när han en tid bodde i Malmö. På en fråga om han ville bo på Ramels väg i Rosengård. "Absolut, det är en fin miljö med fina människor", svarade han och byggde sig senare en herrgård i Södermanland.
Det var på Ramels väg det var upplopp och bränder nu i helgen. Området har i trettio år varit ökänt för att vara ett "särskilt utsatt område". Varför förnekade man det som alla såg, att det blev värre.
Istället skröt man om att vi var bäst i världen på integration. "Vi såg det inte komma", som Stefan Löfven sa när han var statsminister. Men det kan ändå inte vara sant, såvida inte han och det Socialdemokratiska partiet medvetet blundade för den situation man skapat.
Det så kallade folkhemmet var nedmonterat och ersatt av ett mycket värre klassamhälle. Klyftorna, de sociala och de ekonomiska, har vidgats i mer än trettio år, oavsett regering. En ny bok har precis kommit ut som heter "Ett farväl till Bullerbyn", skriven av Åsa Eriksson, före detta kommunalråd i Norberg, numera riksdagsledamot (S). Där avslöjar hon hur partiet internt såg vad som blev effekten av flyktingpolitiken som drevs. Men det tystades brutalt ner för att inte skada partiet. Själv såg hon tydligt hur det inte fungerade att ta emot så många flyktingar, men skriver att hon var livrädd för att bli kallad rasist.
I det fördolda fanns högt uppsatta socialdemokrater som höll med henne. Men utåt höll de tyst. Skrämmande läsning som borde få stor uppmärksamhet. För det har fått konsekvenser.
Olof Palme sade redan i slutet av 70-talet att vi måste "ha en reglerad invandring, det har jag alltid varit anhängare av." Ett citat som fallit i glömska.
I dag är det nog ingen av oss som vet vad som skall göras för att få tillbaka ett gott samhälle. Där alla kan känna sig hemma, vara trygga och stolta över vårt Sverige.
Underlag: Janne Josefsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar